[misja]

Bra råd från Dre. Hugg i och dra!!!

[misja]

Din dagbok är verkligen en gåva för alla som kommer efter. Klockrena betraktelser.
Stort grattis till tresiffrig bedrift och visst är det så att vi alla borde slutat tidigare (eller aldrig börjat) men det var så här det blev. Och det är topp!!!

[misja]

Lite oväntat har jag i ett par dagar känt en ganska kraftig lust att börja snusa igen. I flera månader har tanken på en snus i munnen känts äcklande. Nu lockar den. Skillnaden nu mot tidigare i den här processen är att steget till att verkligen köpa en dosa känns ofantligt stort. Att ge upp nu skulle vara ett aktivt val och inte en handling i desperation. En annan skillnad är att jag kan betrakta den här abstinensen lite utifrån på något sätt. Jag konstaterar överraskad att det tydligen inte är över. Men också att det ska bra mycket mer än så här till för att jag ska börja missbruka nikotin igen.

Äntligen sommarvärme här, hoppas hos er också.

[misja]

Tack nufardetvaranog! Fint att få en hälsning från dig som också kämpat så himla bra.
Det känns helt fantastiskt att jag klarat fem månader och det är märkligt hur tiden efter 90 dagar bara rullat på. Innan dess segade sig dagarna fram och det var omöjligt att tänka sig en framtid utan abstinens.
Ha det fint du med!

[misja]

Starkt och imponerande jobbat efter så många års nikotinberoende. Tuggummituggandet ger sig nog med tiden! Käka gräs låter sådär men vem vet 🙂

[misja]

Det låter som bra anledningar att sluta och du verkar motiverad. Heja! Att sluta efter fyra år är så himla smart. Jag har många gånger önskat att jag gjort likadant. Lycka till!

[misja]

Fem månader! Det är ju helt sjukt hur duktiga vi har varit. Jag har ju större barn och får sova men har i färskt minne hur slitigt det var. Jag hade nog inte pallat att sluta då. Tvärtom började jag ju igen efter graviditet och amning.
Skrev precis till LinaMie att det kan gå dagar utan att jag tänker på snus. Jag känner mig nog inte som en snusare längre. Glad att det rullar på fint för dig också.

[misja]

Jag tänker på dig utanför forumet och känner också att det är underligt och ledsamt på något sätt att vi ”bara” känner varandra här.

Nu när barnen är hemma känner jag att det kan vara bra att vara ifrån varandra då och då. Det är lätt att vardagen slukar hur starkt man känner och att det mest blir trist tjat.

Idag kom jag plötsligt att tänka på att jag inte längre tänker på snus varje dag. Det kändes stort.

Att jag hoppas att ditt knä blir bättre och bättre för varje dag känns nästan överflödigt. Så klart jag gör! Det måste vara fruktansvärt för dig att inte få springa och rensa skallen. Jag har ju hästarna som kanske inte ger endorfinkickar men som ändå ger en känsla av närvaro och harmoni. Något ursprungligt på ett sätt som är svårt att förklara.

[misja]

Vad fint att se dig, LinaMie. Jag har saknat dig. Så väldigt tråkigt att höra att du inte kan springa. Har du varit hos naprapat? Kan du cykla? Kan du gå dina PW:s?
Vi har pratat om det förr och jag vet ju att din munhälsa inte var påverkad som min och det är nog därför jag känner äckel över tanken på snus. Just den här känslan av att inte behöva oroa sig för att ha snusandedräkt och att vara lika beroende av halstabletter och tuggummi som snus är såå skön att slippa.

Jag saknar fortfarande ett avslut på måltider och något till kaffet. Men det är som en diffus längtan efter något som inte direkt är snus. Mer en vana.

Kram!!!

[misja]

Jag skrev något liknande i går så jag förstår precis hur du menar. Vilken investering vi har gjort i oss själva och äntligen börjar man känna att det faktiskt var värt det. Heja dig!!!!

[Författare]

Inlägg