[LinaMie]

@abrakadabra, hur går det för dig?

[LinaMie]

Hejja! Och mitt råd är skippa onico. Kämpa på! Snart har du två veckor bakom dig, sjukt bra jobbat!

[LinaMie]

Jag är djupt tacksam för er som kikat in och skänkt hopp med era många dagar! Jag har 29 dagar bakom mig nu. Det är fortfarande tufft. Men det går bättre och bättre. Risken att trilla dit känns dock stor så än ett tag behöver jag peppning. Grymt jobbat av alla er som lyckats och tack för att ni orkat/orkar peppa!

Personligen kan jag tänka mig att jag är en sådan som kan hamna i det där att aldrig riktigt släppa snuset och gå vidare om jag kontinuerligt påminns om det genom tex den här sidan. Men det lär visa sig. Vi är alla olika! 🙂

[LinaMie]

Det gör de absolut! Passerar fortare. Och ja precis så!! Vem är det som är så duktig? Det är ju DU! Och det är ju JAG!

[LinaMie]

ah nu såg jag. Kämpa på! Snus är inte lösningen men hjärnan vill gärna lura dig till att tro det. Håll ut bara!

[LinaMie]

Nej, snus är inte lösningen. Hur länge har du hållit upp nu?

[LinaMie]

Kapar lite… SJUKT peppande att höra om de 50dagarna! Jag är snart på 30. Från 30 till 50 klarar jag! Just idag vill jag inget hellre än springa till affären och köpa snus. Nu. Direkt. Men vad tusan! Har jag klarat 28 dagar så klarar jag 28 till 😉

[LinaMie]

Åh! Jag har känt lukten i helgen, då jag haft sällskap här och han snusar, och den har varit så lockande. Hoppas jag också börjar finna den obehaglig sen. Jag har börjat sova, inte perfekt men mycket bättre iaf. Hoppas din sömn kommer stabiliseras snart! 6 veckor! Strålande! 🙂

[LinaMie]

Du har gjort ett utmärkt val för både dig själv och din kommande dotter! Välkommen till krigarna och kämparna!

[LinaMie]

Haft sällskap över helgen. Sällskapet snusar. Han har visat extrem hänsyn och det har gått över förväntan. Jag har inte snusat. Inte heller bett om det. Jag har tom räckt honom dosan vid ett tillfälle. Nu på förmiddagen låg det en dosa på ett bord… Han har gått hem till sig och mina ungar är borta över helgen. Jag och dosan var helt ensamma (förutom hunden och han säger inte så mycket….) och under de sekunder det tog för mig att gå fram till den hann jag tänka galet många tankar. Ska jag? Ska jag inte? Känslan av triumf och lycka! Ett erkännande att få ta en. Äntligen! För vem skulle döma mig? Ett olyckligt misstag. Dosan fanns här, där den inte skulle finnas och det har varit tuffa dagar för mig med suget… Vem skulle döma mig?

Dosan var tom förutom två använda prillor. För ett ögonblick blev jag så sjukt besviken att jag inte kan sätta ord på det. Men snart nog kastade jag den och kände att det var väl för väl ändå.

Helt ärligt är jag fortf. besviken… Vem skulle kunna klandrat mig..liksom.

Förbannade snus att ha makt över en!

I övrigt sover jag äntligen. Verkar som jag kan säga det nu då det gått flera nätter. Jag är fortfarande bombad i skallen, men inte som för en vecka sedan, och känner mig nästan lite bakfull mer eller mindre konstant.

Kämpa på alla, jag räknar ner till En Månad.

[Författare]

Inlägg