[Missen]

Jag vet precis vad du menar, Mecryfulrobin! Jag är inne på mitt nionde dygn på över tjugo år utan något nikotin, inga hjälpmedel, ingenting. Exakt så var det för mig också. Jag gick i någon sorts ljuddämpande bubbla där allt och alla på utsidan var fantastiskt irriterande. Ingenting någon säger fastnar- alla tankar rinner av som vatten på en gås. Jag var snurrig och desorienterad i runt tre dygn.
Men håll ut! Det går över, jag lovar! Bit ihop, stoppa upp ett tuggummi under läppen- det hjälper åtminstone lite. Jag hade ett helvete första dagarna. Sedan började det sakta lugna ned sig. Dra på dig löparskorna, åk till gymmet, vad som helst för att få upp endorfin- och dopaminproduktionen. Det är asjobbigt under tiden du tränar (var det för mig i alla fall) men det hjälpte efteråt (gör det fortfarande). Jag börjar bli nedstämd, men jag intalar mig att det är sjunkande halter av dopamin som påverkar humöret. Det värsta i fysiska abstinens verkar var över för min del (tror jag) men det är så värt det- friheten att inte leta efter den dj-a dosan hela tiden, inte fundera över var den är etc.

Du fixar en dag till! Kom igen, det går!
Stå ut, jag lovar att det går över!

[Missen]

Jag tror också att man måste vara klar över att man vill sluta och varför. Om man ger efter för att någon annan tycker att det är en bra idé, blir det svårare. Själv lade jag av utan att planera det- fick influensa och kunde inte snusa på flera dygn (man tackar så här i efterhand). Jag har velat sluta i över ett år men inte gjort slag i saken innan pga dåliga ursäkter. Om du vill planera att sluta snusa, har Psykologiska institutionen på Göteborgs universitet KTB-terapi med sistaårseleverna. De är riktigt duktiga och riktigt billiga, ca 100 kr/gång. Kolla med dem om de kan hjälpa till.

Vad många inte förstår är också att det är SKITJOBBIGT att sluta med nikotin. Vanligen får man höra att besvären är borta efter deberömda tre dygnen. Mm. Eller inte. Berätta för din omgivning, din familj etc, på jobbet osv att du ska sluta snusa. Jag lovar att det finns minst en som varit där och backar upp dig med goda råd sprungna ur erfarenhet. De som tror att det är en barnlek behöver du inte lyssna på. Att man trillar dit betyder bara att man kan försöka igen. Det fixar sig till slut.

Själv drar jag på mig löparskorna när det blir fördjävligt, tar stöd hos omgivningen, tuggar tuggummi och skriver av mig här.

Gör ett försök till när du känner att du är mogen för det. Det är aldrig för sent!

[Missen]

Ny idé apropå snussug. Jag blir också sjukt sugen på snus efter maten. Ska testa om löparskorna kan bota det där. Det kan i alla fall inte bli sämre. Återkommer efter test. Hur det än går ska jag lyckas sluta, om det så är det sista jag gör! Peppapeppa!!!

• Det här svaret redigerades för 10 år, 9 månader sedan av Missen.

[Missen]

Gött att vi sitter i samma båt, allihop! Hur går det? Jag höll på att slita ryggraden ur en vilt främmande person på ICA igår, men bet ihop och köpte ett paket tuggummi. I rena ilskan tuggade jag som en idiot och andades in varpå tuggummit fastnade bakom näsan 😀 Jag upplevde mitt första ärliga, helt-ren-på-nikotin-asgarv stående på parkeringen i ösregnet.

Jag vet inte om tuggummi hjälper för mig (bortsett från fadäsen med att ha det sittande fast bakom näsan, då). Det kändes som att tugummit drog igång snusbegäret. Yrseln blev värre, humöret likaså. Undrar om jag vågar prova Onico- börjar tro att jag är minst lika psykiskt beroende av snuset som jag var av cigaretter när jag rökte. Jag tänker inte ge mig, men jag börjar bli irrationellt rädd för att det inte går över. Visst, jag fattar hur starkt beroendet av nikotin är när jag mår så här utan det, men jag kan också säga att jag inte dömer dem som åker dit igen. Det blir långsamt bättre (tur det) och de fysiska besvären av yrsel, taskig fokusering och humöret (nej, jag har inga humörsvängningar- jag är skitförbannad hela tiden) börjar sakta plana ut. Tror jag. Någon mer som upplever att besvären var värst första fem-sex dygnen för att sedan stanna upp och avta mycket långsammare? Samtidigt försöker jag betrakta vad som händer med mig, förändringarna. För mig är det ganska skrämmande att inse hur dåligt kroppen och psyket funkar utan drogen, för att inte tala om hur dj-a otrevlig jag kan bli mot vem som helst utan den om jag inte skärper till mig.

Drog på mig löparskorna och gav mig ut i spöregnet. Det fungerade ganska bra- huvudet känns mycket bättre och jag är inte lika mordsugen som innan. Träningen verkar peppa igång dopaminnivåerna. Mår mycket bättre efteråt. Nu får dojjorna stå vid dörren, så tar jag till dem när det blir för jobbigt.

Vi fixar en dag till, bara lite till! Om inte annat för att aldrig behöva uppleva de första dygnen utan snus igen! Stå ut, det går över! Komigenkomigenkomigenkomigen!

[Missen]

Sant! Jag lade också av natten mellan torsdagen och fredagen för en vecka sedan- sju dugn nu! Peppapeppapeppa!!! Kämpa, stå ut! Samma här. Så länge jag inte äter, är det bara huvudet som inte fungerar optimalt (och humöret, hävdar min luttrade äkta hälft).

Hur går det för dig, migraine? Jag har fortfarande inte vare sig snusat, rökt eller använt nikotinläkemedel (jag vet att jag åker dit på läkemedel direkt, så jag vågar inte). Ska fan fixa det här! Jag lyckades sova mer än två timmar i sträck två nätter i rad (jo, det är en klar förbättring) och huvudvärken börjar ge med sig nu. Dock har jag bestämt mig för att avstå all alkohol den här helgen eftersom jag litar lika mycket på min karaktär som på en ilsken huggorm i sovsäcken.

Det kan hjälpa att visualisera sina abstinensbesvär genom att konkretisera dem. Vad har de för form? Hur känns de? Väger de något etc? För mig hjälper det åtminstone lite. När man väl vet hur de ser ut och beter sig, brukar problemet med vad man ska göra med dem vara lättare att hantera. Dessutom får man något mer konkret att tas med (jag slogs med mina imorse).

För mig är inte suget efter snus värst. Men abstinensen. Hua. Fokuseringsproblem. Irriterad på ALLT! eftersom det inte är alla andras fel, får jag dessutom inte bli skitförbannad, utan biter ihop. Kallsvettningarna kommer med längre och längre mellanrum men ändå. Det är bättre idag än för tre dygn sedan. Detskagådetskagå!!!

Vi fixar det här! Kom igen! En dag till!!

[Missen]

Tack för pepp och påhejanden, både novacain och Imzadi88! Det behövs och gör en enorm skillnad! Det känns som att jag förr eller senare bör tuppa av i ren utmattning (sker före jag ger upp och förlorar mot plastburkseländet). Känns så skönt att få höra att det blir bättre, att det går över, att det är möjligt, att ni har fixat det och kommit ut på andra sidan. Egentligen handlar det ju bara om att härda ut, stå ut, inte lyssna när hjärnan knäppar ur och börjar yla om nikotin.

Jag hade också ovanan att vakna och ta en snus mitt i natten för att jag inte ”kunde sova/var orolig/behövde tänka/infoga valfri stendum, genomskinlig ursäkt här”. Tack för påpekandet att nattsnusandet också kan påverka hur jag sover. Känns på något knepigt sätt skönt att veta att det är mitt eget fel 🙂

Snart sex dygn, snart ännu några timmar, hela tiden närmare frihet. Härdar ut, ska fixa att sluta snusa!!! Ser fram emot dagen när jag inser att jag inte exakt kan minnas när jag sist tänkte på snus 🙂

[Författare]

Inlägg