[misja]

Heja! Bra beslut och bra början! Jag snusade också så mycket fast general portion. Den största vinsten hittills är munhygienisk. Så himla skönt att aldrig behöva oroa sig för att vara ofräsch och jag som jobbar hemma mestadels har till och med ibland börjat glömma att borsta gaddarna på mornarna. Helt underbart att slippa den där unkna snusbeläggningen. All lycka nu under dina första dygn, you can do it!

[misja]

Sen är det jobbigt att mitt slutande inte följer mönster. Jag har likadant sug varje dag och det är som sagt en ständig känsla av otillfredsställelse. Jag får inga attacker av sug – det maler på samma frekvens dag efter dag. Monotont och grått. Fast när jag läser tillbaka inser jag att jag inte känner mig speedad längre. Bara tom. Ursäkta deppet om någon läser. Inte särskilt peppande. Men jag måste skriva det jag känner annars blir det meningslöst.

[misja]

Jag håller ut. Men knappt mer än så. Jobbiga tankar som tar mycket kraft att mota bort. Tittar på alla runt omkring mig och ser hur sugna de är på något hela tiden. Nåt sött efter maten. I bilen hem från jobbet. Småsnaskande. Själv har jag aldrig småätit. Jag har ju haft nikotinet. Vilket är värst? Kommer man leva hela resten av livet småsugen? Finns en tillvaro där man bara är hungrig eller mätt och inte så förbannat otillfredsställd hela tiden?
Sånt brottas jag med. Inte konstruktivt öht. Suget efter snus är inte så stort men jag vet ju att en snus skulle bota den här känslan av att det fattas. Men bara den första. Sen fortsätter det att fattas hela tiden och jag matar in snus efter snus utan att vara riktigt nöjd med det heller. Det var ju därför jag slutade. Nog så.

[misja]

Vilken härlig känsla att starta helgen med, Booka. Bra jobbat med pannbenet!

[misja]

Jag har också haft en jobbig vecka. Vill inte snusa men saknar nikotinets effekt på humör och psyke. Fast om det vore lätt hade man ju slutat för länge sedan. Det finns verkligen ingenting som är bra med snus.
Trevlig helg!

[misja]

Jag vill inte ha snus. Tänker jag på att stoppa in snus i munnen känns det äckligt. Jag njuter av alla positiva effekter. Jag ser piggare och mer klarögd ut, svullnad över ögonen som gått ner, hade problem med kalla och blåtonade händer och fötter – borta, fräsch andedräkt och känsla i munnen, sparat 1000 kr. Trots den långa listan av fördelar kämpar jag med den psykologiska pressen det är att sluta. Den kemiska. Känner mig ledsen med kort stubin. Har svårt med koncentrationen och njuter inte riktigt av någonting. Men jag ger mig inte. Det gör jag inte. Fast jag drömmer om nikotinets förrädiska lugn.

[misja]

Superbra jobbat! Att hålla igång skingrar verkligen tankarna, och i vilken fin form du blir!

[misja]

Tack Rectrix, jag ska läsa igenom din tråd. Så peppande med alla starka kämpar här. Alla bra saker med snus som att det får en att slappna av osv går ju löjligt enkelt att slå hål på. Man har levt i förnekelse.

Jag har haft några tuffa dagar men sedan igår känns det lättare. Min kamp handlar till största delen om att jag får svårt att koncentrera mig, känner mig uppvarvad och speedad när jag behöver vara lugn och producera på jobbet. Förmiddagarna är svårare än eftermiddagarna och kvällarna är riktigt lätta.

[misja]

Nu på eftermiddagen blev det helt plötsligt tufft. Jag är ganska säker på att det beror på att jag är sängliggandes sedan i måndags och att jag nu börjar känna mig lite bättre och därmed rastlös. Om jag hade en dosa bredvid mig i sängen skulle jag inte ta en snus – det vet jag. Det hjälper att skriva märker jag. Först när jag börjar strukturera känslor och tankebanor för att göra dem begripliga kan jag tolka dem och kalla dem vid dess rätta namn. Jag är rastlös och hade varit så även om jag snusat!

[misja]

Tack Intruder, vilket bra mål – att smila mer till världen. Det gör man ju inte så gärna med snuständer. Och att som du använda positiva ord. Man är faktiskt fri från snuset – förut när jag försökt sluta har jag nog sett mig som ett offer. Tvingad att sluta. Nu vill jag bli fri! Tänk du närmar dig ett år – så himla bra jobbat!
Jag har en bild som jag tänker på när det känns tufft. Kör häst som hobby och jobbar lite med mina hästar i skogen. När suget sätter in tänker jag på en nordsvensk häst framför ett lass timmer. Det stretar, och drar och hakar i men det går bara framåt.
Utan en bild att ta fram hamnar jag lätt i att idealisera de få stunder då det var gott och mysigt att snusa.

[Författare]

Inlägg