[iceman]

Grattis LinaMie! Otroligt starkt jobbat. Även under svår press har du lyckats motstå snusmonstret.

[iceman]

Dag 191. Dagarna rullar på. Tänker jag någonsin på snus numera? Jo det gör jag fast inte så ofta. Någon gång per dag blir det nog. Ett visst psykologiskt sug finns kvar. Det blir värre när jag kör bil eller har det jobbigt privat (som vi alla har då och då). Men suget ger inga impulser att köpa en dosa och stoppa in en prilla. Hjärnan har kontroll. Konsekvenserna av ett återfall blir mycket stora. Det fysiska suget är helt borta men det var det redan efter några veckor.

Skulle jag kunna ta en dubbelprilla nu utan att det räknades så skulle jag göra det. Men nu vet jag att det räknas så jag låter bli. Jag har ju bestämt mig för att en enda snus = totalt återfall. Vinsterna med att ha slutat är stora – det får jag aldrig glömma.

[iceman]

Tack för era uppmuntrande ord. De behövs för kampen mot snusmonstret är aldrig helt över. Jag är en nykter nikotinist. Ett misstag och jag är tillbaka i snusträsket igen. Men nu är hälsan bra, humöret bra och det känns så bra att vara fri.

[iceman]

Dag 181. Passerar 6 månader vilket är en milstolpe för mig. Nästa milstolpe är 9 månader – mitt förra ”slutasnusa rekord”. Kanske 200 dagar är värt att fira också.

I somras reste jag till Medelhavet med en medbjuden för pengarna jag skulle spara in till 180 dagar. Nu är jag plus/minus noll ekonomiskt så det blir väl utrymme att fira mer framöver för alla pengar som sparas in. Känns bra att använda pengarna själv istället för att regeringen försnillar dem på massa tokerier.

Suget är i stort sett borta. Jag aktar mig noga att inte åka på några minor som att ”bara testa en”. Ett svårt beslut innan jag slutade var att lova mig själv att ALDRIG ta nikotin mer. Kändes otroligt svårt att ta detta beslut. Fick ångest när jag tänkte på konsekvenserna. Efter 44 års kedjesnusande är detta ett enormt stort beslut. Men jag insåg att utan detta beslut skulle jag misslyckas.

Mentalt är det stor skillnad på att bestämma sig för att ALDRIG mer ta nikotin och alternativet att sluta tills vidare men kan tänka mig att prova någon igen.

[iceman]

@Morsan: Ta detta som råd från en som intensivsnusat i 44 år och lyckats sluta.

!. Uppdatera din dagbok med dagarna sen du slutade. Det hjälper dig själv och de som peppar dig.

2. Läs veteranernas dagböcker här för att förbereda dig på vad som komma skall.

Lycka till!

[iceman]

@LinaMie: Du gör mig så glad när jag hör av dig igen. Länge sen. Du har varit en av mina förebilder som peppat mig så bra. Det är så roligt att vi båda lyckats så bra med att sluta snusa. Aldrig mer snus. Kram.

[iceman]

Dag 170. Inget speciellt att berätta. Inget svårt sug efter snus, ingen grå vardag, snusmonstret sover. Livet känns bra. Monstret finns där någonstans men gömmer sig allt mer.

Vilken skillnad mot de första 90 dagarna. När hjärnan snurrade på högvarv efter snus. Drömde om snus, tänkte bara på det svarta guldet 24/7. Fick spjärna emot för att ha kontrollen över snusmonstret. Käkade vanliga tuggummi som besatt för att lura snusmonstret. Jag lyckades.

Inga nyheter är goda nyheter i denna f.d. snusarnas bransch. Ni som kämpar – jag vet hur svårt ni har det. Tufft. Men håll ut så väntar himmelriket. Jag kan inte lova 72 jungfrur (eller något annat för er kvinnor 🙂 ) om ni kommer vidare. Men ni kommer få ett bättre liv och fundera varför ni inte gjorde detta tidigare.

[iceman]

Bara att vänta ut. Snusmonstret attackerar. Livet går upp och ner och det finns grå dagar. Allt är inte (brist på) snusets fel. Efter 90-100 dagar upplever de flesta en markant förbättring. Inte så att allt sug och grå vardagen försvinner helt. Men det blir markant bättre.

Dina ”krämpor” är vanliga bland de som slutar snusa. Att ge upp nu skulle vara som att springa två mil för att hinna med tåget och stanna 300 meter ifrån. Kämpa på!

[iceman]

Dag 167. När jag började snusa tog det ungefär ett år med sakta ökande konsumtion innan jag fattade att jag var fast. I början räckte en Ettan lös i en vecka. På slutet gick det åt 1 – 1.5 dosor per dag. Alltid dubbelprillor. Försökte att inte kedjesnusa men vid stressiga perioder hemma framför datorn eller bilkörning blev det kedjesnusande. Snusade ofta inte bland vanligt folk.

När det var riktigt illa kunde jag somna med dubbelsnusen inne. Vaknar mitt i natten och mår pyton. Var är dubbelsnusen? Letar febrilt bland sängkläderna efter den. Lyfter på kudden – inget svart och kladdigt där. Hittar den inte – måste fundera, la jag ut innan jag somnade? Nej jag hade snus inne – måste ha svalt den.

Finns det någon snusfri gräns när man är säker? Baserat på dagböckerna här, litteraturen och vad jag sett i verkliga livet är svaret NEJ. I alla fall inte om du snusat i flera år. Med mina 44 år kommer jag att vara en ”nykter nikotinist” resten av livet. Om man inte testar förstås. Då kommer man otroligt snabbt tillbaka till ruta 1 – full snusning. Läs nybrocorners dagbok här. Han föll tillbaka efter 810 dagar. Själv har jag klarat 270 dagar en gång tidigare innan jag åkte dit. Därför har jag nu min regel om absolut nolltolerans mot nikotin i alla former för all framtid.

[iceman]

Grattis till 100 dagar. Det är stort. Bra jobbat! Nu börjar den lättare nedförsbacken utan snus.

[Författare]

Inlägg