[mumintrollet]

Fantastiskt, grattis till 3månader!

Jag känner igen det där du skriver om känslor som bedövades av snus, jag vill aldrig uppleva det igen.
Idag mår jag hundra gånger bättre, vidrigt vilket gift man utsatte sin kropp för.

[mumintrollet]

Dag 128

Tankar kring snus bara fortsätter att blekna bort, men jag klagar inte. Blotta tanken om att öppna en dosa och trycka in stinkande prillor under läppen känns väldigt avlägset och motbjudande.
Det är väldigt märkligt hur det bara efter drygt 4månader känns lika normalt att vara ickesnusare som det tidigare kändes att vara snusare under nästan hela mitt vuxna liv.
Knäproblem har tyvärr gjort att man fått ta ett ofrivilligt träningsuppehåll från löpningen, samtidigt har jag fortsatt att trycka i mig sötsaker vilket lett till att man gått upp ett antal kilon de senaste månaderna. Jag har redan en längre tid tänkt ta tag i detta, men det har visat sig vara svårare än jag på förhand hade tänkt mig.

[mumintrollet]

Alltid kul att läsa dina inlägg, du har varit en av mina förebilder här iceman.
Det med att en snus = totalt återfall ska jag också bära med mig resten av mitt liv.
Även om det teoretiskt skulle kunna lyckas är det aldrig värt att prova. I tillägg måste jag erkänna att allt eftersom tiden gått så har jag blivit mera och mera nikotinhatare så i mitt fall skulle det nog inte ens bli aktuellt längre.

[mumintrollet]

Bra kämpat, kör på!

Det mest positiva? Hmmm, jag vet inte om jag kan peka på något specifikt, det finns massor.
-sover mycket bättre -> piggare nästa dag
-nikotinhuvudvärken på kvällarna borta
-inte längre fastkedjad av snusmonstret, kan planera allt jag gör utan att tänka på snuset (exvis resmål)
-sparar massvis med pengar
osv osv hälsoeffekterna är oändliga, det dumma är att jag förstod det först efter jag slutat.

[mumintrollet]

Ta endast en dag i taget nu, precis som i starten, varje dag är en vunnen dag. Tänk inte längre än så.

Snusmonstret bråkar men det är bara att ignorera.
Du håller på att klättra upp mot den sista kullen nu. Jag hade själv den absolut tyngsta perioden just där omkring, men innan du vet ordet av kommer det soliga dagar…och många på rad.

Det finns inget bra med snus doktorn, det är ett beroendeframkallande gift som det är fullkomligt onödigt att slösa mera pengar på.

Kriga på nu!

[mumintrollet]

Grattis till 5månader Vante Ante!

[mumintrollet]

Skönt eller hur 🙂

Grattis! Nu är det bara att jogga i mål och faktiskt njuta av känslan när man börjar fatta att man verkligen är på väg att fixa det 😉

[mumintrollet]

Vi går ut som segrare ur den här kampen! Vi har bägge 4 månader av snusfrihet bakom oss så det är ingen idé att börja trycka in skit under läppen igen.

Riktigt traditionellt snussug har inte varit den knepigaste biten för mig. ”Gråa vardagen”, tomheten, avsaknaden, ihåligheten någonstans mitt uppe i hjärnan har för mig varit den svåraste biten.
Stundtals har jag vandrat i ett deppigt ingenmansland utan någon egentlig orsak alls. När jag haft stress på jobbet eller motgångar i vardagen har det haft en tendens att kännas mångfalt värre under vägen till det snusfria livet.

Jag är inte helt säker på om jag ännu heller fullständigt tillfrisknat från detta. Jag tycker jag fortfarande tar några kliv i ingenmanslandet framförallt när något kör ihop sig ordentligt. Sen kan man naturligtvis diskutera hur mycket som är snusrelaterat längre efter 4månader.

[mumintrollet]

Dag 123

Idag har det gått exakt 4 månader sedan jag spottade ut mina sista snusportioner. Att sluta hände väldigt spontant dvs när tanken väl slog mig var det enda rätta alternativet att gå all-in på en gång.
Ingen nedtrappning, inga nikotintuggummin, inget nikotinfritt snus, inte ens ingefära eller annat att trycka in under läppen. De första veckorna hade jag ännu snus hemma och på jobbet för att verkligen se hur stor min vilja att sluta var.

När jag ser tillbaka på det nu är det märkligt hur tidsperspektivet känns snedvridet på något sätt. Första månaden kändes som flera ljusår, att komma upp till 2mån kändes också som en hel evighet. Sen blev det lite fart på det hela och tiden mellan 2-3mån var ännu stundtals segt men inte omöjligt längre. Tiden från 3 månader framåt har varit relativt lätt. Jag kan fortfarande känna att det känns bättre idag än kring dag 90. På samma sätt kan jag föreställa mig att 150dgr eller halvåret känns bättre än idag. Allt blir bara mera storskaligt allteftersom minnena kring snus fortsätter att blekna bort.

Förra natten hade jag igen en snusdröm, samma vanliga händelseförlopp, jag hade börjat snusa och var så besviken på mig själv. Undrar hur länge dessa drömmarna kommer att fortsätta, andra som plågas av detta med?

Precis ALLT med slutandet har varit positivt, temporär(?) viktökning känner även jag av, men det är inget jag oroar mig alltför mycket över.
Jag känner mig blåst, jag borde ha tagit upp denna kampen med nikotinet för länge, länge sen. Jag förstår inte hur jag under alla år hade föreställt mig att jag var ett hopplöst fall utan en väg ut ur snusträsket. Det positiva är att jag tog min chans nu och inte blev kvar på perrongen och vänta på nästa tåg, antagligen skulle jag väntat i 10 år till.

• Det här svaret redigerades för 9 år, 1 månad sedan av mumintrollet.

[mumintrollet]

Tack iceman! Snusmonstret ligger i bakgrunden ännu, har nog ännu inte gått en enda dag att tanken inte skulle varit där vid något skede. Det sköna är att det inte stör mig speciellt mycket längre.

Det är många som väljer att gå genom helvetesvandringen flera gånger under sitt liv, jag har nog bestämt mig för att mitt första seriösa utbrytarförsök får förbli det sista.

[Författare]

Inlägg