[iceman]

Grattis till 100 dagar LinaMie! Så starkt och vilken grym mental styrka du har. En bedrift som vi alla här vet hur stor den är.

Fira med något gott (inte snus) 🙂 . Du har brutit beroendet. Sätt upp ett nytt mål och kör på. Sänk inte garden bara.

[iceman]

Mic: Svårigheter i livet kan lätt sabba ett sluta snusa försök. Din kvinna drar, du blir arbetslös, blir sjuk, någon nära anhörig dör, ekonomiska bekymmer – allt kan leda till att du börjar ”trösta” dig igen. Det fungerar inte men du tror det.

I mitt fall valde jag en tidpunkt när jag kände mig stark och inte hade några stora problem vid beslutet. Sen gäller det att ha lite tur att det inte händer något allvarligt första året. Känner mig fortfarande stark men olyckor kommer oftast utan förvarning.

I ditt fall så är mitt råd att snusa på rejält och samla kraft för ett nytt försök. Nedtrappning ger dig bara extra sug och större nikotinkickar så undvik det. När du känner dig stark och motiverad igen, men inte förrän dess – kör. Inga halvhjärtade försök utan bara seriösa. All-in är det som fungerar. Läs på sluta snusa sajterna om veteranernas lyckade försök.

Lycka till i din kamp också! Du kämpar även om du nu haft ett bakslag. Ge inte upp utan du kommer att komma igen. Du är inte ensam om bakslag. Jag har tidigare klarat nio månader utan snus som längst.

[iceman]

Dag 64. Tack för pepp alla anonyma Slutasnusa vänner! Ibland undrar jag vilka som döljer sig bakom signaturerna men det hör till rätten att vara anonym här. Kanske t.o.m. en förutsättning för att vi ska våga skriva. Stödet och förståelsen för våra svårigheter delas av oss som kämpar. Ingen som inte snusat tidigare kan förstå och känna våra plågor.

Nikotin är ett oerhört starkt nervgift. Så här skriver experterna i Läkartidningen: ”Jämfört med andra beroendeframkallande substanser (inklusive kokain och heroin) är sannolikheten att första kontakten med nikotin ska leda till ett beroende större. Likaså hävdas att andelen beroende bland tobaksbrukarna är högre än för andra beroendeskapande droger. Å andra sidan är det fysiologiska beroendet, förgiftningsrisken och abstinensbesvären mindre uttalade för nikotin än för opiater och sedativa…Nikotin är 5–10 gånger mer potent än kokain eller morfin i att skapa beteendeförändring och psykiska effekter hos människa, vilket kan avläsas i termer av välbehag och njutning. ”

Det psykologiska beroendet, inte fysiska beroendet är den stora utmaningen med att sluta snusa. ”Bara en” när man slutat fungerar nästan aldrig. Du blir fast igen efter ”bara en”. Det gäller att ta det tuffa beslutet när man slutar med snus att ”total avhållsamhet från nikotin” gäller för all framtid. Kan kännas tufft och deprimerande att ta detta beslut men det är nödvändigt. Feströka eller festsnusa fungerar inte. Kanske går för fem av hundra men räkna inte med att det går för dig. Du kommer vid återfall att hamna tillbaka i heltidssnusande igen med alla dess nackdelar.

[iceman]

Tror inte detta har med snuset att göra. Det blir inte bättre av att börja snusa heller. Försök hålla blodsockret på en stabil nivå. När man slutar snusa får inte kroppen sin dos av glykos från levern från morgonsnusen. Men nu efter så långt tid sen du slutat borde din lever fungera utan nikotinchockerna. Lågt blodsocker på morgonen kan få dig att må dåligt, så dåligt att det skapar ångest. Sen under dagen stiger blodsockret och du mår bättre. Ät något lite med långsamma kolhydrater sent på kvällen. T..ex. en äggmacka på fullkornsbröd. Ta 1-2 teskedar kokosfett eller olivolja också. Bromsar upp processerna i magen. Häll i dig juice, t.ex. tranbärsjuice det första du gör på morgonen.

Säger inte att det är blodsockret som är problemet men det kostar dig inget att testa att snabbt få upp det på morgonen. Mår du bättre 20 minuter efter juicen så är det nog blodsockret. Kör inte för lång tid med juice på morgonen bara då det är fettbildande.

Och så försök tänk positivt. Jag vet – lättare sagt än gjort. Man mår som man tänker.

[iceman]

Dag 62. Är tillbaka från skogarna nu och det gick bra med nolltoleransen LinaMie :-). Talade inte om för någon att jag slutat snusa. Ingen märkte att jag slutat. Infödingarna antog nog att jag snusade som vanligt. Jag var rädd att de skulle försöka ”tvinga på” mig en snus om de visste att jag hade slutat.

Snussuget var förvånansvärt litet under midsommarhelgen och minskade när jag drack alkohol. Vädret var ganska bra med en hel del sol men lite kyligt. Inget regn och vi kunde sitta utomhus på kvällarna. Kunde glömma snuset långa stunder. Hade det lite besvärligare i bilen på vägen hem. Men ABSOLUTA NOLLTOLERANSEN känns helt rätt. Den gör att jag inte förhandlar med mig själv. En enda = återfall.

[iceman]

Dag 58. Dags för ett par dagars midsommarfirande utan snus. Jag har inte varit utan snus så länge jag kan minnas på midsommarhelgen. Det kan bli en utmaning. I de stora skogarna jag ska till snusar de flesta. Det serveras hembakad jordgubbstårta med kaffe naturligtvis.

Spriten kommer att flöda i två dygn. Vin och te dricker man inte – det är bara för de från Fjollträsk. Historien (sann) om hur björnen vandrade genom byn en tidig morgon kommer att berättas igen. Men jag är på min vakt. Min absoluta nolltolerans ska rädda mig och festsnusande är helt förbjudet. Jag ska köra bil i 80 mil också men jag är inte ensam i bilen. Då går det lättare att inte tänka på snus.

[iceman]

Någon dag eller två till så är du över fysiska abstinensen. Suget och psykiska abstinensen finns kvar sen en lång tid men du kommer få allt lättare med koncentrationen. Så håll ut lite till så blir det sakta bättre.

Fokuset du pratar om av snuset är egentligen att lindra abstinensen som snuset själv skapat. Du kommer tillbaka till normaltillståndet som icke snusare har. Men det är en lång resa innan du är abstinensfri utan snus. Fast du har ”bara” snusat i tre år så du kan lättare bli fri nu än senare.

Det sakta bättre. Kämpa på!

[iceman]

55 dagar. Är inne i en resa med berg o dalbana nu. Känns som den jag åkte i Disneyland i California för några år sen. Du sitter i totalt mörker, mår bra och plötsligt utan förvarning faller du rakt nedåt. Du vet inte när det tar slut men helt plötsligt är du uppe igen och det känns bra. Det går flera bra dagar på de dåliga nu för mig. Men fallen (psykologiska) kommer då och då. Och jag vet aldrig hur nästa dag kommer att bli. På de dåliga dagarna känner jag tomhet och ifrågasätter varför jag ska sluta snusa. Varför inte ta och köpa en dosa och må normalt igen? Men då tar jag fram brevet jag skrev till mig själv innan jag slutade och läser det ett par gånger.

Hittills har jag inte varit nära att köpa snus. Inga nattliga bilturer till macken eller långa onyktra promenader på en mil till kiosken bara för att få min ”fix”. Tänker inte ens längre på snuset som finns i snusskåpet i livsmedelsaffären.

Kommer hjärnan någonsin att återställas till en icke nikotinist? Vet inte. Troligen inte i mitt fall. Jag har missbrukat snus så många år så skadan är nog permanent. Skadan är så att tar jag bara en snus är jag fast igen. Har misslyckats med festsnusa tidigare så det går inte.

Jag har studerat detta med återfall. Enligt litteraturen (rökning) misslyckas 90% av de som får ett återfall och tar ”bara en”. Det är knappast bättre siffror för snusning, snarare sämre. Men lurar sig själv att man klarat det och efter några veckor eller månader är det smarta snusmonstret där och lurar dig att du kan klara ”bara en” till. Det gick ju bra förra gången. Sen går det utför. Så åkte jag dit efter nio månader utan snus en gång. Sen – visst 10% kan klara ett återfall. Själv vågar jag ALDRIG mer ta en snus. Risken att bli fast igen är för stor. Det gäller även 5-10 år efter jag slutat. För alltid. Därför har jag stenhård ABSOLUT NOLLTOLERANS som en del av min strategi.

Sen är det så att om jag skulle misslyckas nu när jag satsat allt blir fallet så stort att det kommer att ta flera år innan jag orkar försöka igen. Som jag skrivit tidigare – priset för återfall går upp ju längre du varit snusfri. Att få återfall efter en vecka kostar inte alls lika mycket som att få det efter tre månader.

Nog skrivet – ha en bra helg alla slutare! Vi är alla ”heroes of our time”.

[iceman]

Dag 52. Tack för allt pepp! Denna sajt är fantastisk med alla andra slutare som vet vad vi går igenom. Vilka hjältar vi är!

Just nu är det lättare. Suget finns där ibland men jag översätter det inte till att vilja ta en snus. Snusmonstret har gömt sig. Jag är van att känna suget och leva med det. Som att ha ont i tån. Det bara finns där.

Jag var orolig att alkohol skulle öka risken för återfall. Men hittills har jag inte märkt av det. Inget ökat sug. I midsommar ska jag resa upp till släkten. De bor i de stora skogarna i björnens hemrike. En gammaldags riktigt traditionell midsommar som den var på 1800-talet. Där dricker man självklart alkohol på midsommar. Inte hembränt i femlitersdunkar som för några år sedan utan numera köper de massa bra billig vodka från polska lastbilschaufförer. Men jag känner att jag kan klara det. Självförtroendet stiger. Men jag är på min vakt och min ABSOLUTA nolltolerans gäller. Inget festsnusande alls. Fast en nubbe eller två till sillen blir det nog.

Lite humor. Så här blir en svensk midsommar enligt Ikeas reklam:

Riktigt så kul får nog inte jag 🙂

[iceman]

Du är inte längre en slutare. Du har slutat men snusmonstret djävlas med dig. Du tänker på att BÖRJA snusa – inte avbryta ditt slutande. Du är en smart tjej och du vet att om du börjar igen kommer du att ångra dig. Efter tre fyra snusar kommer du att må mycket dåligt. Priset för att börja snusa igen har gått upp rejält för dig. Det blir dyrt, inte bara ekonomiskt (det också). Ingenting blir bättre av snus. Inga svårigheter i livet blir lättare av att snusa. De finns kvar där även om du tar en snus.

Du är nu nästan vid 100 dagar. Så bra, vilken styrka! Att börja nu är som att springa en mil för att hinna med tåget och stanna några hundra meter ifrån stationen. Du är så nära 100 dagar.

Kämpa på! Jag tror på dig! Du klarar det!

[Författare]

Inlägg