[Jajo]

Kom ihåg att det finns ingenting som går uppemot fantasin om det! Ingen kaka är så god, ingen chokladbit, ingen snus som den i fantasin. När en sitter där och tuggar på en kexchoklad så smakar den mest salt sockerpapp, lösgodiset äts per automatik efter första fem bitarna och en har glömt bort att en dricker kaffe efter första munnarna, trots att en ”skulle dödat för en koppa kaffe” minuterna innan.

Likadant skulle det vara om du tog en snus nu, lika meningslöst och tomt jämfört med fantasin om den. Och så skulle du förbanna dig själv för att du var så satans dum. Försök istället minnas hur det kändes att vara storsnusare – hur dåligt du mådde, hur tråkigt det var att kasta enorma summor i sjön för nåt skit under läppen, hur du aldrig helt kunde stilla begäret och alltid ville ha mer. Skriv gärna ner allt som var dåligt med snuset, så du kan läsa det när du tvivlar.

Jag drömmer också nikotinromantiska drömmar då och då och vaknar med enorm ångest och lite nikotinlängtan. Så vitt jag vet drömmer många såna drömmar och jag tolkar det som bearbetning efter många år som missbrukare.

Fortsätt ta en dag i taget, sträck på dig för att du blivit fri ditt begär, njut av sommaren och friheten och pengarna! Det var bara en dröm och innerst inne vet du att INGENTING blir bättre av nikotin, allra minst din hälsa och ekonomi! 😉

[Jajo]

Länken funkade visst inte: http://whyquit.com/whyquit/LinksAAddiction.html

[Jajo]

Jag blev också väldigt lycklig när jag kunde sova en hel natt, det var mååånga år som sömnen skedde mer på eftermiddagarna är på nätterna… Och det är såklart väldigt individuellt, men jag tror snart din energi återvänder, Evvo!

Här är lite utförligare information om vad nikotin gör med kroppen, läs om du tror att det kan hjälpa dig:

Snart en vecka! Woho! 🙂

[Jajo]

Det är nog snarare kopplat till att nikotinet inte längre frigör blodsocker och blodfetter varje gång du snusar – när jag snusade kunde jag hålla mig vaken i dygn och aldrig äta, nu somnar jag som en liten stock på kvällen och kräver bra mat flera gånger om dagen… 😉

Vänta ut tröttheten, snart vänder det. Att dricka bra juice och äta lite frukt i början är det många som gör också, just för att kroppen är van vid att nikotinet reglerar blodsockret och nu måste göra det själv igen. Men kroppen är smart och repar sig snart, ta en dag i taget och vips! så är du så pigg att du inte vet vart du ska göra av all energi!

[Jajo]

Härligt! Spontana försök har visat sig lyckas dubbelt så ofta som planerade nikotinstopp (källa: http://whyquit.com/whyquit/LinksBPlanning.html) – och att gå cold turkey är även det sätt att sluta som ger flest nikotinfria själar. Optimala förutsättningar, med andra ord! 😉

Hemsidan ovan hjälpte mig enormt när jag slutade, speciellt denna pdf: http://whyquit.com/Tips2007.pdf (jag var förvisso både rökare och snusare, men nikotin är nikotin är nikotin).

Ett stort lycka till!

[Jajo]

Nu vill jag inte elda på diskussionen, men till Lappelpp: Jag tycker det är otrevligt att klaga på människor som vill hjälpa andra och faktiskt gör det också.

För det första finns det väl många anledningar till att människor befinner sig på detta forum efter nikotinstopp? För min egen del handlar det nu om att stötta de som ger sig ut på vingliga ben utan snus för första gången – och även hämta egen kraft och energi och jävlaranamma från de skribenter som delar med sig av sina erfarenheter när det behövs.

För det andra så finns det väl rätt få saker att utgå ifrån, bortsett från sig själv och sina egna erfarenheter? Det finns vissa fysiska faktum rörande vad som händer när kroppen blir nikotinfri/målarsodan/återställning av hjärnans belöningssystem, men även dessa kan skilja enormt på individnivå. Att som ny utan nikotin få kunskap om dessa fenomen är till enorm hjälp för de flesta, kan jag tänka mig.

För det tredje och rörande det svåraste – det psykiska – så återigen: här finns det väl verkligen inget annat att utgå ifrån än sina egna erfarenheter? Det mänskliga psyket är, tror jag, minst lika komplicerat som kroppen, med alla dess tankar och tankemönster, det finns det ingen absolut sanning. Alla människor är olika.

Men det är en enorm hjälp att få bara små, små knep och kloka ord när det stormar som värst. Även om jag inte upplevt att det var extra tungt vid exempelvis 40 dagar (och jag till och med kan tänka mig att det kan skapa en noceboeffekt att hugga de 40 dagarna i sten) så har jag upplevt att det varit extra tungt vid andra tillfällen då jag haft långt över 300 dagar under bältet. Att bara veta att det hänt andra – och framför allt att andra klarat sig igenom det – har varit en enorm hjälp för mig. Och för det är jag tacksam för alla flitiga skribenter så som Nybrocorner och cumulusnimbus.

De små, små knepen och de kloka orden är kanske inget annat än en persons erfarenheter, men har en människa redan vandrat på en väg som jag stapplande ger mig ut på så lyssnar jag gärna på denna personens erfarenheter om sly och fallgropar och ruggiga djur i buskarna. Även om det sen visar sig att min egen väg är kantad av törnen och ormar eller en solig grusväg utan minsta problem så är kunskap och information aldrig ett dåligt resesällskap. Och för många som vandrat vägen (jag är själv inne på mitt andra års vandring) så känns det fullkomligt naturligt att försöka skänka andra lite resesällskap då och då.

[Jajo]

Självklart ska du räkna och vara stolt över dina nikotinfria dagar – det var ju inte snuset i sig du var beroende av, utan nikotinet däri som du du missbrukade. Och du är fri och firar 300 dagar imorgon, GRATTIS i förskott! 🙂

[Jajo]

Grattis till 151 dagar! 🙂

Jag har ett litet tillägg till att det tar ett år för allt att synka – det gäller även alla ”aktiviteter” i mitt fall, att leva ett helt år utan nikotin med alla högtider och upplevelser (som vid en närståendes bortgång). Jag minns första gången jag dammsög utan snus, ojojoj! 🙂 Och hela vintern nu var rätt tung, då jag mindes hur jag och min kursare satt hela förra vintern och rökte och drack kaffe och skrev c-uppsats.

Förra veckan var jag utomlands för första gången sen jag slutade och det var rätt tungt periodvis! Jag mindes alla gånger jag befunnit mig på denna flygplats och varit röksugen eller snusat för fullt, jag mindes alla gånger på uteserveringar i spännande stadskärnor med öl på blanka förmiddagen och en cigg i näven eller snus under läppen, jag mindes alla festkvällar med fler rökpauser än dansande… unt so wieder.

Men, jag härdade ut med enkelhet och vet att jag aldrig kommer känna så igen när jag åker/befinner mig utanför landets gränser. En upplevelse till avklarad utan nikotin och jag kan inte minnas fler att klara av… Det är bara att härda ut, alltid, för det finns inget alternativ och livet kommer alltid att bli bättre och bättre utan nikotin! 😉

[Jajo]

Då förstår jag bättre! 🙂 Jag har själv tampats med en del överätande eller svullande under min tid som nikotinfri, men peppar peppar så börjar det äntligen lugna ner sig. Jag har försökt äta enligt lchf nästan hela perioden men ofta misslyckats på helgerna de senaste sju månaderna kanske. Jag har trots det försökt vara snäll och peppa mig själv, för det brukar väl sägas att belöningssystemet i hjärnan tar ungefär året på sig att reparera sig efter ett substansmissbruk och på mig stämmer det rätt bra (ett år och två månader nu).

Så håll ut, försök att inte bli extrem åt något annat håll (jag försöker hålla mig kolhydrats- och alkoholfri och under åtta koppar kaffe om dagen…) och vänta ut tiden. 🙂

[Jajo]

16 dagar, GRATTIS! 😀

Det är lätt att trilla dit – nej, ta ett medvetet beslut om att börja igen – om en inte bestämt sig för att NU ÄR DET NOG – men eftersom du hittat hit och registrerat dig och skrivit in ett datum för när du slutade snusa så känns det som att du verkligen bestämt dig!

Om du tar det medvetna beslutet att börja snusa igen så är allt du hittills åstadkommit förgäves – din abstinens var i onödan, alla dina dagar som du mått dåligt var i onödan, all din stolthet och glädje över att ha lyckats kommer att förbytas i bottenlös skam – och om du sitter där med en snus i munnen igen så VET du att någon gång MÅSTE du sluta, för du vill inte vara en missbrukare och då kommer du tänka ”hur i helvete kunde jag börja igen, efter så många dagar?!” och förbanna dig själv.

Eh var det motiverande? 😉

[Författare]

Inlägg