[irenpanik]

Kul att höra att det gick bra för din bror, trots biverkningar från Champixen! (och hur svårt det kan kännas att sluta oavsett) 🙂
Ja man får ta en dag i taget och ha målet och fördelarna i sikte!

Idag var det en kollega på jobbet som skulle retas, en snusare, jag skulle varna att jag håller på att sluta snusa för att han började göra mig förbannad (ingen humor just då och upptrissad redan av ett par andra), får som kommentar ”jag har snus här jag!” och jag kände mig absolut inte frestad eller sugen alls, bara ännu mer irriterad, haha! Annars har jag väl i ärlighetens namn inte stött på så många frestelser än så det ska fortfarande bli intressant att se vilka utmaningar som väntar. Vissa situationer funderar jag nästan på hur icke-snusare pallar med överhuvudtaget. Facebook (så många intryck och berg- och dalbana känslomässigt), upprörda kunder på jobbet osv. Men bevisligen finns det folk som klarar det också!

Dag 5 alltså avklarad!
Idag var nog lindrigaste dagen hittills, lättirriterad och lite rastlös men inte just något av gårdagens illamående och vinglighet tack och lov! Jag tog pillret lite tidigare idag också, men inte riktigt lika tidigt, hade ätit bättre innan och såg till att dricka mer i samband med det, lite tidigt att säga kanske men hoppas att det räcker att se till att äta och dricka ordentligt särskilt när man ska ta medicinen.

• Det här svaret redigerades för 8 år, 10 månader sedan av irenpanik.

[irenpanik]

Snyggt jobbat! 😀 De värsta dagarna borde vara över då!

[irenpanik]

Strax 4 dagar snusfri!

Blä, jag mår jättejättejätteilla just nu. Kom på den dumma idén att prova ta kvällspillret av Champix lite tidigare än vanligt på kvällen. När man sover lider man nog mer av sömnlöshet av pillren än av abstinens (för av abstinens brukar jag bli trött), tänkte jag.
Men det resulterade i starkt illamående så de kanske 30 minuter det tog innan jag kom hem från jobbet kändes som flera timmar, nästan lite panikångest som hastigast med rädsla/hjärtklappning (gick över på bara någon minut, hände ett par gånger, jag brukar inte vara deprimerad/ha ångest så jag mest gissar att det är liknande känsla), och kändes som att jag var/är nära på att kräkas. Är jättehungrig men vågar inte äta än, har fantiserat mycket mer om mat senaste 1½ timmen än vad jag tänkt på snus.

Annars då? Har överlag känts lindrigare idag med abstinensen men fick ett jätteanfall på eftermiddagen. Första gången faktiskt under detta försök att sluta snusa som det blivit riktigt handlingsförlamande och sådär att man knappt vet vad man ska ta sig till eller vart man ska ta vägen. Men det gick att hantera även om jag tillfälligt trodde jag skulle få något psykbryt.

Men nu är jag hemma iallafall och kan trösta mig med kassa komediserier halvutslagen på soffan! 🙂 Tills jag klarar av att äta något.

[irenpanik]

Tack för att du delar med dig! Och heja på med slutandet, starkt jobbat! 🙂

Just nu känns Champixen mycket värre än snusbristen. Hade å andra sidan förmodligen varit mycket värre med snusabstinensen utan den, så status quo? Nu har ju snusavbrottet redan börjat så att säga så känns lite för sent att försöka förbereda sig. 🙂 Startat en tråd under ”Dagbok”.

[irenpanik]

Bra beslut! 🙂 Kämpa på, du fixar det!

[irenpanik]

Ingen idé att hacka på gamla misstag, bara på´t igen! 🙂 Starkt att du ändå fortsätter att ”sluta” trots bakslag.
Förhoppningsvis lär man väl sig av sina misstag till slut!

[irenpanik]

3 dagar (och första jobbdagen) avklarade!

Även om jobbet var jobbigt (ordvits? 😛 ) så hade jag nog förväntat mig mycket värre, särskilt för att vara dag 3, och som jag kände i fredags innan jag ens hade slutat. Orkade inte tänka mycket i onödan och kände mig något drogad av Champixen, lite värk i magen men det har jag så ofta så det kan jag inte beskylla snusbrist eller Champix på, en del huvudvärk men mindre än igår.
Har haft svårt att somna vilket troligtvis är medicinens fel, vanlig biverkning tydligen. Inatt somnade jag nog inte förrän vid 3-4 och klockan ringer 6, lyckades sen försova mig en halvtimme genom att ignorera klock-alarmet i sömnen, men kom till jobbet i tid.
Känner mig pessimistisk nu, men bävar för slutet av jobbveckan om det ska fortsätta såhär.
Hittills har det också funkat ganska bra att vara orolig för än det ena och än det andra i förväg, har ju ofta blivit positivt överraskad när det inte blivit som befarat! Haha! 🙂

[irenpanik]

Grymt jobbat, snart 100 dagar!! 😀

[irenpanik]

Vad tråkigt att dagen var så hemsk! Hoppas det var bättre idag, eller blir det snart! Kämpa på, du klarar det! 🙂

mumintrollet/Anders P; jag tror säkert ni har rätt angående planering vs. timing.
Men det är nog också individuellt. Allt sitter i skallen, så är man som jag övertygad om att man ”måste” planera, då är det så! 😉
Det största orosmolnet för min egen del är att jag till slut inte skulle tycka det var värt konsekvenserna i alltför hög grad och under alltför lång tid, och nästan börja igen i ren självbevarelsedrift (been there, done that!). Nu snackar jag inte efter någon dag eller någon vecka, utan någonstans efter 1-5 månaders ”lidande”. Men så var jag väldigt nära att gå in i väggen sist och har fortfarande magproblem efter det, blir det alltför mycket gör man (jag iallafall) till slut nästan vad som helst för att få en paus från allt det jobbiga.
Denna gång försöker jag tänka ut sätt att ge mig en paus som inte innebär att snusa, och hitta knep för att lindra symtomen utan att bara försvåra slutandet. Då tror också skallen mer på att det kommer lyckas i längden.
Men all heder till er som tagit tjurnen vid hornen och bara kört på! 🙂 Grymt jobbat!
…Så länge ingen tvingar mig att ha samma inställning, haha!

[irenpanik]

Vad tråkigt att dagen var så hemsk! Hoppas det var bättre idag, eller blir det snart! Kämpa på, du klarar det! 🙂

mumintrollet/Anders P; jag tror säkert ni har rätt angående planering vs. timing.
Men det är nog också individuellt. Allt sitter i skallen, så är man som jag övertygad om att man ”måste” planera, då är det så! 😉
Det största orosmolnet för min egen del är att jag till slut inte skulle tycka det var värt konsekvenserna i alltför hög grad och under alltför lång tid, och nästan börja igen i ren självbevarelsedrift (been there, done that!). Nu snackar jag inte efter någon dag eller någon vecka, utan någonstans efter 1-5 månaders ”lidande”. Men så var jag väldigt nära att gå in i väggen sist och har fortfarande magproblem efter det, blir det alltför mycket gör man (jag iallafall) till slut nästan vad som helst för att få en paus från allt det jobbiga.
Denna gång försöker jag tänka ut sätt att ge mig en paus som inte innebär att snusa, och hitta knep för att lindra symtomen utan att bara försvåra slutandet. Då tror också skallen mer på att det kommer lyckas i längden.
Men all heder till er som tagit tjurnen vid hornen och bara kört på! 🙂 Grymt jobbat!
…Så länge ingen tvingar mig att ha samma inställning, haha!

[Författare]

Inlägg