[mumintrollet]

4 år idag!
Fortfarande oerhört lycklig att jag klarade av det.
Numera är jag totalt likgiltig mot snus och det finns absolut inget som skulle få mig att röra en nikotinprodukt resten av mitt liv.

Kämpa på alla nya slutare, det är verkligen värt det!

[mumintrollet]

1415

7 månader sedan mitt sista inlägg och snart ”ett olympiskt spel” sedan jag slutade att förhandla med snustrollet.
I de förhandlingarna blev jag alltid tvåa, de ständigt återkommande diskussionerna var: Bara ta de goda snusarna, gradvis nedtrappning, köra nikotintuggummi vartannan, snusa upp stocken i kylskåpet osv osv. Hur jag än resonerade var jag alltid passagerare och snustrollet chauffören som körde mig dit den ville, dvs längre ned i fördärvet.
Snart 4 år senare kan jag ännu en gång konstatera att detta var ett av de bättre besluten jag tagit under mitt liv. Man mår så mycket bättre utan ett vidrigt och fullständigt onödigt beroende som kostar både hälsa och pengar.

Att ta tjuren vid hornen är den svåraste biten med att sluta snusa, snustrollet kommer med så löjligt många bra argument att skjuta upp slutandet tills nästa semester, nästa vecka, nästa resa, nästa månad, nästa år, nästa födelsedag, nästa nästa nästan i all oändlighet om man inte genomskådar bluffen.

Det är många som bara är inne och lurkar på forumet och inte helt har bestämt sig. Gör dig själv en tjänst, varför inte spotta ut den sista snusen och börja nu, du kommer inte att ångra dig! När man väl bestämt sig på djupet så går det, det är asjobbigt till en början men det spelar som ingen roll, man blir kvitt beroendet och sen behöver man aldrig någonsin tänka över saken längre 🙂

Lycka till!

[mumintrollet]

Overkligt att det till slut blev så. I början när man satt och svettades kändes det som utopi att få uppleva en frihetskänsla som denna. Numera är det i tillägg ett normaltillstånd precis som den dagliga abstinensen var i många, långa år.
Än i denna dag förvånar det mig att så få tar tag i projektet, i slutändan är det inte såå-å svårt, men visst var det stundtals asjobbigt de första månaderna. Allt eftersom avgiftningen och normaliseringen fortskrider börjar alla pusselbitarna falla på plats och plötsligt en dag förstår man att allt är ”som vanligt” igen. 🙂

[mumintrollet]

1199

I morgon är det 1200 dagar sedan jag spottade ut mina sista snusportioner och bestämde mig för att aldrig någonsin stoppa in nya.
Tittar förbi mycket sällan numera, efter att jag rundade 1000 dagar eller tre år så tycker jag att alla tankar kring snus bara bleknat bort mera och mera.
Att sluta snusa är en fight som är värd det, det är en väldigt kort investering man behöver göra sett ur ett stort perspektiv.

En vecka -> två månader -> nittio dagar -> ett halvår … sen är det mera eller mindre klart. När dagarna på räkneverket rullar på 250 dagar eller mera så är det inga problem överhuvudtaget längre.

Kriga på alla i höstmörkret, det här klarar ni av!

[mumintrollet]

Exakt så. Att sluta snusa är ju egentligen så oerhört enkelt men samtidigt så förbannat jobbigt. Att sluta med något som uppfattas som ett normaltillstånd, hur gör man det? Bara att komma på tanken att sluta och förstå att snus är inget man behöver och att det faktiskt går att sluta, redan det är jättesvårt.

Stort grattis att du tagit upp kampen! Väldigt tidigt brukar man se vem som kommer att lyckas. Plötsligt en dag förstår man att nu räcker det, kosta vad det kosta vill, det är över. När man bestämt sig på djupet så kvittar det egentligen om man radar upp hundra skitdagar av abstinens på rad, beslutet är taget och det kvarstår.

[mumintrollet]

1122 / 3år

Ikväll omkring kl 20:00 firar jag tre år som nikotinfri. När jag på kvällen spottade ut mina sista portioner kaliber låg det redan i luften, dessa skulle bli mina sista.

När jag väl hade bestämt mig fanns det ingen återvändo, jag ville sluta och jag ville det tillräckligt mycket. Det är just här de flesta snubblar, man klarar inte av det om man inte vill det tillräckligt mycket. Jag var trött på att kasta bort pengar på något som inte kroppen behöver, jag var trött på att känna mig totalt fängslad av snustrollet. Det var inte jag som styrde skutan, det kändes som det var någon annan som styrde över mig. Jag hade konstant huvudvärk, jag sov dåligt, hela mitt liv kretsade kring snus. Snus var det första jag tänkte på när jag vaknade och det sista jag tänkte på innan jag la mig för dagen.

Nu tre år senare kan jag ännu en gång konstatera att detta var ett av de bästa besluten jag tagit i hela mitt liv, jag har aldrig mått så bra som jag gör idag. Idag känner jag mig nästan fullkomligt likgiltig mot snus, men bara nästan. Fortfarande finns det tatuerat någonstans djupt inne i mig att jag är en fd snusare. Några gånger per år brukar jag se märkliga drömmar där jag gått tom på snus och känner hur desperationen kommer krypande. Känslan är exakt den samma som den var i verkliga livet när inte snus fanns tillgängligt, oftast skedde detta under långa resor utomlands. Jag undrar hur länge det kommer att fortsätta så, det är i vilket fall ett överkomligt ärr jag klarar av att leva med.

Att sluta snusa är inget hokus pokus, det är bara att bestämma sig och innan du vet ordet av så är du av med eländet för resten av ditt liv.

Kämpa på där ute!

[mumintrollet]

1024

Ännu för några månader sen tyckte jag det var lätt att logga på och läsa runt lite och skriva ett och annat inlägg åt andra och även i min egen dagbok. Allt eftersom tiden gått har jag nu märkt att jag hela tiden får ett längre och längre avstånd till allt som heter snus och att jag numera snart knappt tänker över att jag är en fd. snusare längre om jag inte börjar tänka över det eller blir påmind om det.

Det har varit en lång väg att nå hit men varje dag under resan har varit värt mödan. Även de första tunga timmarna och dagarna visste jag att jag en dag skulle gå ut som segrare och att jag plötsligt en dag skulle känna mig likgiltig mot allt som heter snus. Samma sak hade hänt veteraner innan mig, självklart skulle jag följa i deras fotspår och även jag uppleva friheten.

Jag hoppas ni alla nya slutare faktiskt förstår att det kommer att bli bättre, det är tungt i starten men om man målmedvetet tuggar av dag efter dag så grejar man det faktiskt. Det är en väldigt kort investering och kraftansträngning man måste gå igenom för att gå ut som segrare. 3-6 månader är väldigt lite sett i ett stort perspektiv och det är det man aldrig ska glömma bort oberoende om man är 30 år eller 60 år eller om man har en snuskarriär på 10 år eller 40 år bakom sig.

Mitt råd till er alla är att överraska er själva och ta tag i det hela redan idag, enligt snuslogiken är det bättre att börja i morgon eller nästa vecka, genomskåda den bluffen, snustrollet kommer att skjuta på det och föreslå en ny tid i all oändlighet..

Det börjar bli dags för mig att ta ett kliv tillbaka från detta forum och ge utrymme åt nya kämpar. Jag kommer inte att logga ut för gott men efter snart tre år på forumet så känner jag att jag att det mesta redan är sagt. Jag kommer att kika in ibland men inte så ofta som tidigare, det får bli en naturlig fade out från forumet på samma sätt som snustankarna fått blekna bort under de senaste åren.

Visst gick det vägen, en gång för alla 🙂

[mumintrollet]

Tack alla!
Skönt att ha valt den snusfria vägen resten av sitt liv, numera tänker man inte ens så mycket över det längre.
Sista ca 200 dagarna tycker jag det har mattats ut ännu mera, skönt är ju det 🙂

[mumintrollet]

Tack cumulusnimbus! Nu får även jag börja räkna tusingar, det kändes väldigt avlägset när man satt och svettades de första timmarna och dagarna 🙂

[mumintrollet]

Grattis, kul!
Nu kommer det att gå vägen!

[Författare]

Inlägg