[mumintrollet]

Tyvärr, det sitter nog i hos mig också ännu.
Svårast av allt har jag med choklad, lösviktsgodis, glass, läsk. Suget efter socker känns ibland helt omättligt.
Själv är detta den bit jag får ta tag i som nästa projekt. Jag har förlåtit mig själv en hel del i kampen med snuset men någon gräns måste jag sätta framöver.

[mumintrollet]

Dag 71

Efter ca. två veckor i medvind har det mojnat idag.
Inget seriöst, men ändå lite förvånad över att en dålig natt i kombination med lätt stress på jobbet fortfarande kan trigga ett traditionellt snussug som gjort sig påmint utöver dagen.

Irriterande avbrott i det fina flytet jag haft, tyngsta dagen på 3-4veckor men på inget sätt oöverkomligt.

[mumintrollet]

Starkt, håll ut!
Den perioden du är inne i nu är lite knivig, är trots allt bara en månad sen jag var där själv.

Kändes väldigt märkligt när jag fick råd från veteranerna att bara vänta ut attackerna, ”-vadå vänta ut?” var min tanke.
Med facit i hand, det finns inte mycket annat att göra.
Njut av de lättare dagarna och stå emot när det kommer tyngre. Var beredd på att det kan komma bättre och sämre dagar utan någon större logik.
När du väl kommer över krönet så är det bara att låta dagarna rulla. Jag tyckte själv rådet kändes avlägset när jag stod ensam mitt ute på slagfältet….men så är det 😀

Det varierar säkert väldigt mycket från person till person. För mig blev det lättare straxt efter jag rundat 50dgr, efter 60dgr började det släppa ännu mer. Det är möjligt längre snuskarriärer är lite segare att bota, men vad vet jag.

Bara stå emot och vänta ut attackerna nu sverker, snart seglar du i behaglig medvind!

[mumintrollet]

1000
Grattis!!!

[mumintrollet]

Kriga på sverker!

[mumintrollet]

jallaz, jag misstänker du själv gör det svårare än vad det egentligen är. Vi är på exakt samma dagantal och även om individuella skillnader förekommer, har allas resor sett någorlunda lika ut.

Visst snustrollet är kvar hos mig också, men det är inte så mycket svårare än att vifta undan en ilsken broms en sommardag.
I övrigt känner jag att jag kopplat ett armlås på snustrollet och vill ha det så.
Det finns inget nytt, det finns ingen mystik, det finns ingen romantik man behöver skapa en längtan efter.
Jag satt djupt i träsket i ganska exakt 20år, jag VILL INTE dit längre. Jag känner jag fick en ny chans att rätta till misstaget, dvs att halka dit för 20år sedan.

Lägg till hälsoeffekterna! No way jag ens överväger ta ett steg tillbaka längre.

Dag 69 firades med en halvmarathon 😀 Om man frånser trötta muskler, känns dagen lika lätt som de övriga senaste veckan.
I morgon firar man 10 veckor som snusfri 🙂 Inte den enklaste resan jag gjort, men definitivt en av de bästa! 😉

[mumintrollet]

Dag 68

Ungefär likadan som vilken som helst dag mellan 62-67, det går ganska lätt nu.

Jag vågar väl för första gången påstå att det känns som jag har den sista jobbiga kullen bakom mig. Den bestod egentligen av två pucklar för min del. Första kom kring 37 och pågick ca fem dgr, sen kom en puckel till mellan 45-50.

Snusmonstrets attacker har avtagit märkbart i styrka.

[mumintrollet]

Dag 65

Ännu en dag undanstökad.
Dagarna bara rusar förbi nu, det känns faktiskt oroväckande bra.
Är ändå beredd på möjliga svackor ännu.

Måste ta tag i det här med sötsakerna nu, har tappat kontrollen helt och hållet.

[mumintrollet]

Väldigt bra inlägg 😀 satt och skrattade gott.

Detta är nog något av det jag kommer att sakna minst med, kombinationen resor+snus var ett elände att lösa. Det var faktiskt en stark bidragande orsak till mitt plötsliga beslut att sluta, det blev för tungt att klura ut gång efter annan.
Det var även alltid lika behagligt att knalla förbi tullgubben i något land där de knappt vet vad snus är, gärna med mera snus än landets tillåtna införselkvot för tobak. Sen var det alltid lika tungt när man märkte att snuset inte kommer att räcka till resan ut, för ett stressmoment.
Flyglplans griseriet var en höjdpunkt i sig 😀

Skönt att inte behöva ödsla energi på detta längre.

[mumintrollet]

Dag 63

Tack sverker, både utförsbacke och medvind idag 🙂

För att återgå till mitt sista inlägg så var veckorna 6 och 7 för min egen del förvånansvärt tunga. Jag blev faktiskt tagen med byxorna i knävecken eftersom jag inte alls hade förväntat mig det så intensivt så sent i kampen.

Jag var förvånansvärt låg, väldigt tomt och grått. I tillägg kändes det väldigt märkligt och dimmigt uppe i hjärnan, lite som under den allra första tiden när allt kändes overkligt och man nästan hade svårt att prata med människor för man kände sig så frånvarande.
Kanske det faktiskt är så att det är här dopaminnivåerna är lägst och just under denna tiden majoriteten av nikotinreceptorerna degenereras. Det är ju inte så märkligt att det känns väldigt mystiskt uppe i knoppen under den storstädningen.
Jag varvade med några riktigt goda dagar ibland bara för att rasa utför och få många skitdagar på rad. Det var en tung period eftersom jag inte alls visste var jag skulle ha mig nästa dag.

När det släppte till slut så vågar jag nog redan påstå att dessa två sista veckorna har i sin tur varit hela resans bästa. Jag har inte dykt alls på samma sätt längre fast jag haft sämre perioder med.

[Författare]

Inlägg