[misja]

Det gör mig otroligt glad att höra, Mic. De flesta, om inte alla, här har säkert x antal försök i ryggen. Om jag talar för mig själv så hade jag aldrig orkat ta tag i det så fort igen. Strongt! Stämmer in i kören, köööör!!!

[misja]

Jag har lagt på mig kanske fem kilo (väger mig aldrig) sedan jag slutade. Det är inte så att jag småäter utan jag äter gigantiska portioner mat. Egentligen rör det mig inte så mycket men jag känner mig tung när jag springer och det är obehagligt att sitta i sadeln. Nu har jag fastat i tre dagar med siktet inställt på sju dagar. Jag är lite allt eller inget. Att bara ta mindre portioner funkar inte för mig. Hursomhelst jag dricker frukt- och grönsaksjuicer, grönt te med honung och inget annat. Det är tungt men det intressanta är att jag kan dra nytta av erfarenheter från slutasnusandet. Jag vet att tiden går. Jag vet att jag har karaktär och till skillnad från snuset så får jag ju äta igen 🙂

[misja]

Bra gjort!!! När du tagit dig igenom en motgång blir det lite lättare nästa gång.

[misja]

80 dagar har varit svårt för många av oss. Sedan dess har jag inte haft någon prövning att tala om och efter 90 dagar har det bara rullat på. Jag är säker på att det är en övergångsfas och att det snart är över. Håll ut och fortsätt kämpa, du är superduktig!

[misja]

Vilken tur att jag slutade samtidigt som dig har jag tänkt så många gånger. Så fint att ha träffat en anonym vän mitt i den här omvälvande och extremt utmanande processen. Vad som än händer finns ingen återvändo nu. Vi är verkligen fria!!!

[misja]

Du har gjort något fantastiskt stort. Samtidigt som du klarat av sluta själv har du peppat oss andra när vi tvekat, förtvivlat och vacklat. 100 dagar utan snus!!!! Du är bäst! Stor kram

[misja]

Jag tänker att du måste känna efter väldigt noga och jämföra med hur DU brukar känna dig. Att sluta snusa är påfrestande men det är inte lika med psykisk kollaps. Man känner sig deppig och kanske förtvivlad men man ska inte känna att livet är på riktigt meningslöst. Nikototin är antidepressivt. Kanske behöver du antidepressiva läkemedel? Förlåt om jag drar för stora slutsatser av det du skriver. Ta hand om dig.

[misja]

Ja, nu är det bara att njuta av medvind och fart. Hurra för oss!

Valpen mår bra. Han ligger och sover på golvet nedanför sängen nu och sysslar med det enda jag har svårt att älska med honom. Han fiser något så kopiöst illaluktande i sömnen. Smygare från helvetet.

[misja]

Ja, jag upplevde den känslan och den var nästan det värsta av allt. Allt blev tråkigt, meningslöst och jag saknade ”guldkanten” det mysiga nästan hela tiden. Det lättade när jag gjorde saker som jag inte förknippade med snus.
Minns inte riktigt hur länge den höll i sig. Länge på ett sätt men pauserna och stunderna man glömde blev ju längre och längre väldigt fort. Jag har tuggat ingefära för att låta bli småätandet.

Du har varit stark och jätteduktig. Kämpa vidare, du klarar det! (och det blir lika mysigt som vanligt igen)

[misja]

Bra gjort! Bilen är fortfarande min akilleshäl. Då saknar jag den förbannade snusen som allra mest. Men det går väl över det med… 🙂
Kämpa på!

[Författare]

Inlägg