[Inkognito]

Vad det egentligen handlar om, är hur trygg man är i sitt beslut. Är man tillräckligt stark och beslutsam, så lyckas det.
Jobbigt visst, det är banne mig ingen lek och ska inte vara det heller. Jag räknar med att det är omväxlande drygt varvat med lättare perioder. Jag hade en ganska lång startsträcka innan beslutet väl var fattat och jag tror på mig själv nu. Det är nog väldigt personligt hur man resonerar med sig själv, innan man tar det slutgiltiga beslutet. För mig får det fan kosta vad det kosta vill. Sista tiden så hade mitt hälsotillstånd försämrats radikalt, trots det så snusade jag på i expressfart mot en säker infarkt.

Beslutet att sluta är grundmurat hos mig.

Kämpa!

[Inkognito]

Precis så ja, känner jag också att ständigt känna sig fängslad av snustrollet. Att ständigt låta sig styras av något annat än mig själv. Det är egentligen dumskallenivå att man har låtit sig luras så fatalt, av ett gift som bara förstör i princip allt. För min del var det likadant med alkoholen innan jag slutade med den för 7 år sedan. Samtidigt tycker jag att det är lurigare med snuset på något vis, alkoholen var så uppenbart skadlig medans snuset är en listigare drog. Men som sagt det går att sluta, utan att ligga för långt fram i tiden. En dag i taget gäller även här, och framförallt

KÄMPA! eller om man så vill GE UPP drogen. Den är alltid starkare än mig själv.

[Inkognito]

Inkognito

Man 58 år

Snusat i 45 år.

Varit snusfri 8 dygn.

Bestämd i grunden efter 45 års dumheter att nu räcker det.

[Inkognito]

Starkt!

3 år är en lång tid och fan den som ger sig. Själv inne på mitt 45:e nu, känns inte bra alls.Funderar ibland på om det finns en ”trotsålder” när man som jag kommit upp i åren, vilja, lust och ett hårdnackat sinne behövs på livstid för att lyckas med projektet.

Starkt jobbat!

Jag har läst vissa delar av din berättelse, och just vid bilkörning blir det problematiskt även för mig.

[Författare]

Inlägg