[iceman]

Min egen erfarenhet efter att ha (försökt) sluta otaliga gånger är att cold turkey är bäst. Har försökt de flesta metoder. Sämst var nikotintuggummi som jag blev dålig i halsen av samt behöll beroendet. Men vi är alla olika. För mig fungerade cold turkey men det handlar också om viljan. Hade en del ofrivilliga cold turkey på några månader i samband med utlandsresor. Men det funkade inte då viljan inte var på topp. Sprack alltid inom en dag efter jag kom hem.

Cold turkey är också minst total plåga. Några dagars intensivt fysiskt helvete men sen är den delen över. De andra metoderna tyckte jag gav nästan samma plåga när nikotinet helt togs bort. Då fick man lida en hel del under lång nedtrappningstid. Den psykiska plågan upplevde jag som lika oavsett metod.

[iceman]

Dag 776: Varför skriver jag här när jag slutat snusa? För att hjälpa andra sluta? Ja – men det är en bieffekt av mitt huvudskäl. Jag skriver här främst för att hjälpa mig själv. Efter 44 år med dubbla Ettan lös är jag bara ett misstag från snusträsket igen. En enda snus och jag är fast igen. Jag är en nykter nikotinist och genom att skriva här någon gång så påminner jag mig själv att vara skärpt. Aldrig få högmod och tro att jag klarar ”bara en”.

Sen känner jag mig numera som en icke-snusare. Men snustrollet finns där bakom men han sover just nu. Vid problem i livet vaknar han till.

[iceman]

Dag 736. Två år passerat. Inte utan blod, svett och tårar. Men nu kan jag glömma snus helt under någon vecka. Sen kan suget plötsligt komma tillbaka. Men det är under kontroll.

Får gratulera mig själv och nu vet jag att det går att sluta helt. Hur ska jag fira? Vet inte, har inte planerat något. Kanske ett gott tecken.

[iceman]

Dag 707. Har varit nära att börja igen. Utan att gå in på detaljer har jag drabbats av två personliga motgångar, varav en stor. Har flera gånger tänkt – äh nu skiter jag i detta och tröstar mig med en snus. Det är nu psykologiskt lika jobbigt som de första 50 dagarna. Än så länge har jag hållit emot men det har inte varit lätt. Har läst min egen dagbok för att peppa mig och komma ihåg vilket helvete som väntar om jag tar en prilla.

[iceman]

Dag 672. Är fortfarande vaksam att inte göra misstaget att ”bara ta en”. 44 år med dubbla Ettan lös under läppen sätter sina spår i hjärnan. Tar jag en enda liten prilla så är jag fast igen.

Har försökt sluta många gånger innan denna gång – då jag lyckats på allvar. Förberedde mig minutiöst innan dagen jag slutade. Valde cold turkey som metod. Ingen nedtrappning, inga substitut annat än vanliga tuggummi. Läste veteranernas dagböcker här och då kan jag nämna veteranen cumulusnimbus. Veteranen LinaMie var min förebild och inspiratör efter jag slutat (och är det fortfarande).

Till övriga här – kan jag sluta efter 44 års kedjesnusande kan du också sluta. Det är jobbigt i början men det går.

[iceman]

Dag 600. Tänker inte på snus längre. Enda undantaget är när jag kör bil. Kan känna ett psykologiskt sug när jag ser snusdosorna på bensinstationen. Men jag har kontroll över detta.

Stora vinsten att sluta snusa har varit hälsan. 44 års hårt snusande satte sina spår på hjärta och blodtryck. Nu är allt bra med pulsen, extraslag och blodtrycket. En avsevärd förbättring som bara kan bero på att jag slutade. Nu gäller det att inte börja igen. En enda snus och jag är tillbaka i träsket.

Mitt huvudmotiv för att sluta snusa var hälsan och inte pengarna. De pengar jag sparar är en extrabonus. Sen hatade jag själva beroendet. Att alltid behöva tänka på snus, planera för alla resor jag gjorde. Paniken när jag insåg att jag kommer att vara utan snus fyra dagar utomlands. Sen rusa in på Pressbyrån på Arlanda och överlycklig köpa en Ettan lös. Stoppa munnen full och känna ruset. Glömmer inte mina nattliga promenader eller cykelturer till bensinstationen sena lördagkvällar då snuset var slut och jag druckit några öl och bilen inte kunde användas. Beroendet var starkt, mycket starkt. Sen de gånger jag vaknade mitt i natten då dubbelprillan börjat rinna. Hela munnen var svart. Någon gång svalde jag allt, vaknade på morgonen och snusen var ”borta”. Jag var en riktig drug junkie. Men nu är jag fri och ska så förbli.

[iceman]

Dag 535. Inte så mycket nytt att berätta vilket är goda nyheter. Tänker på snus ibland. Mest för att vara fokuserad och vara på min vakt mot att ta ”bara en”. Suget är i stort sett borta. Men snusmonstret finns gömd där bakom och när jag får svårigheter i livet kommer han att hoppa fram. Är beredd på det. Spelar ingen roll om det gått ett, två eller flera år.

[iceman]

Dag 507. Passerade 500 dagar utan att märka det. Ett gott tecken. Inget större sug, något lätt sug som snabbt går över ibland. Så nu är jag fokuserad på att inte göra det stora misstaget ”BARA EN” och tro jag kommer undan med det. För det gör jag inte.

[iceman]

Dag 485. Varför skriver jag här när jag slutat snusa? Det finns två skäl.

1. Jag vill hålla fokus på att jag fortfarande är en nykter nikotinist. Bara en ynka snus från att falla ner i träsket igen. Psykologiska suget kan fortfarande komma någon gång. Men det går snabbt över och jag vet hur det ska hanteras.

2. Slutasnusa och dess veteraner hjälpte mig att sluta. Gav mig inspiration och kunskap. Kunskap är makt att sluta. Motivation och vilja är viktigt men det hela går lättare med kunskap. Svackan vid 40 dagar som många upplevt fick jag också uppleva. Men tipsen här hjälpte mig hålla ut. Jag vill ge något tillbaka och inspirera andra att det går att sluta. Det är inte lätt men det går. ”Slutasnusa – svårare än du tror” (men det går).

[iceman]

Du är så grym och stark. Vilken mental styrka du har. En stor förebild för alla på slutasnusa. Stort grattis!

Ha en fantastisk skön nikotinfri sommar! Det är du värd.

/önskar iceman

[Författare]

Inlägg