[LinaMie]

Kämpa på. Tomhet och meningslöshet är kraftfulla och farliga känslor. Men det är känslor som alla andra. Som finns och måste få finnas. När inga sorger finns kvar, vad blir vi då lyckligare av? En bra textrad. Jag bor nära affär. Man får sitta på sina händer många ggr kan jag säga. Mina ungar (tonåringar) är till stor hjälp… jag kan inte bara se mig själv, just nu, med en dosa och de ser det…. Men jag är inne i nån slags känsla av att det inte spelar nån roll. Jag vill ju ha snus. Varför får jag inte det? Resonemanget är kanske inte helt rationellt men det förhindrar inte att det maler på i skallen all vaken tid. Jag hoppas de tankarna försvinner snart.

[LinaMie]

Dagarna går. Upp och ner. Så var det nog även med snus. Faktiskt. Suget är fortfarande mer intensivt och frekvent än för en vecka sedan. Men det går. En liten varningsklocka i att det inte längre känns som en sån stor bedrift att låta bli. Lite av tjusningen i att klara av att stå emot är borta.Utmärkt tillfälle för hjärnan att tänka att vad spelar det för roll? Du kan snusa lite? Du kan ju sluta igen sen? Du behöver inte snusa så mycket som förut?

Snart är det en månad. Dit ska jag. Och sedan vidare.

[LinaMie]

40 dagar! Grattis!
Jag har svårt jag med, att förstå att det ska ta sån tid innan man blir fri från suget. Vilken sjuk makt nikotinet har…

Fortsätt kriga! Jag ser fram emot när min räknare slår om till 30 dagar!

[LinaMie]

Okej.
Sol, vår, varmt.
Sitta i solen med snus och en kaffe.

Den kombinationen känns just nu bättre än sex i min skalle.

Varifrån kommer det här häftiga akuta suget? Hur kan det bli så massivt? Jag skriver mig igenom det just nu. Plötslig intensiv huvudvärk och en sjuhelvetes rastlöshet. Vågar inte ge mig ut för då springer jag till närmsta ställe där de säljer snus. Just nu känns hela den här Åh vad bra det är att sluta snusa idén helt värdelös. V Ä R D E L Ö S.

Men jag sitter still. Krampaktigt vid datorn. Biter ihop käkarna. Sväljer vatten och försöker lyssna på musiken.

Varför känns suget värre nu än hitintills sedan jag slutade?
Har för mig att jag läst att flera upplevt ökat sug en bit in i slutandet…
Jag.Ska.Inte.Ge.Efter.

[LinaMie]

Kör hårt! Alla försök räknas och alla kan vi trilla dit. Nya tag och håll i!

[LinaMie]

Underbar läsning! Och GRATTIS till Start Dag 6! Du ser, det rullar på! Snart kan du börja räkna veckor! Kämpa!!

[LinaMie]

Låter fantastiskt @mic ! Jag är ju på dag 23 och har på tre dygn fått sova en halvbra natt och en kalasbra så kanske det vänder lite sakta nu!

[LinaMie]

Mina ungar (som är i tonåren nu) stöttar mig ivrigt och helhjärtat. Dottern ”tjyvrökte” en period när hon var 14år (hon är 16 idag). Jag visste det, hon visste inte att jag visste och jag väntade ut henne tills hon berättade av sig själv. Vi pratade om det hela och hon slutade framgångsrikt (hon hade inte hunnit hålla på så länge heller) och det var då, i samtalen med henne, som det började kännas riktigt jävligt att jag satt och sög på snusprillor medan jag försökte få barnen att inse hur vidrigt illa det är med nikotin…

Jag rökte förr. När jag blev gravid med min dotter slutade jag rakt av. Utan problem. Höll upp tills lillbror blev 1,5 ca alltså i nästan 4 år… sen skulle jag bara ta ett bloss.. pang! Insåg att jag inte ville röka, absolut inte.. så jag ta daaaaaa började snusa. Duktigt. Tog ett par dagar bara innan jag var tvärfast.

Min mamma och pappa rökte. Inomhus, i bilen, på badstranden, ja överallt. Det ljuva 70- och 80-talet. Mata unge och rök en cig samtidigt. Jag hatade rök. Men så fort jag kunde så började jag själv.

Mina ungar har börjat fundera över alla sorters beroenden nu när de är väldigt nära och med i min kamp. Socker, mat, träning, nikotin, droger, internet osv osv. Hur lätt det är att hjärnans belöningssystem får fel fokus. Hur vansinnigt svårt det är att sluta när man väl låtit det ta ett fast grepp. Så, ja, jag tror att det KAN verka avskräckande.. Beror kanske på ålder och en massa annat också.

Fortsätt kämpa! Om våra ungar trillar dit har vi iaf möjlighet att stötta och hjälpa dem!

[LinaMie]

Jag har sovit. På riktigt. 10 timmar rakt av!
Så.Underbart.

Sömnen har blivit det centrala för mig, eller snarare bristen på sömn och hur det påverkar mig. Nu hoppas jag verkligen det vänder. Sist jag skrev här var jag euforisk för jag fått sova lite bättre. Natten efter det sov jag 3-4 timmar och jag kraschade rätt hårt dagen som följde… Enorm ilska som bara bubblade upp för saker som att jag inte kunde klicka i offlineläge i spotifyappen. SLutade med att jag drog näven i bordet. Hårt. Riktigt ordentligt hårt. Tänkte slå på mobilen, men hann tänka att jag inte har råd med en ny 😉 Framåt sena eftermiddagen blev jag istället gråtfärdig och satt på en parkbänk vid vattnet med en vän och lipade över allt och ingenting. Tiden där emellan, när jag skulle uppföra mig och fungera är som ett töcken så här efteråt…

Tankarna på snus är många men ändå snabbt övergående. Den stora faran är att jag börjat tänka att det inte är värt det. Att jag kommer bränna slut på hjärnan om jag inte får sova… Men, min vän snusade igår.. jag kände lukten och såg dosan. Och som jag VILLE. En kort stund. Men det kommer liksom aldrig längre än så.

Jag är fortfarande häpen över att jag faktiskt verkar klara det här.. Och stolt. Vilken sjuhelsikes viljestyrka alla vi kämpar och krigare besitter ändå!

Den som aldrig varit i det här kan aldrig förstå vilken kamp det är, men vi förstår!

Fortsätt kämpa!

[LinaMie]

Jag har trillat dit alla andra ggr jag slutat 😉 Den här gången har jag klarat 22 dagar. Här dömer ingen, vi får försöka stötta varandra i med och motgång! På´t igen bara!

[Författare]

Inlägg