[issen]

Grattis!! Vi börjar bli många som passerar tusendagar, härligt!

[issen]

Bra, det är klart det ska anmälas!

Jag har inte heller den kapacitet jag hade tidigare och det är svårt att acceptera. Dessutom är mitt minne jättedåligt och jag har svårt att fokusera några längre stunder. Jag hade också en chefstjänst när jag kraschade och det har jag nu också. Jag skulle vilja kliva av men kommer inte på intervju på lägre befattningar. Svårt läge.

[issen]

För mig låter det fullt naturligt att det blir obalans i kroppen vid långvarig stress och att man måste fylla på depåerna. Vore konstigt om det inte var på det viset! Jag tror hårt på att kosten påverkar oss mer än vi nånsin anar. Vi är väldigt noga med att ge våra husdjur rätt kost och motion men oss själva tror vi att vi kan behandla hur som helst.

Jag är också logiker men när sjukvården inte lyckas måste jag ju ta ansvaret själv att se till att jag mår bra igen. Att prova alternativa alternativ har hjälpt mig vid så många tillfällen och med olika krämpor så det ser jag inte som något konstigt alls.

En nyfiken fråga, har du anmält din utmattningsdepression som arbetsskada? Eftersom jag blev arbetslös samma vecka som jag kraschade har jag inte ens varit sjukskriven. Vi som fick avsked fick rejäla avgångsvederlag så ekonomiskt klarade jag mig 1 1,5 år. Jag hade ingen tanke på att anmäla min skada och som arbetslös var det förstås bra att inte ha en lång sjukskrivning att förklara för nya arbetsgivare när jag började söka jobb igen.

Men, jag tycker att arbetsgivaren kom alldeles för lindrigt undan medan jag kommer att påverkas av detta resten av mitt liv. På sätt och vis kan jag se fördelar med att ha drabbats eftersom jag nu verkligen lever mitt liv igen. Förut levde jag bara för jobbet, orkade inget annat. Jag låg minst em dag i sängen på helgen för återhämtning för att orka jobba igen när måndagen kom. Helt sjukt! Och det är jag glad över att ha kommit ifrån även om smällen till insikt var onödigt hård.

[issen]

Näringsterapeut, nu blir jag nyfiken! Jag käkar tillskott av B-vitamin och magnesium som jag läst mig till tar slut pga överaktivitet i binjurarna vid stress.

Jag får fortfarande akupunktur mot stressen. Det har varit jobbigt nu med nytt jobb och jag började sova dåligt igen och kunde inte släppa jobbtankarana. Jag förstod att jag var illa ute igen för jag fixar inte stress på samma sätt som tidigare. Men, med akupunkturens hjälp har jag klarat av 6 månader nu på mitt nya jobb! Nu börjar jag få koll så det blir mindre stress. Jag har också börjat med Qigong för avslappning.

Jag har inte varit deprimerad under min utbrändhet. Bara så fruktansvärt trött, ledsen, meningslöshet etc och med otäcka panikattacker när det var som värst. Det tog mig 1,5 år att komma tillbaka och helt återställd blir jag inte. Jag har läkt mig själv genom promenader timme efter timme i skogen där jag sakta men säkert upptäckt livet igen. Faktiskt börjat se att vitsippor ser ut på ett sätt på morgonen men på ett helt annat sätt på eftermiddagen. DET har varit nyttigt för mig! Nu vill jag inte längre jobba 50-60 timmar i veckan. Nu räcker det. Jag vill leva igen och det gör jag nu!

[issen]

Jag krossade min fotled, blev av med jobbet samtidigt som jag bröt ihop av utmattningsdepression. Allt inom 8 månader och det var för jävligt! Men, nu två år senare har jag nytt jobb och jobbar 100 procent. Jag fungerar inte som förr men jag duger precis så här också. För mig blev det aldrig någon utmaning att stå emot snuset och det tror jag beror på den hypnoterapi jag fick för att sluta snusa. Men visst försökte nikotinmonstret att lura in mig i skiten igen!! Så synd som det var om mig!

Jag fick akupunktur mot min utmattningsdepression, vet inte hur jag skulle ha klarat mig utan den! Går fortfarande ca en gång/månad och får ”påfyllning”.

[issen]

Hur mycket pengar sitter det på dotterns sparkonto ? 🙂 Stort grattis!!

[issen]

@SkrufAway – jodå, blir sugen på snus ibland och speciellt vid stressiga situationer. Jag accepterar att jag är en ”nykter” fd nikotinist och alltid kommer att känna sug. Men, suget går snabbt över och är inte svårt att motstå. Jag kommer aldrig någonsin mer snusa, så är det bara! Jag orkar inte sluta en gång till och jag vill verkligen inte hålla på med det där kladdet igen. Så, för mig är det nolltolerans som gäller i resten av mitt liv. Och det är ingen uppoffring för jag vill verkligen inte tillbaka till sådan jag var och mådde som storsnusare!

Kämpa på, det går och är absolut värt allt slit!

[issen]

Bra kämpat!! Smyga med snus känner jag igen. Snusade i 30 år men höll det hemligt för mina föräldrar och barn. Vet egentligen inte varför men tänkte nog hela tiden att jag ju ändå snart ska sluta…. och så skämdes jag. Mycket energi har gått åt att smyga in snus och jag använde dessutom lössnus. Men, nu är jag en ödmjuk fd nikotinist så det går att sluta. Kämpa på bara och lägg undan snuspengarna och ge din fru en riktigt fin överraskning.

[issen]

Härligt och grattis!

[issen]

Jag gick med raska steg och svängande armar i några minuter tills det gick över. Var väl en del på jobbet som undrade vad jag gjorde men det finkade 🙂

Kämpa på och lycka till!!

[Författare]

Inlägg