[Jolinjo1]

Det har nu gått två månader utan dumburken.

Världen är onekligen en vackrare och skönare plats med snus och jag är utan tveka en charmigare och mer självsäker människa med snus. Dock är jag en mer äkta och genuin person utan snus och det väger fan tyngre.

Fick citalopram utskrivet för humöret, käkade tabletterna i 14 dar och sov i princip konstant. Det var som narkolepsi på burk så la ner det ögona böj. Det var dock skönt att gå i ide och det hela blev en slags omstart. Idag finns energi att ta med in i det nya året som börjat rätt bra. Har en positiv känsla av att vara på väg tillbaka upp på banan, ut ur mörkret vilket är underbart. Ibland måste man gå bakåt för att kunna gå framåt men från och med nu fokuserar jag på framtiden.

God fortsättning – alla som kämpar!

[Jolinjo1]

Tack som frågar! Är fortfarande snusfri men långt ifrån bekymmersfri (om man nu nånsin blir det). Överväger att börja med en låg dos antideppressiva och hitta en vettig terapeut som en väg ut ur den här gropen. Det har gått lite för långt nu och har inte riktigt lyckats ta mig upp, ut och iväg av egen maskin.

Blev definitivt mer låg i humöret utan tobak. Snus ser jag dock inte riktigt som ett problem längre och tankar på nikotin tar inte upp mycket av min vakna tid. Däremot spökar mitt ex fortfarande tillsammans med massa andra känslor jag försöker få ordning på. Det är alltifrån gamla kärlekar, uppväxt, droger, självbild, självkänsla, moral och framtiden. Längtan efter ett jobb och att flytta härifrån finns kvar såklart. En dag…

Satt och läste en del av det du skrivit här häromdagen… Tanken slog mig att om du la den energi och kraft som du lägger på din kamp mot snuset på att skriva en bok eller engagera dig i ett projekt så skulle det garanterat bli något fantastiskt av det. Du verkar ha ovanligt stark glöd!

[Jolinjo1]

En månad utan snurre idag. Har verkligen rasat 2012 och slog i en botten jag inte trodde fanns. Boomkraschbonkfjongsplatt sa det. Problemet var i grund och botten att jag gick emot mig själv och min egentliga vilja. Blev så mån om att prestera och lyckas att jag tappade bort mig själv och den softa snubben jag är och alltid har varit på kuppen. Slutade upp med att föra ett ärligt inre samtal, slutade lyssna på hjärtat och vandrade såklart vilse. Ibland vill man mer än man klarar av eller ibland ger livet en mer än man kan bära. Nu har allt detta mynnat ut i historien om hur jag slutade snusa. Det har varit bra, nyttigt. Har rört vid mitt förflutna på ett sätt som aldrig inträffat förrut och förhoppningsvis fört fram en del demoner i ljuset. Kommer fortsätta med den processen, behöver det för att växa, läka, förstå…

Angående jobbet utomlands ser förhoppningarna mindre ljusa ut än när jag skrev senast.

Angående kärlek så träffade jag en fantastisk vacker tjej i helgen och spenderade ett halvt dygn med henne. Blir nog bara en engångs-fing men underbart med en rebound efter att ha blivit lämnad som en skadeskjuten sommarkatt ute i höstnatten.

Angående snus så finns det ingen återvändo nu. Har utvärderat och måste ge mitt liv som snusfri en ärlig chans. Vore fegt att krypa tillbaka till dosan nu. Det är väldigt jobbigt, går boxningsronder mot min depression varje dag – får många smällar, vaknar fortfarande mitt i nätterna – svettig, har slutat med onico, är känslig – på högspänn, vet varken in eller ut många gånger, rastlös – går runt och pillar med massa meningslösa grejer, gråter, negativa tankar frodas och är svåra att värja sig ifrån. Till och från är jag så låg att jag funderar på att ge upp. Skönt att kunna skriva av sig här och till du som också kämpar med snus och det här livet vi alla lever önskar jag all lycka!

[Jolinjo1]

Äsch, jag har klarat 3 veckor utan nikotin (som nästan tagit knäcken på mig) efter 15 år med nikotin. Kan inte krypa tillbaka till tobaken nu.

Befinner mig på botten på ett flertal nivåer, jobb, ekonomi, kärlek, socialt, välmående och bostadsmässigt. Det finns bara en väg nu, det är uppåt och jag kommer resa mig igen. Det är det viktiga.

Tack för pepp och trevlig helg

[Jolinjo1]

Firar 3 veckor idag utan snus idag. Den senaste veckan var helt jävlig, har inte fungerat alls som människa men så igår när snön kom kändes det genast mycket bättre. Snö, liksom.

Har märkt att jag liksom många gånger flyttat över snusabstinensen till känslor av saknad för mitt ex (eller har svårt att skilja på saknaden av snus med saknaden av henne). Som att om bara hon kom tillbaka så skulle allt kännas bra igen vilket inte stämmer ett dugg med verkligheten. Var inte lycklig i det förhållandet och ingen av oss fick det vi behövde av att vara med varandra, ungefär som med snus alltså.

Nu har jag eventuellt ett bra jobb på gång utomlands, i ett land som snittar 20 grader året om och där snus inte finns i butikerna. Kanske precis det jag behöver. Vi får se…

[Jolinjo1]

Några timmar kvar till 2-veckorsgränsen. Det är fett! Träning får allt att släppa. Matlusten är tillbaka. Vissa stunder har varit ruggigt tuffa, har gråtit, bankat i väggar och hoppats på bättre tider. Bakom abstinensen finns det dock en snubbe jag inte träffat på fett länge och som jag är jävligt nyfiken på att möta. Det var 15 år sedan jag fick äran att hänga med en snusfri version av mig själv.

När livet kissat på en ett tag är det ganska skönt att ge sig själv en utmaning, ska fan klara det här..!

[Jolinjo1]

Bra med råd från någon som redan varit där! Starkt av dig. En månad blir lite av en milstolpe. Blir peppad av det du skriver om ”den andra sidan”, inte förrän jag fått smaka på den kan jag veta om jag vill vara snusare eller inte. Ger det den tid det behövs.

……………………………………………………………………………..

Det har varit tufft nu. Vissa stunder är lite bättre men kan inte dölja eller förneka att jag är deprimerad. Har långt till leenden och spontanitet.

Snuset spelar en roll men det är mer min livssituation i allmänhet som rört till det. Avsaknaden av nikotin spelar flipper med belöningssystemet har jag förstått men hade andra saker varit på plats (jobb och hjärtat) hade det definitivt inte känts såhär tungt.

Utmaningar och motgångar är en bra sak, de är till för att antas och besegras. Just nu är det en sömnig jävla krigare som är ute och virrar på slagsfältet bara… Kämpar på… En dag kommer världen gå från svart-vitt till färg igen.

[Jolinjo1]

Ingmar – Tack för stödet och välkommen att följa resan. Det blir nog ingen räkmacka det här. Önskar dig detsamma och fortsätt kämpa (om du är i en liknande situation).

cumulusnimbus – Det som oroar mig är det sociala samspelet och att tappa gnistan i livet. Om sluta snusa gör det med mig måste jag utvärdera om jag hellre är snusare än snusfri. Behöver först få veta och känna hur det är att vara snusfri innan jag kan ta ett sådant beslut. Har tidigare tagit mig ur beroenden värre än snus så vet att jag har kraften att kämpa emot och lyckas besegra det här. Du har rätt i att motivationen är avgörande, man måste vilja det och göra det, varje dag – hela tiden.

Idag och igår har varit betydligt lättare än i fredags då nikotinsuget bubblade upp på en förlamande nivå. Känner mig rätt tom och tänker mycket. Inte så mycket på snus som på min historia, min framtid och relationer jag haft. Har en längtan, inte efter en specifik person utan mer efter känslan att dela världen med någon annan. När man är på samma nivå och ser på varandra och omvärlden med samma ögon. Det är vackert.

[Författare]

Inlägg