Forumsvar skapade
-
FörfattareInlägg
-
hanna100Medlem
En fråga till er veteraner som har kommit längre på sluta-resan. När försvinner SAKNADEN och känslan av att något fattas? När slutade ni att tänka ”livet är meningslöst utan snus”. Efter ungefär hur många dagar slutade själva slutandet att vara det som dominerade er tillvaro?
Hälsningar otålig.
hanna100MedlemIdag är jag bara trött. Har sovit dåligt några nätter och det suger musten ur mig.
Men dagarna går och suget avtar och det är ju bra 🙂hanna100MedlemKänner igen mig i det du skriver Marcus! Tycker också att du gör en hel del riktigt kloka reflektioner. Det är himla lätt att man hamnar i en negativ spiral med ångest och oro när man blir av med sin napp 🙂
Det är något jag själv kämpar med varje dag. Precis som du skriver tror jag att det är viktigt att påminna sig själv om att det kan påverka psyket en hel del när man tar bort nikotinet. Då känns det lite lättare. Motion, sömn och bra mat är också viktigt. I mitt fall nog viktigare än vad jag ibland inser.Hur som helst, du har kommit långt, så himla bra!!
hanna100MedlemTack för fina och uppmuntrande ord cumulusnimbus.
Kampen fortsätter. Mitt nästa delmål är en månad.
Det går upp och ner. Vissa stunder känns det nästan okej 🙂
Men sen slår suget till och jag blir handlingsförlamad.Huvudvärken och smärtan i bihålorna och runt ögonen har avtagit, men inte försvunnit.
Undrar hur lång tid det ska ta innan den typen av abstinenssymptom försvinner?hanna100MedlemNu börjar jag ”få kläm” på hur snustrollet och nikotinmonstret jobbar. Så fort man tänker ”nu känns det lite bättre” visar de sina fula trynen.
I morse kändes allt ok, suget var under kontroll. Och vad händer då? En jättejobbig ångestattack och ett sug från helvetet.
Känslan av att ALLT är meningslöst. Usch, det kämpigaste är att hela tiden svaja hit och dit humör-mässigt. Och att de här attackerna så totalt överrumplar mig. Snusmonstret är givetvis där direkt, klappar tröstande med sin lurviga tass och håller fram snusnappen.
MEN NEJ, TÄNKER INTE TRILLA DIT!!!hanna100MedlemTvå veckor idag. Börjar så smått kännas som att ja har en möjlighet att klara det här 🙂
Fortfarande sug efter både snus och cigaretter mest hela tiden, men det är mer hanterbart nu.
Första veckan var ju helt vidrig!
Har också haft enstaka ögonblick här och där då jag har kommit på mig själv med att INTE tänka på snus och cigaretter.Idag ska jag ta tag i det här med motion på allvar.
Mitt beslut att sluta med nikotin är ju, som jag skrivit tidigare, en av flera saker jag vill göra för att må bättre, känna mig gladare och mer nöjd med tillvaron.Kämpa på alla slutare!
hanna100MedlemJa, jag tror du har rätt Irenepanik! Man måste leva ändå. Går man i ide går det ju aldrig över. Tror att det är precis så som du skriver – att man måste utsätta sig för utmaningar och lära sig hantera vardagen med upp och nedgångar utan nikotin. Det är alltså bara att kämpa på! Hittills har jag ju mest legat ner som en halvdöd och liksom känt panik utan snus och cigaretter. Men i morgon när jag når mitt lilla delmål 14 dagar ska det bli ändring. Då tänker jag ta mig i kragen och tvinga mig själv att göra det jag behöver få gjort!
hanna100MedlemIntressant hur du beskriver abstinensen! Känner igen det där med olika känningar i frontalloben. Känns verkligen som om den delen av hjärnan blivit skadad av snusandet och att det tar sin tid för den att återhämta sig när man slutar. Jag brukar aldrig någonsin ha huvudvärk men har haft det sen jag slutade. Men det känns på något sätt som att huvudvärken är ett resultat av det arbete kroppen och hjärnan gör för att ställa allt tillrätta igen 🙂
hanna100Medlem100 dagar! Jag hoppas du verkligen gottar dig i hur bra jobbat det är! Personer som inte har varit nikotinberoende förstår ju kanske inte alltid hur svårt det är att släppa ”snuttefilten”. Men du har gjort det! Och du lever utan den.
Jag tror att vissa plågas av abstinens längre än andra. Men tillsist måste den ju försvinna! Kämpa på, en dag är alla tankar på snus borta. Och jobbiga perioder i livet följs för det mesta av lite bättre perioder. Man får försöka ta en sak i taget och inte glömma att ta hand om sig själv.
Hurra för 100 dagar!
hanna100MedlemDet absolut värsta med att sluta med nikotin tycker jag är ENSAMHETSKÄNSLAN. Känner mig liksom oändligt ensam och övergiven sen jag slutade. Ett så himla fult knep av snusmonstret att få mig att känna så! Det hela går så klart ut på att jag ska trösta mig med en snus eller en cigg… MEN NEJ, det kommer jag inte göra!!!
-
FörfattareInlägg