Jag blir fullständigt skräckslagen i en tiondels sekund då jag inser att jag inte får snusa idag. Inte i morgon heller. Faktiskt aldrig igen. Det låter bara helt osannolikt. Helt fel. Vem har bestämt det? Har jag bestämt det? Att jag inte får snusa igen? Tokiga människa.
Det är vanan som bryts, kropp och själ krisar när jag helt plötsligt INTE tillför nikotin det första jag gör på morgonen eller INTE lägger in en portion efter frukost och morgonkaffet. Jag känner av ett enormt starkt stresspåslag när insikten (aldrig mer snus) når mig och vanan bryts (ingen snus på kaffet). Det vara några sekunder och sedan fylls hjärnan av ett grått dis.
Varenda spår av snus plockades bort igår kväll och slängdes med soporna. Ingen ceremoni, ner i soporna bara. Det gick åt många portioner igår. Jag mådde illa. Suget kommer och går i vågor. Varje våg varar i cirka tre minuter. Jag läser om personer som följer de minuterna med blicken på klockan. Kanske en bra idé.
För övrigt…allmänt luddig i skallen.
