Forumsvar skapade
-
FörfattareInlägg
-
LinaMie
MedlemHärlig läsning! Håll i och bli inte alltför självsäker i att det är lätt så du hinner med att värja dig om suget skulle sätta in plötsligt.
Det är spännande att se hur lika och ändå olika allas sluta-resa är!
Hur som helst, grymt bra jobbat -håll i -håll ut -kör så det ryker så har d snart nått dina mål!
MedlemWow! Grymt bra jobbat!
Du tänker helt rätt kring nolltoleransen också, en enda och man är tillbaka i träsket. Att inse att det också gäller cig är viktigt.Bra jobbat och fortsätt så!
MedlemJa. Jävla snus. Kom ihåg det. Det är snuset som är det onda. Att ta det löser inget alls.
Håll i Håll ut och Kör hårt!
MedlemGrymt att du gör ett nytt försök, det är det enda sättet att sluta på! Kör hårt nu fengerkroken!
MedlemTack så mycket Vante Ante, Cumulusnimbus, VanQuijote, Iceman, Mumintrollet, Booka och Irenepanik!
En sak jag glömde nämna är peppen. Hur enormt viktig den är vet alla här inne men jag vill tillägga att för mig var att kunna peppa lika viktigt. På vissa sätt till och med viktigare. Det gör mig så glad att höra att jag kunnat vara en inspiration och pepp för andra! Verkligen!
Vi är så galet grymma alla vi slutare!
Irenepanik, du är den nyaste av de ovan nämnda. Välkommen till kampen och varmt varmt lycka till. När det känns hårt, bit ihop och bara kör! Jag ser fram emot att kika in här och se din ettårsdag!MedlemIdag räknar jag mitt år. Jag slutade dagen efter min dotters 16-årsdag, den 16 mars 2015. Igår slog räknaren om till 365dagar och hur man än väljer att räkna sitt år så är det ändå ett helt år utan nikotin!
Det finns så många superbra sammanfattningar här inne som bättre än min text kan ge er nya en tydlig bild av vad som väntar. Jag är mer den där som skriver känslomässigt, i nuet och inte har exakt koll på när i dagarna något händer.
Jag vill ändå, om inte annat så för min egen skull, göra en liten och enkel sammanfattning av mina upplevelser.
Det jag vill säga så här ett år senare är att det är en fantastisk och helt fördjävlig resa det här med att sluta snusa.
Och att det går! Oavsett och trots allt!Jag slutade cold turkey, på impuls, efter många halv- och helhjärtade försök genom åren. På eftermiddagen tog jag den sista prillan Knox White, tittade i den tomma dosan och tänkte äh va fan. Jag slutar.
Med facit i hand, det var ju precis vad jag faktiskt lyckades göra! Jag är övertygad om att det som gjorde skillnad den här gången var Slutasnusa.se och alla fantastiska människor här. Alla dagböcker sprängfyllda med sådant som gav igenkännande och framför allt: Hopp och Vilja!
De första dagarna var inga problem för mig. Dag 4 satte det in. Helvetet.
Sömnlösheten var det värsta och den höll på att knäcka mig. På riktigt. Utan alla hejarop och igenkännande från alla krigare och kämpar här inne hade jag högst troligen dukat under inför snusmonstret.
Jag fann styrka i löpning/power walks och det räddade mig från den tunga meningslösheten som slutandet bar med sig. Tomhet lik den att förlora en nära vän. På allvar, det kändes så.
Jag kände mig snart i vissa stunder helt jävla oövervinnerlig!! För att sedan känna sån tomhet och meningslöshet att hjärnan fick kämpa rejält för att inte falla för snusmonstrets illvilliga tricks.
Det gick skitbra för att sedan abrupt krascha och kännas som helvetet på jorden.
Det gick upp upp upp för att rasa och kännas som att jag fick börja om.
Men med tiden såg jag att dipparna blev kortare och kortare. Anfallen färre.
En rejäl svacka kom i grova drag runt 80 dagarna.. Det var hemskt. Men ljuset i tunneln -tack vare veteranerna här- de magiska 90 syntes svagt skimra i fjärran och dit skulle jag, kosta vad det kosta ville! Till ljuset och den ”utlovade” nedförsbacken.
Den kom! Och vilken backe sen! Tjohoooo på stjärtlapp i pulkabacken kan man säga! Viken egoboost!
Efter det har det varit lätt.
Visst har jag dippat. Visst har det funnits tillfällen då jag ifrågasatt slutandet efter de magiska 90. Särskilt när det inte längre kändes så märkvärdigt, hela den här stora grejen att sluta kändes liksom passerad. Över. Jaha. Var det inte svårare än så? Då gick jag in här och läste. Min egen dagbok. Andras dagböcker. Mindes. Det gör jag än i dag och det lär jag fortsätta göra ibland.Min tillvaro förutom slutandet har inte varit en dans på rosor. Verkligen inte. Elände på elände har bytt av varandra och det har varit jäkligt tufft. Ibland har jag undrat varför jag lämnat ut en så pass stor del av mitt privatliv här inne som jag ändå gjort. Svaret är enkelt. För att visa att det går. Ändå. Det gör det. Det går att sluta. Ramlar ni så upp igen. Det är värt det!
Jag tror att vi alltid måste vara medvetna om hur lätt vi kan trilla dit.
För mig är den största faran inte att ”bara ta en enda” utan det är tankarna som ibland kan komma om vad nyttan med att vara nikotinfri egentligen är. Den kraftigt romantiserande tanken om min kära vän snuset och hur himla roligt och fantastiskt vi ändå hade det tillsammans. Den tanken är min största fiende.Då är den här sajten till stor hjälp för minnet.
Inget har blivit sämre utan snus. Tvärtom. Väldigt mycket tvärtom. Men snusmonstret är en slug rackare. Kom ihåg det!Om tanken om att jag jag lika bra kan snusa följs av en enda liten ynka prilla så är jag körd. En enda snus för mig, eller en cig, och det är kört. På allvar. Jag är alltid bara en enda liten snus ifrån att börja igen. För jag har framgångsrikt slutat snusa.
Nu ska jag bara låta bli att någonsin börja igen.
Och det, mina vänner, är betydligt enklare än att sluta!
Kramar och ryggdunkar till alla krigare och kämpar, gamla som nya! Ha en underbar vår och sommar utan nikotin!
/LinaMie
MedlemTREHUNDRASEXTIOFEMDAGAR!
MedlemBra sammanfattning och så fint att höra att allt är lugnt i Mumindalen! Bra jobbat Mumin!
MedlemJag fick ett för mig helt oförklarligt och mycket starkt sug för några dagar sedan. Bara någon dag efter att jag känt mig väldigt lugn och trygg och på allvar och med fullkomlig tillförsikt börjat räkna ner mot mitt första år. Det var obehagligt. Intensiteten i suget men framför allt hur min hjärna hanterade det hela. Riktigt läskigt. Det gick över och nu är jag tillbaka i den numera trygga lunken av att vara snusfri.
Vi ska nog aldrig släppa garden. Som du säger, alltid komma ihåg att vi är endast en snus ifrån träsket.
MedlemDagarna snubblar förbi, visst går det helt otroligt fort nu?
Kikar in och önskar dig en härlig vår som snusfri! LinaMie
-
FörfattareInlägg