[iceman]

Nu ska du vara över den fysiska abstinensen och går in i nästa fas. Sömnsvårigheter kan sitta i 1 – 2 veckor till men sen får du en riktig djup härlig sömn som du inte haft på mycket länge. I nästa fas kommer snusmonstret börja attackera dig ibland. Du får korta perioder när det är riktigt jobbigt psykiskt men också lite lugnare perioder. Det är bara att kriga på.

Kämpa på! Du kommer att klara det. Har man snusat så länge som du så väcker det respekt. Det är inte lätt men absolut möjligt att sluta. Och hälsovinsterna får du.

[iceman]

Dag 110. det går ganska lätt nu och jag känner mig som en frisk icke-nikotinist. Fortfarande kan jag få ett sug vid bilkörning. Vid långa sträckor kan det bli enformigt och jag kan bli lite trött. Snusmonstret säger då att lösningen finns vid nästa bensinmack. Det gör det säkert och en snus skulle pigga upp mig omedelbart. Men vad snusmonstret inte säger är att jag skulle hamna i snusträsket igen.

Försökte en period att bara vara ”bilsnusare”. Kör 50-100 mil en två gånger i månaden. Snus gjorde det lättare att vara pigg och alert. Jag tillåt mig själv köpa en dosa och ta med vid längre bilkörning. Sen när jag kom hem fick jag också snusa upp den dosan men inte köpa fler. Det hela höll väl ett par månader. Sen köpte jag en dosa till efter jag kommit hem. Tillbaka till träsket och en dosa per dag.

Vad jag märkte när jag ”bilsnusade” var att hälsoeffekterna var mycket negativa. Jag var ju ”snusperiodare”, höll upp en eller två veckor och kedjesnusade sen vid bilkörningen. Jag blev bokstavligen nikotinförgiftad när jag kom hem och hjärtat rusade. När jag körde en dosa per dag och naturligtvis dubbelprillor så rusade inte hjärtat på samma sätt. Men då hade jag förhöjd puls och förhöjt blodtryck.

[iceman]

sverker: Se det som om du fått influensan. Bara att vänta ut. Den är värst dag 2 och 3 och sen blir du snabbt bättre. Du är redan inne på din tredje dag så kämpa på. Något eller två dygn till så släpper det. Du kan klara det. Du dör inte av att låta bli giftet. Två snusfria dygn är stort.

Jag tror på dig. Kriga på!

[iceman]

Dag 108. Tack misja och Booka! Alltid trevligt att få uppmuntran av de som ligger lite före mig i kampen.

Snus är ett gift som är förklädd till vän men är din fiende. Du tvingas ha med din ”vän” var du än går men ”vännen” gör dig illa. Du har hjärntvättat dig själv att tro att snuset är din vän som du inte kan vara utan.

Tänk dig att en dag för länge sen blev du erbjuden en salva som ska kännas fantastisk bra och du kommer att känna dig lycklig en stund av den. Salvan ska du ta på kinden. Du provar salvan och ja – du känner dig lycklig. Inget mer händer så du provar salvan igen efter några dagar och ja du blir lycklig ett stund igen. Efter ytterligare några försök har du fått ett litet sår på kinden där salvan satt. Det kliar och svider. Du tar salvan igen och vips så känns det bra – det kliar och svider inte längre. Men… efter några timmar så kliar och svider det igen på kinden och det rejält. Du smetar på salvan igen, smärtorna är borta … för några timmar. Du känner dig nu inte lycklig när du smetar på salvan – det tar bara bort plågan från såret på kinden. Nu måste du ta salvan ofta – flera gånger om dagen för att stå ut. Den kostar över 60 kronor burken så det börjar kännas i plånboken. Efter något år tvingas du ha salva på kinden nästan hela tiden – annars börjar det klia och svida något ohyggligt. Så länge du har salva på såret står du ut.

En dag får du reda på att det är salvan du tar som ORSAKAR ditt sår på kinden. Salvan ger dig dessutom massa biverkningar i form av ökad risk att dö i hjärtinfarkt och stroke, eventuellt också ökad cancerrisk. Slutar du ta salvan så kommer såret att läka men det tar ganska lång tid. De första 5 dagarna utan salva kommer du att ha det ganska svårt och må dåligt. Sen kommer det att ibland svida och klia lite då och då men det blir sakta bättre. Du slutar att ta salvan, plågas en hel del men efter några månader känns kinden ganska bra.

Du ser parallellen med snuset. Snuset orsakar dina plågor (abstinensen) och det botar också mycket tillfälligt abstinensen. Lyckan från första snusen är borta sedan länge och du snusar frenetiskt bara för att känna dig normal för en kort stund.

[iceman]

Sätt upp delmål t.ex. 1 dag, 3 dagar, 3 veckor, 3 månader, 100 dagar, 1 år, 3 år. Sikta bara på närmaste delmålet och strunta i att det ska bli livslångt. Du kan klara det men räkna med lite blod, svett och tårar. Ge järnet, kriga, och du kommer snart få njuta av hälsovinsterna och bättre ekonomi. Livet är inte värt att snusas bort.

Lycka till!

[iceman]

Dag 106. Tack för det cumulusnimbus! Att få uppmuntran av ”den stora veteranen” känns bra.

De första 3-5 dagarna när man slutar snusa är svåra men inte omöjliga. Man lider, mår dåligt o.s.v. – den fysiska abstinensen. De flesta snusare har gått igenom denna fas några gånger tidigare, ofta ofrivilligt då snus saknats. När man slutar är motivationen hög och därför klarar man ofta denna fas om det är ett seriöst sluta snusa försök. Sen kommer 3-4 veckor med sömnlöshet, dåligt humör m.m.. Symptomen är psykiska och kan skilja en hel del mellan olika individer. Men sen blir det bara sakta bättre men fortfarande kan det komma svåra anfall av snusmonstret.

I fasen jag befinner mig nu är det lättare men faran att falla tillbaka finns alltid där. Ser mig som en krigare eller jägare som är ute på uppdrag för resten av livet. För jägaren kan tigern eller lejonet dyka upp och det gäller att vara uppmärksam när man jagar. Slarv och ouppmärksamhet kan slå ihjäl dig.

Katastrofen med snus är alltid bara en snus borta. Bjuden snus eller köpt snus spelar ingen roll. Lika giftiga båda två. I min strategi för att lyckas sluta snusa ingår ABSOLUT NOLLTOLERANS mot all form av nikotin. Tänk dig en heroinist. Inte kan han/hon ta någon festsil någon gång ibland. Detsamma gäller nikotinet som är mer beroendeframkallande än heroin. Snusmonstret gömmer sig i långa perioder men kan lukta sig till om jag blir svag (genom svårigheter i livet som vi alla har ibland). Direkt blir jag attackerad och börjar tänka ”Äh – jag sk*t*r i allt och tar en snus. En snus spelar ändå ingen roll”. Försöker slå bort sådana tankar.

Hälsovinsterna med att sluta kommer snabbt – inom några veckor. Självförtroendet ökar också. Dessutom blir din ekonomi bättre. Så vinsterna med att sluta är stora. Jag skulle inte väntat 44 år med att sluta men bättre sent än aldrig. Jag mår mycket bättre idag än när jag snusade.

[iceman]

Mitt tips baserat på egna erfarenheter är att cold turkey är bäst. Nedtrappning leder till att varje snus smakar godare och godare (kicken blir större). Plågan blir mindre om du slutar tvärt. Att trappa ner är som att sluta lite grann många gånger med allt värre abstinens. Och – i båda varianterna mår du dåligt i 3-4 dagar när du slutar helt. Men med bra motivation klarar du den korta tiden. Stora kampen blir mot snusmonstret men det är en psykologisk kamp som kan vara i många månader.

Välkommen hit och kämpa på!

[iceman]

102 dagar. Har passerat den magiska 100:e dagen och jag får gratulera mig själv. Forumet har varit ett bra stöd och jag har många att tacka här – LinaMie, misja, Perseus, Booka m.fl. Cumulusnimbus dagbok har också varit en stor inspirationskälla.

Kampen är inte över och allt kan raseras av en enda snus. Har fortfarande efter 100 dagar ett sug ibland speciellt när något kör ihop sig ordentligt. Men sugen kommer mycket mer sällan nu. Någonstans i bakhuvudet tror jag att snus är lösningen på problem. Ju större problem desto bättre tröst är snus (säger snusmonstret). Jag vet att detta inte är sant men som sagt faran är absolut inte över. Det gäller att vara på sin vakt hela tiden.

Jag har snusat i 44 år så 100 dagar motsvarar bara 6 tusendelar av den tiden. Troligtvis blir jag nykter nikotinist för resten av mitt liv. Men hälsovinsterna är redan här.

[iceman]

Trappa ner är svårt, svårare än att sluta helt. Hälsoeffekterna är stora om du slutar och att hjärtat skulle lägga av för du slutar har jag aldrig hört talas om. Är det inte ett svepskäl för att slippa sluta? Läs andra veteraners dagböcker här så ser du att det går att sluta och hälsovinsterna är stora. Själv slutade jag cold turkey efter 44 år. Men det är inte lätt att sluta och kräver en hel del jobb, blod, svett och tårar.

[iceman]

Dag 93. Har nu passerat tre månader – ett av mina viktiga delmål. Ganska lätt med suget just nu men så fort jag får det lite svårt med något i livet är snusmonstret där och bråkar. Livet går upp och ner så det gäller att passa sig noga vid svårigheter. Lätt att när det är kämpigt fundera på att ”jag struntar i allt och tar en snus”.

Dags nu för min belöningsresa. Ska fira min 100:e dag utan snus utomlands i värmen utan dator.

[Författare]

Inlägg