Läste ditt första inlägg, och flera gånger under läsningen kom jag på mig själv med att säga ”fyyyy faan” på ett sätt som bara kan tolkas som att jag finner din historia vedevärdig. Jag har själv varit fri från horsnuset i 147 dagar nu, och när jag läste det du skrev var det som att jag sögs in i känslan att vara fast igen. Jag blev ärligt talat äcklad av mig själv och min svaghet.
Jag är så genuint tacksam över att jag lyckades slita mig loss från det psykologiska greppet. Känslan av att stoppa in första snusen på dagen är fortfarande något jag förskönar, men alla sekunder innan och efter det ögonblicket var, så här i efterhand, bara en evig dans med Satan själv.
Jävligt bra jobbat Ziiid, och tack för att du med din författarådra påminner mig om varför jag har slutat snusa!
