[general]

Ojojoj, bra jobbat! Heja! Jag sparade också min sista dosa (med 8 påsar kvar) efter jag hade slutat. De första veckorna hade jag med den i väskan vart jag än gick, sen fick den ligga kvar hemma. Luktade lite på snuset ibland. Efter tio veckor var det torrt och luktade inte ens gott längre, så då fick det åka ut med soporna. Det krävs ju en enorm styrka och motivation för att klara av att ha snus kvar hemma efter att man slutat. Tror att det kommer gå alldeles utmärkt för dig!

[general]

Hej allihop! Jag tänkte bara uppdatera och berätta att jag varit helt snusfri i tolv veckor idag. Jag har klarat av allt det jobbiga, som att äta goda middagar, dricka vin, gå på krogen med kompisar som snusar, ha dåliga dagar på jobbet etc. Kanske kan det kännas bra för någon som nyligen har slutat att höra om andras lyckade försök?

Däremot måste jag säga att jag fortfarande tänker på snus ganska ofta. Jag upplever att det går i vågor. Kanske har det lindrats lite nu igen, men de senaste två veckorna har det varit jobbigt. Dessutom tryter motivationen ganska rejält. Som jag har nämnt i tråden så slutade jag i samband med sjukdom och det var inte alls planerat. Jag tror egentligen inte att det är så farligt att snusa och jag tycker att det är värt pengarna. Det som störde mig var väl själva beroendet i sig, att dosorna styrde mitt liv i stor utsträckning. Men, ja… Jag funderar ofta på om det var rätt att sluta. Jag gillar ju att snusa.

Någon annan som har upplevt att det går i vågor på det här sättet? Och när kan man tro att det går över? (Min morfar sa att han kände ett röksug 25 år efter att han hade slutat. Kändes olycksbådande.)

[general]

Uppe i ca 51 timmar nu. Eftersom det inte var planerat att sluta har jag inte lika exakt koll som er andra. Har fortfarande feber och är hemma från jobbet. Inte det minsta sugen på snus eftersom jag har jätteont i hela huvudet och halsen. Gör ont bara jag tänker på att ha snus rinnande ner i halsen. Däremot sover jag fortfarande som en kratta, vilket förstås är enormt störande. När jag äntligen hade lyckats somna för en stund sedan ringde ett energibolag och väckte mig. Blev helt vansinnig och försökte låta otrevlig trots att jag knappt har någon röst (det är andra gången på kort tid som de ringer och jag har sagt att jag inte är intresserad). Vet inte om jag skulle ha blivit så arg i vanliga fall. I övrigt har jag inte varit otrevlig eftersom jag inte träffar några människor. Om det här funkar måste jag verkligen rekommendera att sluta i samband med sjukdom!

[general]

Stå emot, du klarar det! Du kan inte kasta bort sju dagars ansträngning och börja om från noll igen.

Jag tycker om dina tankar om skattehöjningarna. Det är ett argument jag kan ta till mig, och alla argument är bra eftersom jag annars inte riktigt ser poängen med att sluta.

[general]

Tack för stödet! Jag gör det. Jag slutar.

Ska bli intressant att se hur jobbig abstinensen blir när jag har blivit frisk. Just nu är det som sagt bara fysiska besvär med sömnproblem och eventuellt svettningar (men jag skyller det mesta på febern). Man kan ju hoppas att jag kommer ha haft någon nytta av de här nikotinfria dagarna även om jag varit sjuk, så jag slipper börja på ruta sen.

Något som brukar ställa till det för mig är att jag har flera jobbarkompisar som snusar och som brukar ha med sig sina dosor överallt, på möten och fikaraster osv. Finns det några bra tips när det gäller såna frestelser eller handlar det bara om att vara motiverad och övertyga sig själv om att man inte vill ha?

[Författare]

Inlägg