[Laxfax]

Efter 7 års snusande, med 2-3 kortare uppehåll, är jag nu snusfri sedan i Mars. Jag har valt att sätta slutdatumet i maj för att det var sista dagen jag tog nikotinsubstitut. Jag närmar mig alltså 80 dagar som nikotinfri. För mig är det fortfarande en ständig kamp, men alternativet (att snusa) börjar framstå som sämre och sämre. Jag vet att om jag skulle falla dit igen återstår denna långa, och stundvis jobbiga, väg jag hittills tagit mig och dessa månader hade varit förgäves. Denna gången ska jag förbli snusfri! Jag har tagit mitt livs sista prilla, en alldeles svindlande befriande tanke!!

Jag bestämde mig för att sluta i samband med att jag började träffa en tjej i mars. Vi håller fortfarande ihop och förhållandet ger mig extra motivation att förbli snusfri. Vem vill ha en snusande pojkvän?

Jag har under mina snusande år gjort mitt yttersta för att dölja det från min omgivning och jag var rädd att så även skulle bli fallet inför tjejen. Vill slippa smyga och skämmas för en vana som går att bryta!!

Stunderna som ägnas åt att tänka på snus blir färre och färre och allt mindre intensiva. Längtar tills jag kan börja kryssa år istället för dagar och veckor. Helst hade jag inte velat behöva kryssa alls – vill ägna nikotinet den minsta möjliga uppmärksamheten efter alla år som det har styrt mig.

Kämpa på, det går!!

[Laxfax]

Hej,
Mitt första inlägg på forumet. Har precis klarat av en vecka som snusfri efter 4 års snusande. De första tre dagarna var väldigt jobbiga men efter det minskade suget i styrka allt eftersom.

Jag har valt att resonera med snusmonstret så fort han gjort sig påmind, och varje gång lyckats ”vinna” genom att avfärda tanken på att ta en snus. En förutsättning för den här typen av resonemang är dock att jag snabbt identifierar tanken på att ta en snus som något negativt och inte som en lösning. Just den biten upplever jag blir svårare med tiden då snusabstinensen blir betydligt mer subtil och tanken kan ligga och gro länge innan jag attackerar och besegrar den. Det svåra är alltså inte det fysiska beroendet utan det psykiska.

Använder för tillfället Onico då jag verkligen saknar känslan under läppen, men jag förstår att det förmodligen är en bidragande orsak till att jag upplever den psykiska biten särskilt svår. Jag måste bryta mig loss psykiskt, men känner att jag saknar styrkan för det.

mvh

[Författare]

Inlägg