[irenpanik]

Ingen kan egentligen tala om för dig vad som är bäst för dig, men det låter tyvärr som att du kör en självplågeri-variant som är dömd att misslyckas om du egentligen inte vill sluta snusa!
Om man verkligen vill vara snusfri (inte bara så länge ekonomin är tight) så skulle jag försöka med bättre hjärntvätt om jag var du, så du inte längre känner att du vill snusa, och har mer hållbara argument som du verkligen tror på. Då har du större chans att lyckas i längden, för är man inte övertygad brukar man trilla tillbaka förr eller senare, och då var allt det där hårda slitet i onödan! :/
Om du inte egentligen vill sluta snusa annat än för det enonomiska – tips, köp sån stor låda med ”gör det själv”-snus, som blir typ 10 spänn dosan. Och fortsätt snusa, hellre än att göra allt detta jobb i onödan!

Förstå mig rätt, jag vill inte uppmuntra någon att fortsätta snusa egentligen. Tobaksindustrin är inte att leka med av miljö- och humanitära skäl, vilket i sig skulle kunna vara en anledning att sluta om man vill låta bli att stödja ett globalt problem. Hälsomässigt så nog sjutton tror jag att snusen gör skillnad i längden även om man har svårt att peka ut den som ensam orsak till allvarligare diagnoser, och även om det finns mycket annat som är värre. Har man barn vill man kanske vara ett bättre föredöme för dom, eller så kanske man bara vill slippa det opraktiska med att ha ett beroende.
Anledningarna till att sluta är många, men bara du kan bestämma dig för om du verkligen vill sluta EN GÅNG FÖR ALLA, för att sluta bara litegrann funkar inte i längden. 😛

[irenpanik]

Nä man kan nog inte räkna med att vara ”som vanligt” redan efter 70 dagar. Beroende på HUR snusberoende man varit såklart!
100 dagar är det jag siktar in mig på som man brukar slippa den fysiska abstinensen efter iallafall, sen lär man få passa sig för dumma idéer och plötsligt snussug i ett år åtminstone.
Jag har fortfarande kvar suget under läppen konstant, har emellanåt huvudvärk, och vissa tider på dagen är jag tröttare än vanligt. Det går inte ens att jämföra med hur jobbigt det var i början, men nu börjar man å andra sidan bli lite mer less när det gått så lång tid och man inte får känna sig ”normal” än. Därför det är så bra med denna sida där man får bevisat att det inte kommer vara så för alltid, även om det kan variera mellan individer! 🙂

Kämpa på! 😀

[irenpanik]

10 veckor avklarade idag! 😀

Huvudvärken och den där zombie-aktiga känslan har börjat släppa under de senaste dagarna. Abstinensen hänger konstigt nog kvar mest hela tiden och jag får större anfall ibland men inte så långa stunder tack och lov. Att jag känner suget under läppen och börjar tänka att det fattas snus där. Även om det känts fullt hanterbart så blir jag lite nervös när hjärnan helt plötsligt börjar koppla suget under läppen mer direkt till snus. Kan champixen ha påverkat så långt som typ 2½ vecka i efterhand tro?

Tack och lov så verkar tiden rusa iväg den här årstiden, sådär så jag upplever visst obehag/oro över om man ska hinna med allt man behöver göra, och att det brukar gå ut över det man egentligen hade velat hinna med att göra själv.
Försöker tänka att när April väl är över, då kommer belöningarna!
* Någon extra ledig dag (kristi flygare)
* Borde ju vara mindre med snusabstinens efter över 3 månader!
* Roligt träningspass inbokat! Bidrar en del till stressen just nu när man ska förbereda men kommer absolut vara värt det!
* Sol, värme, mer dagsljus!! Maj kan ju ha riktiga sommar-aktiga dagar emellanåt! 😀 det brukar också bidra till att man får mer ork och motivation att göra saker på kvällarna, utnyttja större del av dygnen! 🙂

[irenpanik]

Låter kanonbra Jimmyg! Bra jobbat, bara att köra på! 🙂

[irenpanik]

Precis, en dag i taget så är du där till slut! När du inte behöver känna dig som ditt nick och fortfarande är snusfri! 😀

[irenpanik]

Sorgen, du kan känna dig stolt över att inte se åt snushållet när det känns jobbigt, tycker jag!

En KBT-terapueft eller liknande kan jag tänka mig skulle vara en bra idé, få hjälp med att hitta nya tankebanor. Själv är jag på liknande sätt (även om jag inte tror själv att jag är deprimerad ”på riktigt” utan bara nedstämd/ledsen med jämna mellanrum) men vill hitta lösningar i mig själv, och samtidigt liksom acceptera att man är bra även om man inte är perfekt. Livet kommer inte alltid vara friktionsfritt! Inser dock att det säkert är enklare med hjälp utifrån! 😛

Den här kraften du pratar om tror inte jag funkar riktigt som du beskriver den.
För det första så tror jag absolut att kemiska (eller fysiska) obalanser kan försämra upplevelsen av hur mycket kraft man har. Väldigt mycket också, om det är stora obalanser.
Sen tror jag ofta det är vi själva som ”läcker” energi och därmed tar slut i förtid. Att man till ganska stor del kan jobba med hur jobbiga man tycker att dagarna och olika situationer är.
Men jag tycker absolut inte man ska känna sig misslyckad för att man inte är där än, (tvärtom tror jag såna jobbiga tankar kan vara en energitjuv i sig), och att en depression eller nedstämdhet i allmänhet kan göra att man samtidigt känner sig utbränd.
Och som sagt, själv har jag gärna grund-inställningen först och främst att försöka intala sig att DU DUGER PRECIS SOM DU ÄR! och man får känna sig trött eller nedstämd, det får vara så. Ibland behöver det vara så!
Kan man pränta in en del sånt tänk så tror jag nämligen det kan hjälpa att täppa till en del energi-läckage.

Ett mer konkret tips om du tror det kan vara något är att försöka hitta komfort-zoner att ladda om med. Du har det säkert redan, har för mig att du brukar meditera och yoga? Men fler skadar knappast. Ibland kanske en situation är närmre till hands eller mer effektiv än en annan, från gång till gång. Träna sig på att känna sig tillfreds, inte bara orolig/energifattig/spänd osv.
Vet att du har en del mentala knep också redan. Det där tipset om att se sig själv utifrån, och liksom tänka hur man skulle uppfattat situationen om det var någon annan än man själv som var i den, kan nog vara effektiv också.

Hursomhelst, kanonbra kämpat av dig! 😀

[irenpanik]

Grattis till ett år!
Grymt inspirerande! 🙂 Starkt jobbat är en underdrift, vet inte riktigt vilka ord som passar. Imponerande hursomhelst!

[irenpanik]

Låter toppen! 🙂 Hoppas du fick din mat till slut också, haha!

[irenpanik]

Bra beslut apt, och bra kämpat! ”Bara” att fortsätta med det!
Den där ”bara en snus” är livsfarlig, så hoppas du lärt dig undvika den vid det här laget! 😛
Motion tror jag är skitbra, men skulle nog undvika med att satsa alltför högt (om det inte är rimligt att hålla i längden eller om man löper större risk för skador för att man tar det hårt) för får man avbrott i träningen har man dragit på sig ytterligare ett beroende man kommer få abstinens från. Hellre hålla sig på en realistisk nivå menar jag, men bara du vet vilken nivå det är för dig! 🙂
Den bästa taktiken är nog att vara motiverad nog att sluta, för gott. Sen finns det såklart massor med tänkbara knep för att underlätta på vägen. Hoppas du tagit dig dit nu efter så många försök! 🙂

[irenpanik]

Surt med skada! Men nu har du kommit så långt, så nu klarar du dig utan den andra lasten ett tag också! 😛

Har själv svajat lite fram och tillbaka i någon förkylning som inte riktigt brutit ut, har fått dra ner på träningen särskilt när man haft lite feberkänningar. Nu hade det t ex inte blivit någon ”riktig” hård träning på över en vecka, och så skulle jag springa på löpbandet i husets eget lilla gym – och det funkade inte! 🙁 Hade sånt adrenalinpåslag (träningsabstinens) att jag bara ville skrika och slå på något. 😛 Hade verkligen sett fram emot att springa av sig lite stress.
Men man kan ju anpassa sig efter förutsättningarna också, göra det bästa av situationen liksom. Har man ont i ett ben kanske man kan träna överkropp och bål? För min del ska jag gå upp 4:30 imorgon och åka på gymmet innan jobbet, haha!
Hursomhelst så lär du snabbt gå ner det igen om du tränat såpass hårt innan träningsavbrottet.

Inte långt ifrån halvåret nu! Du är ju grym!! 😀

[Författare]

Inlägg