[LinaMie]

YAY! way to go! Vad glad jag blir! På’t igen bara! 😀 (skulle vilja skriva mer men hinner inte nu)

[LinaMie]

Hur går det för dig?

[LinaMie]

Ni är fantastiska! Bäst! TACK för er pepp! Era ord betyder så mycket för mig, både för mig som person och för mig i kampen mot nikotinet!

misja, du är en inspiration! En människa att relatera till! Jag tror på dig med!
mic, att du peppar med de ord du gör trots att du hamnade där du gjorde idag… obetalbart.

[LinaMie]

Härligt att höra att du mår bättre misja! Förstår känslan av nedsatt tempo… Det blir bättre tror jag! Håll ut!

mic, döm inte dig själv för hårt!
Bryt ihop och kom igen!
Du kan och du vill!

[LinaMie]

It´s a bumpy road! Välkommen och varmt lycka till!

[LinaMie]

Hur går det misja? Är du fri från lunginflammationen?

[LinaMie]

9,8km och en liter vatten senare.. Suget är starkt. Eller sug. Tankarna kring varför gör jag det här?

Det enda som _verkligen_ håller mig från att bara ge efter just nu och köpa… är ekonomin. Det är inte ekonomiskt försvarbart för mig att snusa. Inte nu. (Att jag snart klarat 60 dagar och att jag gått ut öppet med det är också en del, men tuff som jag är (sarkasm) bryr jag mig faktiskt inte om vad andra tycker om det handlar om att jag ska eller inte ska snusa.)

Och där har du det. Inte nu. Men sen? Kanske? När saker är bättre? Gah!!
Det är en tunn liten tråd det där. Den där ekonomin. För jag hade ju uppenbarligen råd att förse mig med en dosa varje dag. Inte ekonomiskt försvarbart. Men det gick.

Snuset har varit.. jag? Så länge. När jag började var det inte i min tillvaro jättevanligt med tjejer som snusade, jag var hon den rödhåriga som snusar. Dosan, den ständiga följeslagaren, tröstaren, tryggheten, isbrytaren och snuttefilten.

Jag vet att det bara finns fördelar med att sluta. Men jag har svårt med motivationen…

56 dagar. Snart 60. Det är lite lättare idag än igår. Inte mycket men lite. Tillräckligt för att jag ska fixa en hel dag till. Och sen vidare.

[LinaMie]

Närliggande kloster känns onekligen lite roligare! Misslyckas med klosterlivet behöver kanske inte heller räknas till det mest negativa som hänt i ens lilla liv, om det nu skulle gå åt pipan menar jag.

Jag förstår precis det där med lindring och trygghet… Belöningssystemet i hjärnan är starkt och svårt att förändra..
Ingen som inte upplevt det här kan veta hur det är. Det är en ständig kamp med upp och nedgångar.

Välkommen tillbaka, när det än blir! (annars ses vi kanske i trädgårdarna mellan klostren 😉 )

[LinaMie]

Jag hoppas du stannar! Fortsätter kämpa. Hur du än väljer att göra nu så kan du alltid komma tillbaka.
Jag drar definitivt lärdom av det här, jag har redan sedan ett tag börjat banka in det i huvudet på mig själv, jag är aldrig safe. Aldrig.

Och ja, det var jag som skrev att suget efter snus är större än suget efter sex… Jag tror jag skulle klara klosterlivet lättare än tanken på ett liv utan snus.

Kom igen mic, fortsätt kämpa. Snubbla kan vi alla men vi kan också resa oss.

Hur du än väljer att göra så kom ihåg vilken storartad resa du gjort och att du kan göra den igen. Det är aldrig försent och oavsett så är du inte en dålig människa!

[LinaMie]

Stå emot! Hur jävligt det än blir så kommer inget bli bättre av att du faller för trycket. Rid ut stormen, vila i stormens öga när du kan. Försök inte heller förstå är mitt tips. Bara rid ut det. Det där jävla snusmonstret jobbar lömskt.

[Författare]

Inlägg