[iceman]

Dag 221. Man dör sällan av heroinet om man inte tar en överdos. Man dör av saker runt omkring för att man missköter sig. Heroinet blir det viktigaste i livet och man är beredd till fruktansvärda saker bara för att få sin fix. En heroinist som får sin dagliga dos kan leva ganska länge. Men abstinensen är svår även om man inte dör av den.

Nikotin ökar risken för att dö. Alla dör inte av det. Rökaren kan dö av tjäran, inte nikotinet. Nikotin höjer blodtrycket och pulsen. Detta borde rimligtvis öka risken för stroke/hjärtinfarkt för en snusare. Sen kan man fungera socialt bra fast man är nikotinmissbrukare. Går utmärkt att sköta sitt jobb också. Själv hade jag inga problem att sköta jobbet när jag snusade.

Men som du skriver cumulusnimbus så blir man sakta avtrubbad av snuset. Lite zombie fast det inte märks så mycket utåt. Livet blir att undvika abstinensen. Allt måste planeras för detta. Varje utlandsresa krävde minutiös planering för att undvika att bli utan snus. Först när man slutar snusa så ”vaknar” man till ur lilla zombiedvalan. Fast det tar några månader att vakna. Då först inser man att nikotinet på sikt gjorde missbrukaren (=jag) till en liten zombie. Men förfallet var så sakta och gradvis att det inte märktes.

[iceman]

Dag 220. Mumintrollet: Varför fortsätter en pundare att använda heroin när han förlorat sitt jobb, vänner, tänder o.s.v? Är det för att den sista silen/puffen var så fantastisk? Nej, pundaren jagar inte den sista silen/puffen utan den första som var fantastisk och tog honom till himlen.

Så risken att ta EN snus efter långt uppehåll är att den blir fantastisk. Du blir hög och kan inte motstå en till (efter några veckor). Men sen går det snabbt utför som med pundaren.

Nikotin är MER beroendeframkallande än heroin. Men det finns att köpa i kiosken/bensinmacken så du kan alltid få tag i det. Sen är nikotin bättre än heroin då du inte går ner dig lika mycket. Det går utmärkt att jobba och missbruka snus.

[iceman]

Dag 219. När blev jag icke-snusare? Jag menar inte när slutade jag snusa utan när började jag se mig själv som en icke-snusare. En mental fråga. De första 100 dagarna kände jag mig som en snusare som kämpade dagligen för att hålla upp. Någonstans mellan 100 – 200 dagar började jag inse att jag slutat och var en icke-snusare. Enstaka tankar på snus kan fortfarande dyka upp. T.o.m. enstaka tankar på att nu ger jag upp och tar en dosa. Speciellt när det är jobbigt i livet eller jag kör bil. Men dessa tankar slås lätt bort.

Efter 200 dagar går det lätt. Mitt mantra ”EN SNUS = TOTALT ÅTERFALL” ska jag bära med mig resten av livet. Det är mitt skydd för att åka dit igen. För jag är övertygad om att efter 44 års intensivt snusande blir jag fast direkt om jag bara tar en enda.

Priset för att misslyckas går upp allt efter som tiden går. Att få återfall efter 10 dagar är inte lika illa som att få återfall efter 219. Ett misslyckande nu skulle kosta mycket mer. Det skulle ta mycket lång tid innan jag skulle orka försöka sluta igen. Om någonsin!?

[iceman]

Klokt beslut. Kanske det bästa beslut du gjort i ditt liv kommer du att se om ett år. Klokt också att du inser att det inte går att snusa lite eller ibland. Efter 20 års snusande är det bara total avhållsamhet som gäller. Aldrig ens testa en enda snus (eller cigg).

Nikotin är extremt beroendeframkallande. Mer än heroin. Alkohol kan man hålla på en måttlig nivå (kanske inte om du varit alkoholist) men inte snus.

Läs veteranernas dagböcker här så vet du vad som väntar dig närmaste tre månaderna. Det finns en hel del tips hur du kan tackla svårigheterna som kommer. Lycka till!

[iceman]

Det går inte att ”bara ta en snus då och då”. Du kommer efter några månader tillbaka i det gamla missbruket. Det finns forskning gjord för rökare på detta. Nikotin är ett starkt nervgift, mer beroendeframkallande än heroin.

Tar du en är du fast igen. I början tror du att du har klarat det. Men efter några veckor/månader tar du en till. O. s. v.

Men 2 dagar!? Du har en bra bit kvar innan du har slutat.

[iceman]

Dag 212. Dagarna rullar på och jag tänker inte på snus alltför ofta. Är förkyld och lite hängig. Ett kort ögonblick sa snusmonstret till mig att jag kunde lindra besvären med en – ni vet vad-. Blev ett gapskratt och nej tillbaka. Vad jag kommer ihåg från 44 snusår var att snus smakade sämre när jag var sjuk.

Anmärkningsvärt hur nervgiftet nikotin lyckades programmera om min hjärna. Snus blev lösningen på allt. Elände – trösta med snus, trött – pigga upp med snus, fest – njut extra med snus, ofokuserad – tag en snus o. s. v. Mest handlade det om att undvika abstinensen. Min hjärna vande sig och det behövdes dubbelprillor nästan hela tiden bara för att inte må dåligt.

Fast att pigga upp sig med snus vid bilkörning fungerade rätt bra. Men det gör väl amfetamin också som jag inte skulle kunna tänka mig att ta.

Räknade ut att jag snusat för ca miljon kronor i dagens penningvärde under mitt liv. Kunde haft roligare för pengarna. Men jag ska inte gråta över spilld mjölk utan se hur mycket pengar jag får över nu. Använder ”överskottet” till att resa till värmen då och då. Att själv njuta av de pengar jag ”sparar” har varit en del av min ”slutasnusa” strategi. Jag = vinnare, staten = förlorare.

[iceman]

Starkt jobbat! Vid 121 dagar ska du vara ute ur dödszonen. Du kan njuta mer av livet utan att tänka på snus för ofta. Att stå emot snusmonstret när det fula trynet visar sig är lätt.

Nu gäller det bara att inte bli övermodig och ”testa bara en”. Dumt att börja snusa igen och behöva gå igenom helvetesvandringen på nytt.

[iceman]

Chris86: De tre första veckorna är jobbiga. Fast redan nu ska du vara ute ur den värsta fysiska abstinensen. Nu blir det berg och dalbana ett tag. En psykisk kamp som också är jobbig.

Det är snusmonstret som härjar med dig. Han försöker få dig att få dåligt humör så alla tröttnar på dig. Tröttnar du på dig själv har snusmonstret lyckats. Lösningen är ju bara en snus bort.

Kämpa på, ta en dag i taget. Vinsterna med att sluta är stora. Läs veteranernas dagböcker så vet du vad som väntar dig. De olika resorna är förvånansvärt lika. Att vara förberedd på hur det blir gör det lättare att ta sig igenom.

Du kan klara detta. Lycka till!

[iceman]

Dag 205. En hel vecka utan sockerfria tuggummi. Viss abstinens med ett psykiskt sug och sockerbehov. Inte alls som att sluta snusa. Inga problem med sömn, mage eller dåligt humör. Denna abstinens är jämn. Men denna sajt handlar om snus och inte tuggummi. Jag ersatte snuset med mina (vanliga) tuggummi. Bytte ett missbruk mot ett annat. I min plan så skulle jag tillåta mig obegränsat med tuggummi och strunta i vikten. Och den strategin verkar ha fungerat.

Nu känner jag mig så säker med att låta bli snusen att jag kan ta tag i tuggummimissbruket och vikten. Alltid gäller att EN SNUS = TOTALT ÅTERFALL. Det påminner jag mig själv om då och då.

[iceman]

200 dagar. Ännu ett delmål Ännu en seger över snusmonstret. Han finns i bakgrunden. Ska åka på konferens med båt 24 timmar och jag har ensamhytt. Direkt var snusmonstret där och sa: Köp en dosa i taxfree och ta snusar bara i hytten. Ingen ser något och du kan slänga dosan innan du går iland. Det kommer inte att märkas, du förlorar inget.

Jo det gör jag. Jag förlorar ALLT.

Har tagit tag i mitt sockerfria tuggummiberoende nu. Inte ett tuggummi på tre dagar. Kan låta patetiskt men det är inte så lätt. Inga svåra besvär men ett konstant sockersug. Sockerfria tuggummi är minst lika farliga som sockertuggummi.

Har också tagit tag i vikten. Gick upp 5 kilo på att sluta snusa. Nu ska dessa extrakilon tappas. Är motiverad och kör hårt. Hälsan har blivit betydlig bättre sen jag slutade snusa. Märks tydligt på blodtryck och puls. Samt att jag är lugnare och gladare, sover bättre.

De första 100 dagarna var jobbiga. Men nu går det lätt. Gäller bara att vara uppmärksam på att inte börja igen. En enda snus = totalt återfall.

[Författare]

Inlägg