[messi]

Sant! Man kan ju bara skratta åt eländet. Men går man igenom det här och sen faller tillbaka in i snusningen… Ja, då har man utstått allt i onödan och då är man ju efterbliven på riktigt:)

[messi]

Tjo! Läs min tråd så ser du hur jag kände mig efter 2 veckor 🙂 helt efterbliven! Är lite bättre nu efter en månad, men inte helt borta än. Blir nog bättre framöver ska du se. Jag är inte förvånad över nåt längre när man slutar snusa. Men sluta ska jag… Och du oxå nu, ge dig aldrig!

[messi]

Tack Martin!

Det kämpas på överallt runt om i Svedala =) Jag önskar jag kunde va en av er som slutat för mer än ett år sen… så skönt det måste kännas! Att titta in här och se hur folk kämpar och veta att man redan gått igenom och klarat av det där. Känn er stolta alla som tagit er igenom den här skiten.

Halkar man dit igen, så skulle jag känna mig rätt kass just nu så det finns inget alternativ annat än seger i det här skedet!

[messi]

Bra jobbat!

Har inte varit på fest sen jag slutade snusa, men jag tror att man blir mer påverkad av allt när man drar ner på nikotinet. Sen har det ju varit varmt så in i helvete och det påverkar ju med. Generellt sett så släpper väl dom flesta lustiga saker som dyker upp i samband med att man slutar snusa… åtminstone så hoppas jag det 😉

[messi]

Först och främst tack för peppen Nova. Det är ju så lätt att låta den där jävla dosan fatta besluten åt en, men inte mer.

Gick in och läste på din tråd nova och jag tror precis som du att man gör upp med sig själv. Min känsla är att det är då man har störst chans att lyckas. Att bara förändra snusningen är nog svårt, det är en så inrotad vana att det måste till förändringar på fler plan för att lyckas.

Precis som du så tar jag fler smällar på en gång… eller rättare sagt, vill åstadkomma fler förändringar i mitt liv för att göra det bättre. Snusning är en viktig del i det och att det är jag som vill sluta nu.
Jag separerade för 11 mån sedan och det va en tuff separation känslomässigt, men vi har bra kontakt och är resonliga och bra föräldrar till vårt gemensamma barn.

Ca ett halvår efter separationen kände jag att jag måste komma igång med nåt. Inte bara sitta med paddan och snusa.. så jag började helt sonika att träna. Både springa och styrka. Jag fick energi av det och efter en tid när jag kände mig starkare så kom iden att jag skulle sluta snusa igen upp. Jag har tänkt det sååååå många gånger, men inte vågat helt enkelt. Snuset gav mig inget positivt egentligen, jag hade fastnat i känslan av att nästa snus skulle det kännas sådär bra igen. Det va på sin höjd morgonsnusen och efter man käkat på kvällen som va lite goa att stoppa in. Resten va en rutin som jag va beroende av för att inte må dåligt.

Jag har också en känsla av att snusningen ”bedövar” individen lite. Jag blev förbannad på en grej häromdagen och nu utan snus så kände jag att jag blev sur på riktigt och sa att det inte va ok. Det kändes bra och jag är annars lite för snäll är min gissning. Det är inte det enda tillfället, så nu kommer jag väl göra mig osams med alla i min omgivning 😉 haha men det känns gott att stå upp för sig =)

Nu är inte allt så lätt som det låter. Stundtals så känns det som att känslan av att lägga in en nybakad, våt general skulle kunna liknas vid en dubbel dos av heroin just nu =) haha … har aldrig testat herion, men ändå 😉

Men jag har bestämt mig nu. Jag måste ju kunna ha stake nog att bestämma över mig själv och inte låta en dosa snus göra det.

[messi]

Har gått 3 veckor nu och jag känner mig fortfarande seg. Har en malande känsla av att allt skulle kännas bra om jag tog en snus. Det går upp och ner… Oftast tänker jag på snus, men då och då glömmer jag bort det. Har haft en dipp nu och jag känner att jag inte är riktigt mig själv humörsmässigt. Blir snabbare och mer irriterad. Tydligen är det bara att bita ihop, varför kom man på den här usla idén att sluta snusa.

Lite stolthet känner jag då och då ändå ochbjag hoppas att den känslan växer till sig och att dom dåliga känslorna ger med sig snart.

[Författare]

Inlägg