[Langur]

Större delen av dygnets timmar tänker jag inte på snus. Men jag får ett sjukt stort sug ungefär en gång om dagen. Nästan oemotståndligt. Men det passerar ju, som vanligt, som det alltid gör. Så går livet vidare.

Någonstans inom mig finns ett otäckt frö som skulle kunna växa till tanken att ”nu orkar jag inte vara utan snus längre, skit samma”. Jag vet vad det kan leda till och jag försöker vara stark och hålla ut en sekund, en sekund och en sekund. Det håller fortfarande. Hur länge? Det skulle vara korkat att ge efter nu. Jag måste hålla ut tills tankarna försvinner igen. Jag orkar inte med besvikelsen.

[Langur]

100 dagar idag – sweeet!

[Langur]

Tack Vante Ante, jag håller med om att man lär känna sig själv när man slutar att snusa. Man får upp ögonen för både bra och dåliga sidor och tvingas ta tag i bitar som man tidigare har kunnat sopa under mattan. Skitjobbigt men nödvändigt.
Striden är långt ifrån över, men jag har kommit en bra bit på vägen.
Jag vet att återfallet är endast en portion General bort, så lätt att ge efter.

[Langur]

Jag tror och hoppas att jag har kommit över en tröskel. Det börjar närma sig hundra dagar, vilket naturligtvis är väldigt bra, men faktum är att de senaste dagarna har jag inte behövt kämpa lika mycket för att stå ut. Jag antar att det har att göra med att nikotinet släpper taget. Jag är dock fullt medveten om att suget slår till när man minst anar det. För min del blir det oftast då jag mår bra psykiskt. Den där avkopplings-mys-snusen. Det suget är för jävlig ibland. Men det går att stå emot.

Det är väldigt kul att se att det blir fler vänner på nätet som ansluter sig till nikotinkampen. Jag önskar all lycka och framgång till ”ny-slutasnusare”. Ni fattar att det funkar, eller hur? Ett steg i taget så kommer du framåt. Håll ut och bit ihop den sista sträckan, plocka fram din järnvilja och envishet så kommer du att säga hej då till snus för evigt.

Vidare, vidare.

[Langur]

Nu har det gått några veckor till och jag ska inte påstå att det är ”smooth sailing”, men ganska nära.

Att ha semester och resa bort var en prövning som var svårare än jag trodde. Det brukar ju dock bli mer snus och öl och onyttig mat på semesterresor för min del. Allt triggar igång vartannat. Jag brukar alltid se till att ha ett ordentligt lager dosor med mig på resor. Så inte denna gång, uppenbarligen. Jag tror att det blev en lugnare semester på det stora hela. Sambon feströker och röker mer allmänt under ledighet. Det var nog det jobbigaste att härda ut. Det är det fortfarande.

Tillbaka i vardagen får vi se vad de kommande veckorna har att bjuda på. Jag ska bara utgå från att mitt liv utan snus rullar vidare utan större vägbulor, jag fortsätter att vara vaksam och stå emot varje attack från snusdemonen.

Det är svårt att säga om det beror på semestern eller att jag har passerat 70 dagar, men visst känns det som om dimman börjar lätta? Det känns lite lättare att andas och dysterheten i bröstet börjar ge efter. Ibland när jag tänker på snus, eller ser alla nya sorter som dyker upp i kioskerna så känns det liksom bara…dumt. Korkat. Fullständigt meningslöst. Jag hoppas att de tankarna håller i sig. Länge.

Hallå till elKa och Godismonster, jag kan inte tänka på vikten just nu, jag ska kriga färdigt mot nikotinet först. Det är prio ett. Å andra sidan avslutar jag en fyra dagars vattenfasta idag, men jag fastar av hälsoskäl, inte för att tappa kilon.
Tack för att ni finns och stöttar, kära medslutare! Godismonster, jag hoppas att du är kvar och kämpar vidare, ditt inlägg från 13 juli tyder på det. Det är härligt med dessa insikter som poppar upp som befrielser.

Nu kör vi vidare!

[Langur]

Aha, tack mumintrollet. Jag håller alltså inte på att tappa förståndet, puh! Jag har inte hittat särskilt mycket info om hur hjärnan reagerar efter nikotinstopp och vad man kan vänta sig vad det gäller psyket. Så här konstig har jag inte känt mig på väldigt länge, det påminner som sagt om hur hjärnan stökar runt när man använder antidepressiva läkemedel. Personlighetsförändrad helt enkelt. Förhoppningsvis till det bättre. Jag visste inte att det kunde bli en sådan drastisk förändring. Läskigt men även spännande.

Vi får se var resan slutar, jag ser fram mot medvindarna!

[Langur]

Tack, jag uppskattar din coachning Vante Ante. Bergmans ord är klockrena också. Jag måste spendera mer tid utomhus och fokusera på de bra sakerna just nu. Jag ska se till att äta lunch ute och njuta av sommaren och tänka på att jag har klarat av 40 dagar utan nikotin.

Då kör vi, en dag i taget!

[Langur]

Midsommar passerad och jag fortsätter att nobba snusmonstret. Hur länge? Det har varit skitjobbigt ärligt talat. Allt går på sparlåga, ingenting är intressant. Jag väntar varje dag på att jag ska må bra igen, det är ungefär som när man medicinerar med Prozac, ”idag kanske drogen kickar in, idag fungerar äntligen medicinen”. I det här fallet väntar jag på att hjärnan ska ha lappat ihop sig efter år av nikotindimma.

Jag ska låta det gå ytterligare en tid, förhoppningsvis är det abstinens det handlar om och inte att jag håller på att bli deprimerad, på riktigt. Jag undrar om snus-stopp kan framkalla en depression. Låter osannolikt. Tillfällig deppighet är en sak, depression är något annat.

Jag ska hålla ut ett tag till. Andra har klarat kampen, då gör jag det också.

[Langur]

Tack för pepp, irenepanik och mumintrollet. Det betyder mycket.

Just nu är jag bekymrad eftersom jag har märkliga symptom som inte borde finnas efter 36 dagar snusfrihet. Fysiskt känns det som om jag håller på att få influensa (ont i kroppen, stor trötthet) och psykiskt känns det som om jag håller på att falla ner i en mörk brunn av hopplöshet (ingenting lockar mig, vardagssysslor känns oöverstigliga). Trots midsommar och klarblå himmel. Det liknar abstinensen efter morfin som jag upplevde efter en större operation för några år sedan.

Jag kan bara utgå från att det är abstinens igen och vänta på att attacken går över. Jag ger det några dagar, det är antagligen helt normalt. Något sug efter snus känner jag dock inte.

Människan är en märklig uppfinning.

[Langur]

Tack för stöttning Vante Ante och grattis själv – snart ett år! En riktig kämpe, bra jobbat!

[Författare]

Inlägg