[Jajo]

Woho! Heja heja! Det är en utomjordisk upplevelse att sluta snusa, men det behöver inte vara hemskt på något vis. Jag har slutat +5 gånger och varje gång har det varit helt olika det till abstinensbesvär. När jag slutade sista gången blev jag uppmuntrad av de få jag fick, det var härligt att märka hur skiten lämnade kroppen.

Du kommer att klara det, ta en dag i taget och TA FASTA PÅ DET POSITIVA SOM SKER! Att observera varje abstinensbesvär och negativ känsla med hökögon är en farlig väg att gå. Tänk tankar som gör dig glad och tänk ”en dag i taget” när något känns jobbigt.

Ett väldigt bra knep mot de galna cravings som kan komma är att klocka dem. starta ett tidtagarur när du känner desperationen komma krypande och följ tiden stod för sekund. Efter tre minuter har har känslan försvunnit, medan den utan klocka kan verka oändlig. Och efter tre dagar är det lugnt det till cravings! 😉

Kämpa! Det är så värt det! Just nu sitter jag i sängen och dricker kaffe och njuter av känslan av att vara helt avslappnad medan min sambo var tvungen att köra till affären och handla snus för ett tag sen… 🙂

[Jajo]

4 månader! Grattis Martin! 😀

Och jag måste bara instämma i de insikter du har kring att hålla i snusdosor och liknande – det är inte neutral mark. När jag tänker efter har jag resonerat så undermedvetet under väldigt lång tid, så det var härligt att se på pränt varför det är smart att undvika cigarettrök och att lukta i snusdosor! 🙂

Många som fortfarande röker/snusar eller aldrig har gjort det överhuvudtaget brukar komma med kommentarer som ”ha en dosa snus hemma som du kan stirra på så vet du att du besegrar den varje gång du ser den” eller ”men, anledningen till att du håller på och undviker snus betyder ju att du vill börja igen, du har inte slutat mentalt”. Lite överdrivna men ändå liknande många av de kommentarer jag fått under mina 250 dagar (!) som nikotinfri.

Men, som du så fint uttrycker det, det är inte och kommer aldrig vara neutralt med nikotin för oss nyktra nikotinister och vi är bara smarta och inget annat som undviker det! 🙂

[Jajo]

Bra beskrivet, Motivation!

Jag upplever det som att jag är mer mig själv, utan att hela tiden vara bedövad av nikotinet. Innan hanterade en ju allt som en missbrukare, varje glädje och sorg intogs med en dövande dos nikotin och ens humör blev rätt apatiskt. Nu är det fart på känslorna, men efter de första veckornas totalilska är jag mest bara glad och tacksam hela tiden!

Och det är som en dominoeffekt, nikotinet först, sen faller mat, träning och annat på plats efteråt. Mycket analyserande och lära känna sig själv på nytt. Och allt vi gör, varenda löptur och vitamintablett, hamnar på plussidan nu! För vi har en plussida, inte bara en lite-mindre-minus-sida! 😀

[Jajo]

Hej Ziid!

Motivation och Lappalpp har redan sagt allt – börja inte med giftet igen, du kommer att ångra dig så satans sjukt mycket och INGENTING blir bättre med snus! I n g e n t i n g . ALLT – allt! – blir bara sämre.

Men angående belöningar unt so wieder: någon månad efter att jag slutade med nikotinet började jag äta en lågkolhydratskost (lchf). Jag märkte att jag sökte belöningar och kickar i främst kladdkakor och cheesecakes i mängder och kände så väl igen beteendet från snusningen och rökningen. Jag ville inte ersätta nikotinet med socker, speciellt inte eftersom jag gick upp minst fem kilo när jag slutade snusa 2012 (som sitter kvar än).

Lågkolhydrat funkar på mig för att det håller mitt blodsocker jämnt. De gånger jag äter mycket kolhydrater en dag märker jag genast av blodsockerdippar med vresighet och tjurighet och ett enormt sockersug = belöning nu! Jag har också fått en ny spärr i och med kosten; att äta en stor kakbit eller frossa glass en hel kväll ger mig lite dåligt samvetet – tillräckligt för att jag ska bli påmind om det helvetiskt dåliga samvete jag drogs med i veckor efter att jag börjat röka efter ett halvårs frihet 2012 (när jag ringde min sambo för att berätta att jag rökt sa jag först att jag testat amfetamin… för att han skulle bli ”glatt överraskad” över att jag ”bara” rökt cigg. Tragikomisk.)

Jag är inte ”lchf-frälst” – kanske mest för att jag gått upp några kilo kosten till trots (men jag är fortfarande normalviktig och tänker inte bry mig om vikten förrän jag varit nikotinfri ett år). Men jag kommer nog aldrig att äta mer än litelite kolhydrater om dagen igen, så pass bra mår jag på lågkolhydratskost (perfekt fungerande mage, lugn utan blodsockerdippar, inte ersatt nikotin med socker, osv.)

Ja, det var mitt tips: läs mer och fundera på om en kostomläggning för att slippa blodsockerdippar och belöningstänk skulle vara något för dig.

Ps. Jag äter inte bregott med sked (varje dag), jag har bara bytt ut all pasta, potatis och allt ris mot grönsaker och undviker socker, vitt mjöl och allt som inte är lagat från grunden (men jag åt en kebabrulle och choklad igår, lagom dåligt samvete idag).

Lycka till med din kamp! Tänk på att du är en inspiration för alla oss som också befinner oss på det stormande havet då och då!

[Jajo]

Så bra skrivet! Tack för den listan Martin! 🙂 Och grattis till 100-dagen, lite i efterskott!

Imorgon har jag förövrigt ”sparat” 10 000 kronor på att inte snusa och röka.

[Jajo]

Tack! 🙂 Det har varit en lång resa för mig, men det går verkligen bra nu. Jag är ju intet annat än en lekkvinna, utan någon som helst utbildning inom missbruk och beroende, så jag måste bara fråga: är det inte svårare att veta så mycket som du gör?

Jag kan tänka mig att om jag hade vetat en massa om statistik, metoder, kognitiva scheman, genetiska förutsättningar och beteendemönster så… ja, det hade känts svårare! Bara det här att ”nikotinberoende är lika svårt att bryta som heroinberoende” eller hur det nu lyder tycker jag är en väldigt jobbig tanke. Exempelvis har jag förstått att jag antagligen har en ”beroendepersonlighet” (om något sådant existerar), men om jag hade fått svart på vitt att jag verkligen definitivt hade det så hade jag nog kanske inte slutat – för den del av mig som är missbrukare så hade det varit bekvämt att hänvisa till det.

Att vara outbildad inom det psykologiska (det fysiska försöker jag däremot lära mig så mycket jag kan om) känns på sätt och vis mycket enklare, allt jag gör är förutsättningslöst. Men å andra sidan så är ju kunskap alltid makt och jag har aldrig upplevt det motsatta! 🙂

(Och ”nikotinmonstret” är en benämning som jag personligen har lite svårt för, eftersom jag tycker den indikerar att ansvaret ligger utanför en själv, på ett monster – men det är kanske bara jag som tänker så. ”Missbrukaren i mig” tyckte jag lät mycket bättre, tack för den!)

[Jajo]

Två veckor! 😀

Jag mår oförskämt bra och varje dag blir bara bättre och bättre! Jag ska dela med mig av min största lärdom, och även om den är väldigt uppenbar är det en sanning med väldigt många djup: att sluta är enkelt, att inte börja igen är det som är svårt… 😉

När jag precis slutade för första gången 2012 så var det på pin kiv efter att ha läst Allen Carr. När jag genomlevt första veckan så tänkte jag att nu var det klart, nu behöver jag aldrig mer tänka på cigaretter. Istället gick jag omkring och kände det som att jag klivit utför ett stup och knallade omkring i luften och bara väntade på att krascha ner. Det var en overklig känsla och den känslan som var svårast att hantera efter ett tag. Jag hade inget att hålla mig i, inget beslut om att Jag ska aldrig mer snusa eller röka, utan bara ett glättigt ”men nu är jag ju fri, nu behöver jag inte tänka på detta mer!” Nu i efterhand är det enkelt för mig att se att overklighetskänslan berodde på att jag förnekade och vägrade känna efter hur det kändes att ha slutat.

Denna gången är jag fri på allvar. Det känns inte som att jag går omkring i luften ovanför ett stup, det känns som att jag kommit hem. Så här ska det kännas. Och skillnaden är att jag första gången bara gick omkring och förnekade alla mina känslor, både de bra och alla tvivel. Jag trodde att det var ett tecken på att jag inte var fri och att jag skulle börja snusa och röka igen om jag ens tänkte på snus eller cigaretter. Och mycket riktigt började jag igen, eftersom jag faktiskt aldrig någonsin tagit beslutet att aldrig mer snusa eller röka. Visst, jag hade sagt ”jag ska aldrig mer” många gånger, men ord och handling är absolut inte alltid samma sak.

Som kontrast: Senast inatt drömde jag att jag rökte ett helt paket cigaretter och var tvungen att börja räkna dagarna från noll igen (när jag rökt en vecka till, vill säga…). Den drömmen hade gjort mig panikslagen våren 2012, nu skriver jag ner den och analyserar den i min dagbok och gläder mig åt att vara fri. Nu äger jag alla känslor som är förknippade med att sluta, både de bra och de dåliga, och är inte rädd för tankar – men jag tillåter inte mig själv fantisera om hur det skulle kännas att ta en snus eller en cigarett, där sätter jag stopp.

Nu blev det en lång utläggning, men jag tror inte att det finns något viktigare än att äga beslutet, att veta att det är din högsta önskan att bli fri och att du kommer hålla fast vid det oavsett vad som händer. Som sagt: Att sluta är enkelt, att inte börja igen är det som är svårt.

Om du inte har gjort det så rekommenderar jag dig att skriva ner en så utförlig lista du bara kan på varför du ville sluta/varför du aldrig vill börja igen. Fyll gärna på med alla känslor du har kring att sluta och spara listan, så du har något att luta dig mot om det börjar blåsa. Att du skriver här är väldigt bra, all bearbetning är bra.

Och självklart kommer du aldrig att bli överfallen av ett snusmonster – för det finns inget snusmonster! (en av de få punkter Carr hade fel om). Det enda som finns är ett kemiskt och mentalt beroende i din hjärna och du själv. Nu har du inget nikotin kvar i kroppen sedan länge, så om u väljer att ta en snus så betyder det att du gett efter för missbrukstankar i din hjärna, inte att nåt snusmonster lurat dig. Gör upp med tankarna istället, analysera dem sönder och samman och inse att de inte hör hemma i din hjärna! 🙂

[Jajo]

Woho, grattis till tvåsiffrigt! Glädjen över allt vad friheten innebär kommer att växa dag för dag, speciellt när du som jag närmare dig 10 000 kronor som inte är lagda på nikotin… 😉

[Jajo]

Woho! Grattis till att du slutat! Sätt igång räknaren också! 😉

Något som hjälpte mig mycket var att skriva ner varför jag skulle sluta, det är lätt att glömma hur jävligt en mår som nikotinist när en har varit ifrån snuset ett tag. Men att ha det nedskrivet är guld värt i situationer då tvekan kommer smygande. Och skriv här, det tror jag är jättebra!

Lycka till!

[Jajo]

200 dagar! Woho! 😀 Jag har hållit mig lite ifrån detta stället då jag hade det lite kämpigt kring halvårsdagen och veckorna därefter. Inte så att jag på något sätt höll på att falla dit, men jag drömde en massa mardrömmar om att jag hela tiden började röka eller snusa igen. Det var lite påfrestande, men så har jag heller aldrig varit nikotinfri längre än ett halvår eller inte rökt/susat en höst på åtta år – nu är varje dag ett nytt rekord! 😉

Kämpa på alla därute! Det är så fruktansvärt underbart att vara fri! 😀

[Författare]

Inlägg