[misja]

Åh, nu blev jag supersuperglad för din skull!!! Du är duktig, sund och stark. Vem behöver proppa sig full med gifter för att känna stark lycka? Inte vi!!!

[misja]

Grattis till 80 hjältedagar! Det slutar inte förvåna mig hur suget kan komma från ingenstans och skölja över en med förnyad kraft. Jag tänker att en snus nu skulle åtgärda suget men skapa andra negativa känslor som jag tror är värre än sug. Hoppas din dag 81 blir lättare än 80:an. Snart 100 nu. Det känns verkligen som den största milstolpen hittills.

[misja]

Grattis i efterskott till 60 dagar. Jag har i min abstinensförtvivlan försakat mina slutasnusakollegor.

Tack för världsbäst pepp! Hoppas att du har en fin dag utan tjat från snustrollet i skallen.

[misja]

Härligt att höra att du fixade semestern och vad skönt att få lite vila från suget.

Precis så är jag också. Måste akta mig för allt som kan skapa beroende utom just kaffe. Jag gillar kaffe och dricker några koppar svart om dagen men skulle inte lida nämnvärt utan.

Jag inspireras av ditt sätt att se på suget, som en påminnelse. Det tar jag med mig.

[misja]

Du är fantastiskt duktig, mic. Många inklusive jag själv skulle inte ha fixat att ta sig helskinnad ur ett återfall. Så himla bra gjort och det låter som om du har förnyad energi och motivation. Bara 11 dagar till 100 nu för dig!

[misja]

Jag orkade självklart läsa och kände igen mig i mycket. Överaktiviteten i början var ju delvis positiv (man får mycket gjort) men mest jobbig för mig då jag inte kunde sova. Hoppas du slipper den biten.
Fantastisk inställning – du kommer att klara det!!!

[misja]

Stort lycka till, kämpa och skriv här!!!

[misja]

Tack Booka! Jag jobbar för det mesta hemma men i fredags hade jag ett vik. Var så nära att stanna på macken och köpa cigaretter. Att jag inte gjorde det känns som ett mirakel men kanske ska man bli bättre på att dunka sig själv lite i ryggen.

Inte ger jag upp. 100 dagar here we come!

[misja]

Jag blev så otroligt rörd när jag tittade in här efter mitt utbrott. Ni är helt fantastiska och jag vet ärligt talat inte vad jag skulle göra utan er här på forumet. Inte sluta snusa i alla fall, den saken är säker. Största kramen till er. Ni är bäst!

För trettio år sedan snodde jag och en kompis blå blend av hennes mamma. Vi satt på en bergknalle i skogen. Rökte och kände oss fria, tror jag. Vuxna. Sedan dess har jag varit beroende av nikotin. Inte så konstigt att det tar tid att bli helt fri. Jag förstår det rent logiskt. Ska bara jobba på acceptansen.

Om jag ska försöka beskriva hur det har känts på sistone så är det som om abstinensen sakta mal ner mitt motstånd. Tidigare har jag mer känt tvärtom. Att jag mal ner abstinensen. Nu har jag i en period känt mig i händerna på något annat. Maktlös.

Ja, jag tänker för mycket. Men som en sista reflektion: Det här har utvecklats till så mycket mer än att bara avsluta ett beroende. Det har väckt existensiella frågor och känslor om vem jag är och vad jag vill. Det har fått mig att stanna upp på något sätt.

Det är fint att dela allt detta med er.

[misja]

Jag vill börja igen. Nej, egentligen inte men jag är så förbannat trött på att vara sugen på något hela tiden. Helgen har varit tuff och jag har ingen lust längre. Vill bara sitta i en koja nånstans och snusa. Ingenting känns lika mysigt som vanligt och jag är gnällig och sur och tycker mycket synd om mig själv. Urk.

Konstigt, när jag känner så här och läser mina tidigare positiva inlägg blir jag bara sjukt irriterad på mig själv och min klämmighet.

Egentligen vill jag inte snusa. Jag vill bara vara av med det här missnöjet. Jag vill tycka att det är mysigt med kaffe och skrivjobb, att gå ut i stallet och mocka, att köra bil. Jag vill vara mig själv igen.

[Författare]

Inlägg