10 dagar utan snus nu. 7 dagar med plåster, 3 dagar utan nikotin. En liten dosa med Hakuuna Mataata är allt jag vill ha, men kämpar allt jag kan mot begäret. Kan glädjen med livet verkligen sitta i en liten prilla. Varför ska jag gå upp på morgonen när jag inte får ta en snus? Varför ta en kopp kaffe eller käka lite mat när man inte får en liten belöning efteråt. Kära vänner som slutat snusa, när är de värsta över? När slutar längtan efter en riktig ”paj” minska. Snälla ge mig råd.
