Forumsvar skapade
-
Hej!
De senaste två månaderna har jag slutat två gånger. Den första gången använde jag nikotintuggummin under två veckor. Första veckan 4 mg och andra veckan 2 mg. Under den perioden körde jag rätt hård nedtrappning, typ 10 tuggummin första dagen, 8 andra, 6 tredje osv.
Sedan var jag nikotinfri under 38 dagar innan jag började igen och snusade drygt en vecka. För tio dagar sedan slutade jag igen, den här gången cold turkey.
Tror att det är svårt att säga att en metod är bättre än en annan. Jag körde nedtrappning just för att inte bli en zombie på jobbet och en irriterad gubbjävel hemma. Det funkar hyggligt eftersom abstinensbesvären tunnas ut lite jämfört med cold turkey. Å andra sidan blir abstinensbesvären ganska utdragna och man har känslan av att man inte har slutat på riktigt.
Den här gången körde jag cold turkey för att dra av plåstret snabbare och snabbare bli normal.
Om man lyckas sluta snusa eller inte har nog mer med inställning än metod att göra, tror jag. Är man riktigt jävla motiverad går det nog att sluta på vilket sätt som helst. På forumet tycker jag mig dock märka att de som slutar cold turkey klarar sig lite bättre. Men det tror jag beror på att det är det vanligaste sättet att sluta på när man är riktigt jävla motiverad. Då vill man inte ha med nikotin att göra, man inser att det är det man är beroende av och vill bort från det. Den som är lite halvmotiverad (som jag har varit många gånger) kan lätt ta till nikotinläkemedel som någon slags halvväg. Risken då är att man behåller sitt beroende av nikotin, fast får i sig det på ett annat sätt.
Men som sagt: Den som är väldigt motiverad att sluta kan nog sluta på vilket sätt som helst.
Okej. Så här var det. Veckan innan påsk hade jag ett jävla humör. Blev arg på barnen för småsaker. Bråkade med frun. Fick dessutom inget gjort på jobbet. Och så kom den där tanken igen: nikotin är lösningen. Tänkte att jag ju kunde tugga några 2 mg-tuggummin i alla fall. Bara 4-5 stycken om dagen, kanske. Det är knappast särskilt farligt och inte blir det särskilt dyrt heller. Tanken gjorde mig ärligt talat lite upprymd. Jag hade liksom hittat ett sätt att få använda min drog igen. Jag kanske till och med kunde tugga bara i några dagar och så vara utan igen när allt kändes bättre. Bra idé. Så jag gick till butiken. När jag betalade för paketet kände jag mig både glad och bedrövad, om man nu kan känna så. Hjärnan mindes känslan av nikotinet och blev upprymd av att få smaka igen. Samtidigt kände jag mig så jävla sorgsen och besviken på mig själv. Allt kämpande, alla strider de senaste veckorna skulle raderas i ett slag.
Hur som helst. Jag föll. Jag tuggade skiten och det blev ju inte bara 4-5 stycken. Jo, de första dagarna, men under påskhelgen satt jag med läppen full av snus igen.
Så. Blev jag en bättre människa? Jo, lite bättre humör kanske. Lite effektivare på jobbet, kanske. Men jag var både glad och effektiv under snusstoppet också. Fast känsligare för motstånd, kanske man kan säga. Som snusare påverkas jag mindre av stress och regn och sju timmar utan mat. Som icke-snusare måste jag arbeta mer med mig själv. Påminna mig om att stressen går över, att vinden vänder, måste se till att äta och sova när jag ska. Att träna. Det är lättare att bara köra när jag snusar.
Är jag nöjd med att jag snusar? Nej, fy för fan. Först och främst känner jag mig värdelös för att jag kastade bort alla ansträngningar. Att jag inte lyckades hålla ut en dag, två dagar till. Att jag inte kunde inse att svaret inte finns i nikotinet. Dessutom har jag ju, under de här knappa två veckornas snusande, insett att livet inte är härligt varje stund.
Så nu nollar jag räknaren och imorgon kör jag igen. Hoppas att den här resan kanske blir lite, lite lättare. Har lärt mig lite av återfallet och har kanske ett något mindre beroende nu jämfört med när jag slutade förra gången.
Ledsen att jag lämnade er bakom mig, Nikotinils och Mic. Men om ett år har ni 413 snusfria dagar och jag 365. Då är skillnaden inte så jättestor ju 😉
