[Jessi]

Jag kommer att göra mitt bästa för att 2014 ska bli ett snusfritt år. Hela året!

[Jessi]

Hej
Och förlåt att jag inte hört av mig. Fortfarande snus och nikotinfri en dag i taget.
Känns ganska lätt förutom stunder då det är nära. Några allvarliga dragkamper har jag inte haft sen sist. Men en sak har jag kommit fram till; I samma stund som jag dricker någon alkohol blir det ohyggligt mycket mer besvärligt. Det vill jag ännu inte utsätta mig för igen. Känns som det kommer dröja.
Hoppas det går bra för er alla.
Kämpa på!

[Jessi]

Vad fint 🙂

[Jessi]

Grattis! På riktigt glad för din skull och längtar efter att jag en dag själv kommer att vara så många dagar ifrån dag ett.

[Jessi]

I morgon blir det fem veckor. Det har varit lättare ett tag nu. Tacksam över det, oroar mig dumt nog över nästa dipp. Kommer jag ha förnuftet tillgängligt då? Kommer jag stå emot? Varför oroa sig för nåt som ännu inte är sant, kanske aldrig ens blir sant? Jag gör det iaf.
Tack Motivation för att du delade med dig. Det är värdefullt att läsa andras ord på en liknande resa. Ser hur många dagar du har, du inspirerar mig.

[Jessi]

Bra där! Älskar att höra det där, även om det stunder kanske känns som nära och grymt svårt att stå emot så går det ändå. Behöver bli påmind om det till en eventuell svacka framöver.
Martin, du är grym. Glad att du är med.

[Jessi]

🙂 Tycker du är bra!

[Jessi]

En till här som vill gratulera dig till ett fantastiskt bra beslut.
Tappar såklart inte hoppet om dig Svartamoln!
Berätta hur det går och du känner dig.

[Jessi]

Ja det e så kul!
1 månad, snart trettio dagar. Känns inte overkligt att nå till 100, som du Martin, längre.
Det som jag funderar och upptäcker i dag är att jag är splittrad och har så svårt att få något gjort. Timmarna går och inget vettigt händer, är det något som ingår i processen och något som i så fall går över (hoppas, för det är värdelöst) tro? Någon som känner igen? Jag tvingar mig motvilligt idag att sätta på mig träningskläder och tar mina obstinata ben och går till gymmet efter att ha avbokat ett träff med en vän (som jag ångrar att jag gjort men ”pallar inte ändå” och har ingen lust med nåt) och hur jag en bestämmer känns det inte bra. Vill ha lust och glädje och stimulans men undviker och avstår ändå???
Det känns liksom som jag inte finner meningen någonstans, utan snarare likgiltighet. Well och What ever!
Hejja dig Svartamoln, nikotinfri är bäst!

[Jessi]

Måste säga tack också till dig Martin för att du stöttade den där hemska kvällen och till dig också cumulusnimbus för att också du gjorde det! Att ni svarade på min desperation just då är jag tacksam över.

[Författare]

Inlägg