[martinb]

Dag 48!

Tackar för pepp Vante Ante och VanQuijote, det värmer!

Träningen har hållit i sig. Men jag håller med dig VanQuijote. Det gäller att inte gå sönder. Viktigt att ha sina vilodagar också. I dessa slutasnusatider, när demonen tittar fram klockan 21 på en vilodag kan det dock vara värt risken att ta en runda. Börjat gå på gym också så det blir inte spring varje gång. Kroppen hänger med än så länge! Och som sagt.. Blivit en riktig gottegris nu. Så träningen behövs för att det inte ska skena iväg nu.

Har varit några värre dagar mellan 35-45, men nu tror jag det börjar gå ner lite igen. Självklart är det andra omständigheter som triggar igång suget och gör att vissa dagar kräver mer vilja att stå emot suget, medan andra dagar egentligen går av sig själva utan problem.

Som många andra skriver, och som det faktiskt är, blir det sakta men säkert lättare. När man väl är inne i det, kanske det är svårt att se snabba skillnader emellanåt. Därför är det så bra att kunna föra lite logg, som på denna sida! Gå tillbaks och läsa lite. Nu är jag ingen flitig skribent men det är ändå givande att se tidigare inlägg. Man kan känna att det faktiskt känns betydligt enklare nu än vad jag hade det för en månad sen. Sluta gnäll och var glad liksom, var stolt över dig själv.

Inte riktigt insett allvaret i detta försöket tror jag. Kan bannemej vara denna gången det går vägen. Jag leker lite med tanken iaf. Känns annorlunda än tidigare försök. Vill liksom inte ge upp nu. Har alltid tänkt från dag 1 i tidigare försök att, så fort det blir för jobbigt då tar vi en snus och mår bra igen. Men jag är duktig som försöker även om det går åt helvete sen. Och det kan vara positivt att tänka så kanske. Men det har inte riktigt fungerat för mig då jag fallit tillbaks vid nån motgång som skett. Nu tänker jag att en snus vore en väldigt kortvarig lösning på ett problem. Sen efter kommer det inte kännas bra alls. Det känns bra nu, utan giftet. För det är verkligen ett gift. Det får vi som försöker lägga ifrån skiten uppleva under resans gång. Herre jävlar vad skönt o bli fri !

Kör på allihop!!

[martinb]

40. Är nog längsta tiden jag hållit uppe sen jag började en gång i tiden. Varit mycket snustankar de senaste dagarna men att det skulle gå åt pipan finns inte. Det är jobbigt stundvis men det värsta lägger sig rätt fort. Känns så jävla skönt att kroppen vänjer av sig ändå. Försöker omfamna dom små rycken som kommer ibland. Demonen avlägger sina sista dödsryckningar.

Men träna av sig på kvällarna är nästan ett måste. Ut o spring i snön, psyket orkar inte mer o ger upp för dagen. Så får man sova i lugn o ro sen. Detta hjälper verkligen. Har svårt att tro att jag i vanligt tillstånd skulle ge mig ut sent på kvällen för o springa runt i snö.. Men det är ju gott att komma igång med träningen tidigt på året 🙂 Bra o sluta av många anledningar, som sagt.

50 nästa mål då. Halvvägs till 100. Stort!

Må väl

[martinb]

Lycka till pallekuling, det blir skitbra detta !

[martinb]

Boom! 37 dagar smask. Glad att jag hållit i så länge. Och längre ska det bli. Varit en hård helg dock, av nån anledning. Värsta dagarna på länge, idag och igår. Men jag kämpar på.. skönt o skriva av sig lite

Spänner i mitten av bröstet, vilket nästan är det värsta, då detta är det som håller i sig hela tiden just nu och som man tänker på. Snusdjävulen i mitt huvud vet ju att så fort jag får i mig giftet igen så kommer den spänningen rinna av, och man är i himmelen. Men hur länge då, typ 30 minuter. Sen är man på ruta ett igen, samma skit, om igen.. Inte en chans. Satan vad envis jag är nu , hur illa jag än mår så är det enda som betyder nåt här i världen är att vara fri. Så måste jag tänka i de värsta stunderna. Man är nog inte rolig mot nära o kära i de mörkaste stunder, men det måste få vara så.

Irriterad/arg är jag också. Märkt detta mycket på jobbet. Läste nån annan som istället för att i snusdimman, gå runt o vara ”nöjd” med situationen o ta skit så att säga, så blir man så lätt arg nu för tiden och säger ifrån. Skrattar åt mig själv ibland hur kort stubinen blivit. Märker att jag inte är lika snäll längre. Och med snäll menar jag dum-snäll (klart man ska vara snäll) Det är bra att kunna säga ifrån ibland menar jag, och detta har jag blivit bättre på.

Äter betydligt mer som snusfri. Både mat i all form men även onyttiga grejer. Vilket inte gör mig ett nånting egentligen, jag håller mig i form med träning. Det sporrar mig att träna mer, ju mer jag äter. Så större blir jag nog hur som helst, men det skadar inte.

Måste säga att det har rasslat på väldigt bra från dag 15-35 ändå, det gick väldigt fort. Tappade räkningen bitvis och slutade att tänka på giftet nästintill helt vissa dagar! Hoppet lever, minst sagt! Men en dag i taget är det som gäller.

Läste nånstans att dag 38-40 nånting ska vara en jävla fälla. Kanske är där jag hamnat för stunden, vilket är skönt o veta om i så fall. Säkert skitprat men tröstar en ändå att tänka att man klarar av ett välkänt hinder, lr nåt. Spöken i huvudet oj oj.

Kör hårt!!

[martinb]

Hej!

Härligt Andreas. Första veckan är skön att ha bakom sig, men sen blir det lite nya grejer en måste tackla.

För mig (2 veckor nu) känner jag igen mig i tryck över bröstet. Det spänner brukar jag säga. Detta kommer och går men ligger fortfarande på rätt ofta. Så det är du inte ensam om. För mig dämpas det med fysisk aktivitet men också käka mkt.

Hjärtklappning vet jag inte. Det har jag sluppit me det är säkert inget allvarligt. Rid ut skiten ”bara”. Bra att det tar på snussuget iaf! Tänk på det positiva.

God jul ! Lycka till

[Författare]

Inlägg