[Langur]

En vecka utan tobak – wohoooo!

En stooor klapp på axeln till mig. Nu kan det bara bli bättre. Jag har naturligtvis inte släppt garden. När jag minst anar det kommer det ett anfall från snusmonstret, jag vet. Håll i hatten. Men en vecka är ändå bra jobbat.
Jag tror att om man tar sig igenom en vecka så har man lyckas få fotfäste och faller inte lika lätt för frestelser. (Jag hör snusmonstret flåsa mig i nacken, hånleende…”vänta bara”…)

Nu tänkte jag påbörja nästa projekt. Lägg ner kaffet. Jag är inte helt säker på det den här biten, jag blev bara nyfiken på hur det blir om man tar bort alla droger ur ens liv. Bort med nikotin, koffein och alkohol. Alla har olika definitioner av droger. Jag ser en drog som något som kidnappar hjärnan, möblerar om eller trashar helt och hållet och sedan vägrar att lämna kroppen utan en jävla fajt. Allt man kan bli beroende av (det mesta verkar det som) är en drog. Det är inte rätt ställe att diskutera droger allmänt, men beroendeproblematiken är väldigt intressant och kaffet står på tur att avvecklas.

Hur som helst. Jag kämpar vidare mot snuset, det är den viktigaste kampen just nu. Tätt följd av kampen mot lättja och kaffe.

[Langur]

Fortfarande inget snedsteg. Så nära, ett antal gånger. Till och med i sömnen, fast där mulade jag in tre portioner på en gång och vaknade snabbt när jag insåg vad jag höll på med. Jag var både lättad och besviken över att det var en dröm.

Det är kämpigt när sambon tänder en cigarett. Jag nämnde att det skulle vara väldigt gott med ett bloss. ”Nej, det skulle det inte”, blev svaret. Förståndigt och förstående. Jag har tur som har honom, han får stå ut med en hel del surhet nu men verkar ta det med jämnmod. Det finns alltså rökdon i lägenheten, bara några meter från bordet där jag sitter och skriver. Så nära, så högljudda. Det finns en röst inom mig som försöker hävda att ett enda bloss på en cigg är okej. Men det jag som försöker sluta snusa tycker att all form av tobak måste undvikas. En nykter alkoholist bör undvika lättöl, det är så jag måste se på det. Det är allt eller inget.

Middag med vänner i lördags, gick bättre än jag hade förväntat mig utan snus även om jag kände mig ganska dämpad. Jag höll nere alkoholkonsumtionen för säkerhets skull.

Anfallen av snusbegär blir färre, men starkare. ”Nu går jag och köper en dosa” eller ”nu går jag ut och tar första bästa cigg” dånar det i huvudet. Jag ser mig själv stoppa in en snus och kan känna hur kroppen och hjärnan reagerar. Pure bliss! Efter någon minut klingar suget av och jag blir nästan förvånad över att jag lyckades stå emot.
Bra jobbat!

På minussidan – svårt att komma upp på morgonen, trött (häller i mig kaffe), motivation och entusiasm saknas, känner ingen lust att påbörja projekt. Magen krånglig och uppblåst. Väldigt kort stubin (alla är dumma i huvet).

På plussidan + det blir tystare inombords, ett tyst lugn sprider sig (svårt att förklara, men väldigt behagligt). Jag slipper speedade perioder. Det går att le och skratta obehindrat (ingen snus som måste hållas på plats under läppen).

Jag är på väg åt rätt håll.

[Langur]

Tack igen mumintrollet för stödet, det betyder mycket. Det är även värdefullt att läsa dagböcker här på forumet, det finns hopp och man kommer troligen inte att knytas ihop i en tvångströja och låsas in i en madrasserad cell. Det är ungefär så det känns just nu. Snusmonstret känner kanske på sig att den här gången menar jag allvar. Det har aldrig varit så här kämpigt förut. Förtvivlat.
Men jag ger inte efter. Vad som än händer, vilka tankar som än dyker upp. Fort Langur.

[Langur]

Fjärde dagen utan snus.

Egentligen blir jag anti att skriva här eftersom jag tvingas att reflektera över snus, tänka på snus. Jag vill ju slippa allt vad snus heter! Jag vill inte ha snus i mitt liv, då känns det knäppt att hålla igång tankarna på snus med hjälp av en dagbok.
Tankar på snus och begär till snus kommer och går. Jag försöker sysselsätta mig med något som får tankarna på snus att blekna.
Faktum är att suget blir värre och värre. Och tankar som ”äh, skit samma, vill du verkligen leva i en svart-vit stumfilm?” kommer oftare. Det är de tankarna som det är svårast att stå emot. ”Köp en dosa så kommer allt att bli normalt igen, du kommer att känna dig lugn, trygg, säker, harmonisk och glad igen. Sluta stånga pannan blodig, ge upp, du har genvägen till lycka i snusdosan”.

Jag kan inte ge upp efter fyra dagar, det är bedrövligt. Jag kör på några dagar till. Tänk på pengarna! Det är svindyrt, verkligen osannolikt mycket pengar! Jag må vara en snåljåp, men om kostnaden på tobak får mig att avstå så är väl det bra. Vilken anledning det än är som får mig att sluta snusa är väl en bra anledning. Det som verkligen, verkligen får mig att sluta.
Jag känner till de andra anledningarna också, de som förbättrar hälsan, skyddar miljön, gör mig fri från drogens slaveri osv. Men jag sitter så fast i skiten att jag inte skulle sluta om snus vore billigare. Så illa är det. Förhoppningsvis faller fjällen från mina ögon en dag och jag inser alla andra fördelar med att sluta snusa och jag kommer att må så mycket bättre.

Pust…det känns bittert nu. Men det går över, det går över. Kanske är det min kidnappade och trasiga hjärna som desperat försöker få mig att göra dumma saker. Hjärnan behöver tid att läka och omprogrameras. Ibland undrar jag om jag ser för många skräckfilmer. Många liknelser och paralleller till besatthet och invasioner från yttre rymden. ”It came from outer space…the revenge of snus…”

[Langur]

Tack för stödet, Vante Ante. Det är skönt med levande bevis på att det är fullt möjligt att lägga ner tobak. Det ska gå. Om andra slutar så kan jag också sluta. De flesta människorna i världen vet inte ens vad snus är, och de klarar sig bra utan snus.

[Langur]

Tredje dagen utan snus.

Vaknade klockan två på natten och var klarvaken. Lyckades somna igen efter några timmar och jag har ännu inte vaknat ordentligt. Oj vad skönt det hade varit med snus nu för att vakna. Suget är farligt starkt på morgonen.
Det känns som om en förkylning håller på att smyga sig på, men jag utgår från att det bara är abstinens.

Jag kommer naturligtvis inte att snusa i dag heller, men suget är väldigt, väldigt starkt nu. Snus har varit min bensin, det som har fått mig att komma igång och göra saker. Nu känns det som om dagen aldrig börjar någon gång. Jag måste göra saker ändå, komma över trösklar utan snus. Vandra vidare.

[Langur]

Förlamande trötthet och mage stor som en basketboll.

MEN mitt inre känns lugnare. Tjattret från aporna har lugnat ner sig och det känns som om spänningen i axlarna släpper. Det positiva vinner över det negativa.

[Langur]

Andra dagen utan snus.

Sov oavbrutet hela natten, hade svårt att komma upp. Hade lätt kunna ligga kvar några timmar till i sängen.
Känner mig misstänksam eftersom jag inte upplever några symptom på abstinens som är överjävliga. Det var ingen rolig dag igår, men fullt uthärdlig. Det var nästan skönt att gå omkring och känna sig drogad och avtrubbad. Bortkopplad från den riktiga världen.
Okej, magen har lagt av. Den funkar inte längre. Det kommer att lösa sig med tiden men det är jävligt irriterande att plötsligt ha ballong-mage. Tröttheten är jobbig, jag har fått i mig tre koppar kaffe hittills. Det kan vara nästa projekt – sluta-dricka-kaffe. Koffeinet piggar upp och tröstar liksom nikotinet gör. Men det får fan vara någon måtta, en drog i taget.

Känslorna är naturligtvis all-over-the-place. Jag känner mig väldigt taggig och hugger direkt vid minsta motstånd. Det känns dock bättre efter att ha skrivit av sig här. Jag kollade på en tecknad film, ”Inside Out”. Det var länge sedan tårar faktiskt droppade från ögonen, det brukar möjligen komma någon tår krypande. Men det här var snorframkallande decilitertårar. Intressant.

[Langur]

Tack för uppmuntrande ord, mumintrollet! Försökte läsa en bok liggandes i soffan men somnade direkt. Det är lika bra att pausa kampen för idag, sova, och ta nya tag i morgon. Jag vill verkligen att den här dagen i ett parallellt universum ska vara över.

[Langur]

Tack för stöd och råd Marcus och elKa, jag har varit ute och promenerat och cyklat men höll på att cykla omkull p. g. a. yrsel. Kanske ska hålla mig från cykeln några dagar.
Det är en extremt lång dag det här, den bara fortsätter. Just nu är det surt och grinigt inombords, men jag har ändå fått en föraning om hur lugnt det kan vara då hjärtat inte rusar och nästan slår sig ur bröstkorgen. Jag ska hålla fast vid den tanken på lugn. Det känns åtminstone som om jag kommer att sova bra, jag är bortom trött.

[Författare]

Inlägg