[misja]

Dagarna går men suget består. Eller suget och suget. Missnöjet. Känslan av tomhet. Fast jag tänker faktiskt på det mindre och mindre. Livet rullar på och särskilt kvällar är lätta.
Känner mig hyperenergisk och oroar mig faktiskt lite för att jag sover så lite. Om jag somnar innan tre-fyra på morgonen så vaknar jag minst en gång i timmen natten igenom. Svettas inte. Bara klarvaken. Pigg som en duracellkanin ändå och skriver på mina jobb, planterar om blommor, kör hästar, skjutsar barn och städar. Längtar efter vin eller nåt för att få lite lugn i skallen men aktar mig för det. När jag väl sover drömmer jag som en tok. Mycket om cigaretter.

[misja]

Bra kämpat!!! 100 dagar, jag längtar tills jag är där också. Grattis!

[misja]

Håller med abrakadabra, härlig läsning!!!

Håller också med om att man är skyldig stort tack till alla erfarna snusslutare som fortfarande skriver. Vansinnigt motiverande!

[misja]

Ja, barnen motiverar mig också. Jag vill klara det inför dem och vara ett föredöme. Samtidigt bra att de ser kampen inbillar jag mig. Kanske avkräckande eller är det att hoppas på för mycket?

[misja]

Fattar inte heller varför det ska vara så svårt att sova. Man måste ju rimligen behöva sömn trots att kroppen är utan nikotin. Jag var bara konstig och onormal de första tre fyra dagarna. Efter det hade jag svårt att koncentrera mig i ett par veckor men inte så dte märktes utåt. Jag är övertygad om att du kommer klara mötet galant!

[misja]

Ha ha @LinaMie! Man får alldeles för lite cred, tycker jag. Jag har det så jäkla tufft nu att jag allra minst vill ha en röd matta utrullad för att jag klarar av det.
Jag beundrar alla som bor i närheten av en affär och klarar att sluta. Själv jobbar jag hemma med två mil till närmsta snusställe och barn eller man är med mig varje gång jag åker till människobyn. Hade jag haft en mack här tror jag att jag hade rökt för länge sedan. Och sen snusat för att det går ju bara inte att röka. Så känner jag idag när det är svårt. Andra dagar har det varit lättare så jag vet inte. Jag vill fortfarande inte varken röka eller snusa. Jag ska inte. Men det är en envis jävel den här abstinensen.

[misja]

Idag stod jag i kassakön på Coop. Det tog tid i påskrusningen och jag stod länge med snuskylen precis bredvid. Jag kände faktiskt lycka över att slippa spendera pengar på snus. Att slippa fundera över hur många dosor jag kan tänkas behöva i påsk. Slippa skämmas lite inför min man som stod med mig i kön över antalet. Han är världens mest tålmodiga och slutade själv för fem år sedan så egentligen behöver jag inte skämmas inför honom. Jag skäms nog mest inför mig själv. Nu slapp jag i alla fall det. Fortfarande med en gnagande känsla av att det är något som fattas. Men det kommer att gå över. Det vet jag.

[misja]

Bra gjort! På nåt sätt gäller det att tänka att sakerna är lika tunga med snus. För mig var det i alla fall så att jag snusade bara för att upprätthålla normaltillstånd. Det finns ett bättre tillstånd. Tar tid att hitta nya frekvensen bara. Det brusar en del på vägen.

Jag har extrema problem med sömnen fortfarande efter en månad. Sover som du inte mer än fyra timmar upphackat. Skillnaden mot i början är att jag är snabb och pigg i huvudet ändå nu. Segheten är borta och jag kan fokusera. Snart är du där du med!

[misja]

Vad glad jag blir, abrakadabra att du fått ut något av min deppiga tråd 🙂 Jag tror att meningslösheten är en fas som man måste igenom och för mig har den visat sig svårare än de första dagarnas närkamp. Viljan är absolut det enda som är viktigt. Har man den klarar man hela loppet, det är jag övertygad om.

Jag kommer på mig själv med att det händer att det går flera timmar utan att jag tänker på snus. I går kväll var jag ute i stallet och pysslade med hästarna sent på kvällen. Kände mig faktiskt inte alls otillfredsställd utan tvärtom. Jag känner försiktig optimism. Och nu ska hästarna ha lunchhö igen och snart börjar en föreläsning via länk som jag ska vara med på. Ute skiner vårsolen och livet är faktiskt ganska härligt.

• Det här svaret redigerades för 9 år, 7 månader sedan av misja.

[misja]

Det tycker jag också att man måste tillåta sig, Booka. Mig hjälper det inte bara. Samma känsla av otillfredsställelse med eller utan godis. Jag gillar vin men det försöker jag hålla mig ifrån. Kärleken är lite för stark om man säger så.

Annars har dagen varit ok. Jag har kört bil långt ett par gånger nu och idag gick det fint utan snus. Brukade gilla att köra, dricka kaffe och snusa. Nu är det bara kaffe och det var inte så illa faktiskt.

Ska belöna mig med ett par nya löpardojor, tror jag. Springa in våren. Kanske har konditionen blivit lite bättre utan nikotin. Jag tror det 🙂

[Författare]

Inlägg