[Mikrus]

Bra jobbat, det värsta har du med andra ord bakom dig.

[Mikrus]

Riktigt intressant läsning från många håll. Visst är det banne mig otroligt att en modern människa kan bli sin egen slav?

Själv snusade jag i 23 år innan jag insåg att jag var en slav utan pardon.

Det började en sen kväll när jag satt i bilen på väg hem efter ännu en stressig arbetsdag. Redan innan jag sätter mig bilen kontrollerar jag av ren vana hur mycket snus jag har kvar. Det kändes som att detta var det viktigaste av allt. Räcker detta hela kvällen, eller måste jag köpa en dosa? Snålar jag med en prilla så räcker det nog tänkte jag. Sätter mig i bilen och i stockholmsbilköer tar jag av ren vana upp mobiltelefonen och avslutar dagens sista oklara arbetsuppgifter medan bilen rullar sakta i dem milslånga köerna. Dryga timman senare närmar jag mig hemtrakten. Klockan börjar bli såpass mycket, att inga närbutiker är öppna längre. Innan jag ens öppnat ytterdörren, kontrollerar jag en sistagång hur mycket snus jag har nu, efter hela bilfärden. Tänk om jag ändå måste arbeta lite till hemifrån ikväll och jag har inget snus när jag sitter framför datorn? Blotta tanken skrämde mig. När alla butiker dessutom var stängda, gjorde inte saken bättre.

Nåväl, jag kom in i huset, hängde av mig ytterkläderna och tog mig en kvällsmacka. Efter fikat lade jag mig på soffan och tänkte. Vad eller vem är det som styr mig? Kan jag råda över situationen?

Där kom min vändning! Jag blev rent ut sagt förbannad över situationen. Denna dosa jagar mig mera, än ngt annat. Jag är inte fri, jag är en slav. Jag tycker en fet prilla är gott, men jag bestämmer ju inte alltid själv när jag ska tycka det. Det är bara ett behov jag fyller.

Jag har alltid sagt till vänner och bekanta att sluta ÄR inte svårt. Man måste bara hitta utmaningen, anledningen och viljan till detta. Nu såg jag min chans till utmaning. Jag tog den. Sen den kvällen är det jag som styr mitt liv.

Detta kan ALLA göra, om jag kunde.

ALL IN!

[Författare]

Inlägg