[Muck12]

Grattis.

Själv är jag 20 veckor utan snus och i helgen fick jag ett litet återfall då jag under en rejäl fylla (händer knappt aldrig) tog en prilla jag blev bjuden på. Spottade ut den efter någon minut och det gav mig verkligen ingenting mer än en äcklig känsla. Har ingen ångest över detta utan känns nästan tvärtom, händelsen fick min övertygelse om jag är över detta bli starkare.

Inget sug är triggat och jag känner att det hela tog mig ett steg framåt snarare än ett steg bakåt då den lilla romantiserande bilden av snuset som växt fram senaste 2 veckorna nu är stendöd. Ångest på burk, det är allt det är.

I övrig har min resa varit relativt smidig. Svårt på allvar första veckan för att sedan bli hanterbart. Nästa utmaning var väl nu ganska nylgen då man sakta började känna sig som klar och snusfri och då romantisera om att någon prilla nu och då kanske inte är så farligt. Inga känslor som på allvar lett mig till att ta upp snusandet dock då jag känner trollet allt för väl.

Min taktik hittills har varit att försöka inte bli manisk eller besatt av själva grejen att sluta snusa genom att räkna dagar allt för mycket, dagligen läsa slutasnusrapporter och utvärdera hit och dit. Min erfarenhet är att det i sig får snus att uppta en stor del av dina tankar vilket paradoxalt gör det svårare att släppa taget helt och hållet. Det bästa är att bara försöka glömma snuset, inte påminna sig själv om det och identifiera sig själv som icke-snusare utan att göra en grej av det.

Jag valde nu att gå in och skriva dessa tankar efter min lilla incident och kanske kan detta förhållningssätt hjälpa någon annan.

Jag förstår att våra vägar är olika men mitt tips är alltså att släpp taget om att både snuset och projektet ”sluta snusa”, bara finns och flyt med. Låt tiden gå och sysselsätt dig och dina tankar med något annat, vipps så har det gått några månader.

[Författare]

Inlägg