Dag 90
Klart!!
Njae, jag vill väl säga att det är lite mer komplext än så 😀
Klart blir det aldrig, men jag börjar förstå varifrån det med 90dgr eller 3mndr kommer ifrån. I morse loggade jag in på slutasnusa för att kika om det kommit några inlägg, äh va trist ingenting, och loggade ut.
Först sen slog det mig att det inte var något allmänt chatforum jag var inne och kikade på, jag har ju faktiskt slutat snusa. Innan det hade jag inte tänkt på snus alls idag.
Snusdosan var som spindeln i nätet som styrde allt jag gjorde under en dag. Även resmålen skulle noga planeras, bäst var det att välja ett resmål där man kan få snus eller något som liknade snus. Jag skulle nästan kunnat starta en blogg om vart i världen jag köpt svenskt snus eller lokalt snus som fungerar som fullgott substitut.
Med 90dgr känns det som man är så långt från startrutan redan att många gamla snusrelaterade vanor inte gör sig påminda alls. Jag är så otroligt lättad att jag aldrig behöver stressa över tillgänglighet av snus längre.
Dock håller jag med om vad många andra skrivit, jag är endast EN snus från ett återfall. Jag är medveten om att snusmonstret kommer att titta fram regelbundet under åren framöver, framförallt när det ser jag är i en situation där jag eventuellt är mottaglig för en frestelse.
Det finns inget nytt, ingen mystik och ingen romantik med snuset, jag har redan upplevt alla faser som går att upplevas under mina 20 år som missbrukare. Det uttrycket får bli min sköld vid snusmonstrets löjliga försök framöver.
Ångrar jag på beslutet nu när jag snart ska påbörja det femte dygnet? Svar: NEJ, överhuvudtaget inte och det här racet kommer jag att köra i mål, jag är redan nu helt övertygad.
Jag hittade ett gammalt inlägg skrivet av mig själv i slutet av juli, detta är nog största orsaken till att jag verkligen grejade det, viljan att sluta fanns där hela tiden.
