[mumintrollet]

För vinterlöpning köpte jag Sarva Xero 3, grymt fäste, lätta och hur sköna som helst!
Ska också fungera som trailsko under sommaren, dock har jag en annan modell på g för det ändamålet. Känns som jag inte vill ”förstöra” den perfekta vinterskon för gyttjelöpning inkommande sommar.

I tillägg borde jag faktiskt köpa en normal löparsko till. För tillfället har jag ett par Asics jag köpte i slutet av oktober men det sägs att det bästa är att ha två olika skopar man använder parallellt istället för att nöta på i samma skopar tills de är slutkörda. Två helt olika skopar belastar benen på olika sätt och man löper betydligt mindre risk för skador.

Jag tror jag kommer att köpa ett par New Balance. De Asics jag har är helt ok för de har bra dämpning men helt från dag ett har jag tyckt de är lite tunga och klumpiga, ok för träning, men jag skulle gärna vilja ha ett annat par att köra med också.

Jag verkligen älskade mina gamla Nike Lunarglide 6, men i slutet av förra sommaren var de så utslitna och utan dämpning att jag började få problem med knäna. Eventuellt att jag försöker kika om jag skulle finna ett par till av dessa någonstans ifrån.

[mumintrollet]

läxa? uppläxning var nog det jag menade 🙂
Hursomhelst, när nikotinet är ur kroppen så börjar de värsta fysiska besvären ge med sig.

[mumintrollet]

Grattis till ett bra beslut!

Det du beskriver är helt normalt. Man får en rejäl läxa första dagarna som belöning för giftet man frivilligt stoppat i sig. Goda nyheten är att värre än vad du känner just nu kommer det inte att bli, tvärtom kommer den värsta abstinensen att sakta sakta börja släppa ikväll eller i morgon.

Kriga på!

[mumintrollet]

Dag 184

Halvåret, jajamen!

På morgonen måndagen den 20. juli visste jag ännu inte att jag vaknade till THE day. Jag var endast fyra portioner från att kliva av ett ca. 20år långt missbruk.
Det var egentligen några små tillfälligheter samt den avsky och skam över mitt missbruk som växt fram de sista åren som fällde avgörandet. Igen kom tanken att det vore bra att sluta nån vacker dag, och den blev ack så vacker denna gången.

Det har varit långt ifrån enkelt, men för min egen del vill jag ändå säga att det varit lättare än vad jag på förhand skulle ha trott. Jag vet att det finns delade uppfattningar på forumet om just det.
Jag säger lätt eftersom målet är så konkret och det finns inget utrymme för tolkning. Aldrig någonsin nikotin igen, punkt slut.
Sen har det visserligen varit en seg och utdragen historia på ett helt annat sätt än vad jag på förhand hade tänkt mig .

Från dag ett gick jag in för att programmera om min hjärna att börja hata nikotin, alla pengar som slösats bort, all känsla av frihet det snott av mig osv. De 2-3 första dagarna gick jag en mental kamp med snusmonstret över att jag aldrig längre skulle få snusa, men efter den brottningen var över har jag aldrig ens tänkt tanken på att blicka bakåt. Här fanns inget utrymme för snusromantik och det har gjort resan betydligt enklare. När jag läst genom dagböcker på forumet har jag gång efter annan förvånats över hur många som vill klamra sig fast i romantiken.

Det går att sluta, men det går endast om man verkligen vill. Alla ni som nyss startat er resa, det är verkligen värt mödan.
Alla nya som är inne och kikar och har tänkt tanken, överraska dig själv sluta idag, sluta NU.

[mumintrollet]

Kul att se att det verkar gå vägen för dig!

Godissuget sitter i även här fortfarande, lyckligtvis har löpningen ens lite kompenserat det man lagt på sig kring midjan. Några veckors snusfrihet kostade det att skaffa sig dubbskor så nu kan jag även löpa vintertid utan att halka runt. Tyvärr har en förkylning temporärt satt stopp för tränandet, men jag räknar med att jag är i gång igen i mitten av nästa vecka.

När man står med facit i hand så kan man ju bara undra varför man inte tog detta beslutet att lägga av för länge länge sen?? Samtidigt kanske smartare att glädja sig över att man fick det gjort nu 🙂 Jag har på känn att denna våren som snusfri kommer att bli den bästa på många många år.

[mumintrollet]

1300 är sjukt imponerande, grattis! Det är kul att du fortfarande kikar in på forumet med jämna mellanrum.

Efter drygt 3,5 år är det numera fullkomligt likgiltigt när du känner lukten av snus eller skickas fortfarande någon signal till reptilhjärnan om vad som händer?
Jag själv känner hur jag alltjämt reagerar när jag ser snusdosor eller känner lukten av snus, inte så att jag känner ett sug, mest enbart irriterad av att någon påminner mig. Jag ser fram emot den dagen när det inte känns någonstans längre, eller är det utopi?

[mumintrollet]

Dag 179

Skönt med helg!
Tung vecka undanstökad och har i tillägg dragit på mig en förkylning och halsont som heter duga.
För inte alltför länge sedan gav inte snustrollet nåd ens när kroppen var rejält sjuk.
In med två portioner under läppen fast man skulle ligga i 40C feber, börjar mera och mera förstå hur jag vanskött min kropp under lång tid.

eIKa nämnde i ett inlägg något jag kände igen mycket av. Jag kommer faktiskt ihåg själv hur jag kände en form av bitterhet och avundsjuka mot vänner som inte behövde leva med det tunga beroendet.
När jag till slut tog beslutet att hoppa av så upplevde jag även hur nikotinister runt mig istället för att heja på mig kom med smaklösa kommentarer ”-Skulle det inte smaka gott med en snus nu?”
Helt plötsligt blev man själv den som folk är avundsjuka på och det hände nästan över en natt!

[mumintrollet]

Tack för ditt inlägg cumulusnimbus!

Jag hoppas inga nya slutare missuppfattar mig, det är inte jobbigt som i början längre.
Däremot börjar jag bli lite mentalt trött på slutasnusaresan min, lite som att käka ärtsoppa 176 dagar på rad och fortfarande intala sig att det är gott…
Det har kommit en tid när man önskar man skulle ta ett kliv framåt igen, snuset får gärna blekna bort lite mera och inte påminna om sin existens dagligen som jag fortfarande tycker det gör.
Absolut fungerar stressituationer och deadlines fortfarande som någon form av trigger. Fast suget saknas dyker tankarna märkligt nog upp mera frekvent på ett irriterande sätt.
Just nu känns det som jag är på en platå och känner mig mera än klar att gå vidare.

Det är väl självklart egentligen att korta dagar med knappt något dagsljus, arbetsstress och deadlines hängande över en samt träningsuppehåll från löpningen pga kyla ger utrymme för snustrollet att kika in och kolla hur man mår för dagen.

Milstolparna du räknade upp är absolut delmål jag ser fram emot, det känns viktigt att fira dom. Jag vågar väl också gissa att en värmande vårsol och löpturer när man börja se hur naturen börjar vakna till liv och sista snödrivorna smälter bort kommer att ha en positiv inverkan.

[mumintrollet]

Dag 175

Inne i en relativt stressig period på jobbet. Mitt gamla jag skulle ha trott jag är effektivare med snus under läppen. Mitt nya jag märker att jag faktiskt inte ens orkar stressa på samma sätt längre vilket leder till att jag faktiskt tycker mig prestera bättre numera.

Snart ett halvår avklarat och jag tänker faktiskt fortfarande på snus ett antal gånger dagligen. Ett långt tungt missbruk sätter sina spår. Något traditionellt sug har jag trots allt inte känt på bra länge och skönt är ju det.

Jag inbillar mig att det blir lättare från halvåret och framåt? Nu får gärna någon veteran komma med kloka ord, helst bekräfta vad jag hoppas på 😉 .
Till trots att sista 3 månaderna har varit fullkomligt OK så skulle jag inte gärna vilja bli kvar på detta stadiet på livstid heller. Jag börjar bli lite trött på att vara fd snusare och skulle gärna se att tankarna kring snus börjar mattas av ännu mera.

[mumintrollet]

Dag 75 redan, starkt jobbat!

Jag upplevde precis som dig en överraskande nedtur ännu kring 70-80dgr och fast det är långt från alla så har man ändå läst att det skett åt en hel del av oss.
Det fanns eg inget större snussug men jag kände mig väldigt låg flera dagar i rad. Det är bara att beta av dagarna precis som tidigare. När jag själv kom över det sista krönet där blev det mycket lättare.

[Författare]

Inlägg