[mumintrollet]

Grattis messi!
Tack för du kikat in ibland och har betytt mycket för en nybörjare att du var inne o kommenterade även i min kedja.

[mumintrollet]

Firar 3 veckor idag, förvånad över hur snabbt dagarna passerat.

Dagarna 14-21 bjöd inte på så mycket mera än att man allt oftare glömmer bort snuset. Tankarna om snus är inte lika dominant i vardagen som det ännu kändes andra veckan.
Det kommer med jämna mellanrum ännu sug efter att ha nåt under läppen, men samtidigt är det ganska enkelt att styra bort tankarna.
Saknar på nåt sätt smaken av snuset.

Förra lördagen gav jag bort mina sista dosor jag hade i kylskåpet åt en kompis. Kändes på nåt sätt som man tog ännu ett stort kliv i rätt riktning. Tidigare fanns backupen där om jag skulle haft lust, nu finns ingen backup längre, ungefär som att ta bort stödhjulen från cykeln, nu ska man klara sig själv.

Till trots att det blev ett antal öl förra lördagen är det skönt att känna hur det inte alls triggar på ett sätt jag skulle fruktat innan jag slutade. I tillägg är dagen efter BETYDLIGT enklare när man inte kedjesnusat.
Ytterligare ett bra argument att sluta, du får mildare baksmällor 😉

Jag skulle gärna vilja höra några kommentarer om hur andra upplevt sömnen efter slutandet?
Jag själv har känt att mitt sömnbehov är betydligt större, när jag tidigare klarade mig med 6-7 timmar så känns det som det behövs 8-9 timmar numera. Inte bara det, jag känner mig hur trött som helst redan efter kl 21… ofta har jag gått och lagt mig ”redan” kl 22, nåt som aldrig existerat tidigare. Brukade alltid vaka till minst 23:30 el midnatt.

I tillägg, jag somnar i princip omedelbart. Enbart den första veckan efter slutandet var klurig, efter det har jag sovit helt sjuka mängder.

[mumintrollet]

Det var ganska många dagar sen mitt senaste inlägg.
Är väl med glädje man får konstatera att snusfria livet känns bra för dagen.

2,5 vecka sedan startade kampen, för min egen del har det hela gått relativt linjärt hittills. Har även läst att det är lite berg och dalbana för andra.
Det kommer ännu tankar om snus, hittills har jag nog inte haft en enda dag där inte tanken skulle funnits där.

Det svåraste med att sluta snusa tror jag för många är att ta beslutet att sluta snusa.
Själv tyckte jag det kändes lite galet att ha 7 dosor kvar… lite som om det vore omotiverat att sluta när jag ändå köpt dessa. Första dagen var det många märkliga tankar i huvudet, kände bl.a. någon form av skuld över att sista prillorna var budgetmärken…ska man en gång sluta borde man ha slutat med stil.

Störtlöjligt när jag tänker på det nu 😀

[mumintrollet]

Full tro även här. Kör på!

Redan efter dag 3-4 börjar det kännas successivt bättre. De första 3 dagarna var tyngst, men kom ihåg, det blir inte värre än det du känner nu. Tvärtom börjar du inom väldigt kort känna hur det börjar komma perioder där det känns lättare och lättare.

Bara att bita ihop, det blir enklare!

[mumintrollet]

Tack både Titus och LinaMie!
Djupt från mitt hjärta, era uppmuntrande ord betyder väldigt mycket för mig!

Har varit en märklig kamp med snuset, idag har suget varit där värre än på länge, jag gillar inte tanken alls. Känns lite som man slappnat av från starten där man var hur taggad som helst att motstå alla frestelser. I motsats till sista 5 dagarna kommer ett märkligt sug att bara få sitta och suga på den frätande snuskudden under läppen idag.

Frestelsen kvittar i sig eftersom det är lika aktuellt som att jag skulle ta en rejäl klunk från en flaska med träsprit, dvs det sker inte. Varför saknar jag det idag, jag vet faktiskt inte… kanske vi alla gör det ibland men förstår vi är tvungna att styra undan.
Jag själv skulle gilla tanken att ta ”en” ibland, men jag vet att det inte funkar för mig. Jag har tyvärr bevisat det åt mig själv tillräckligt många gånger under årens lopp 🙁

Dag 10 och 11 har rullat på relativt normalt, kanske lite flera tankar om snus än dagarna tidigare i veckan. Går ändå inte att jämföra med första veckan som var en sjuk kamp om överlevnad 😉

På gott och ont men jag har ALDRIG de senaste 20 åren varit så sömnig som jag känner mig numera. Det är hur skönt som helst på kvällarna när man somnar bums. Småknepigt är det iaf mitt på dagen när det kommer en märklig sömnkänsla, inte trötthetskänsla men bokstavligt talat sömnkänsla. Får fighta mot ordentligt att inte somna på kollektivtrafiken och missa sina hållplatser. Kanske man tidigare balanserat blodsockret med snuset men numera är man lost tills man finner balansen igen, kommentarer är varmt välkomna om nån upplevt det samma 🙂

[mumintrollet]

Dag 8 och dag 9

Överraskad över hur bra de sista 3 dagarna gått. Som dag&natt i jfrlse med de 5 första dagarna när man verkligen var djupt nere i myllan med daggmaskarna.

Sötsakssuget har varit sjukt stort, känns som man vill kompensera med nåt hela tiden. Börjar nästan redan dyka upp tankar som ”-Det var ju inte så farligt det här med snusandet, allt var lite överdrivet el hur mumintrollet?” osv
Känns som lömska snusdjävulen vill bjuda upp till en lustiger dans i alla fall 😉 , men det är förgäves!

[mumintrollet]

🙂 Tackar, ja jag vet, jag litar mera på Muminmamman och Lilla My här i mumindalen min.

[mumintrollet]

Ganska exakt en vecka sedan man spottade ut sin sista snus 🙂

Dag 7 har varit den absolut enklaste hittills för mig, inget annat att tillägga idag.

[mumintrollet]

@issen
Väldigt glad du tog upp det, jag hade faktiskt själv hunnit fundera på det samma och detta enbart efter ett par dgrs tid!

Dag 5 och Dag 6

Igår var det åter lite dimmigt i knoppen när jag vaknade, jag hoppas verkligen detta försvinner så småningom.
Var relativt spänd på hur mitt löplopp skulle gå, jag var helt förbryllad, pb så det bara small om det och löpte sista 45minuterna i en sådan eufori som jag inte upplevt på…. jag minns ärligt inte ens när.

Exakt som issen skrev ett par poster ovan, det känns även för mig som nikotinet har tryckt ner mina känslor utan att jag ens märkt det. Detta var det största lyckoruset jag upplevt på länge.
Snusandet har hållit mig i en märklig status quo, zombie mode utan att jag förstått det.

Jag var lite nervös inför kvällen igår när jag för första gången skulle dricka alkohol efter att snusdjävulen fått rött kort. Märkligt nog skedde ingenting, det hade överhuvudtaget ingen triggande effekt på mig. Jag tyckte däremot att jag var mycket skarpare utan snuset även med många öl inombords…märklig känsla.

Hur skulle jag hantera lätt baksmälla nu i morse?
Baksmällan var ju hur mycket mildare som helst utan de 2 dosorna man skulle normalt snusat i går kväll 🙂 I tillägg fanns överhuvudtaget inget sug efter ”tycka synd om” snusen heller.

Jag är nu lite oroad, ska det verkligen börja kännas så här mycket lättare efter endast en vecka?? Jag minns ännu när jag bara några dagar sedan satt o räknade timmar.

[mumintrollet]

Dag 4 startade som en riktig skitdag, dåligt med sömn o kände mig otroligt trög… fram till nu 🙂 , mer om det senare.

Jag ska redan nu ta en kort sammanfattning åt mig själv och eventuellt åt någon som kommer att traska i mina fotspår en vacker dag i framtiden.

Ångrar jag på beslutet nu när jag snart ska påbörja det femte dygnet? Svar: NEJ, överhuvudtaget inte och det här racet kommer jag att köra i mål, jag är redan nu helt övertygad.

Jag vet jag kommer att glömma bort massor med detaljer redan inom ett par veckor, därför vill jag dokumentera det nu.

Jag tog en form av prolog redan på måndagen som sedermera blev ett definitivt beslut senare samma kväll. Första 4-5 dagarna var tunga, det går inte att komma från det. Första 2-3 dagarnas ”ruskarusell” är riktigt jävla vidrig, jag kommer vagt ihåg den från tidigare men jag har alltid lyckats dämpa den med nytt snus eller batteri av nikotintabletter el tuggummin tidigare. Jag var redan förberedd på den, förberedd på det absolut värsta.

Vad som förvånat mig hittills är att jag faktiskt varit mindre sugen på snus eller nikotin än vad jag på förhand hade tänkt mig. Jag trodde jag skulle ha ett så stort skrikande behov som skulle vara näst intill omöjligt att hantera, märkligt nog har det inte alls varit så. Jag har ännu mina dosor på bordet och i kylen, det har bara inte känts som ett alternativ.
Vanorna har ej heller varit ALLS så jobbiga som jag på förhand hade tänkt mig, kaffe+snus, prilla på maten, första snusen i munnen direkt väckarklockan ringer osv.

Det känns bara som missbruket har fört med sig en massa biverkningar som känns väldigt tunga att jobba bort.
Jag har haft oerhörda koncentrationssvårigheter på jobbet, känns som jag måste lära mig mina uppgifter igen, men nu utan snus, vilket jag ännu inte kan eller är van vid.
Det kändes jättejobbigt att löpa på tisdagen och i går, jag har aldrig löpt ”nykter” bara som snusmissbrukare med nikotintankarna fulla. Blir btw väldigt intressant att se vad jag löper in en halvmaraton på i morgon 🙂 , skulle förvåna mig stort om det blir rekordtid.

Humörsvängningarna har varit stora, det har varit mycket dimma de första 4-5 dagarna, mycket har känts som en märklig dröm utan någon anknytning till verkligheten. Det är ju där snusdjävulen kommer med i bilden, jag förstår ju det, ta dubbelsnusen så är du normal igen.
Fast allt varit fullkomligt hanterbart vill jag poängtera att det har varit oerhört krävande och tagit mera energi än jag trott. Inte en chans att jag skulle orkat lösa ett korsord eller storstäda eller liknande, jag har varit relativt utmattad. Det är säkert individuellt, men jag har varit helt slutkörd.

Det finns en sak jag tycker är väldigt viktig att nämna som jag inte kanske sett skrivet i någon annans dagbok speciellt mycket. De allra flesta verkar vara eniga om att starten är helt jävlig, JA det stämmer MEN det finns även ljusglimtar med nästan direkt från start!
Redan dag 2 eller 3 fick iaf jag chansen att börja blicka in bakom gardinerna på vad som komma skall. Mitt i allt det miserabla kommer en skön känsla av eufori som jag inte ens kom ihåg existerade.
Jöss, vad gott apelsinjuice kan smaka! Det var ju riktigt kul att nästan gurgla med den över alla smaklökarna i munnen som man hade glömt att existerade. Existerat kanske, men hämmade av nikotinet. Smaker och dofter kommer mycket mera med i leken igen.
Munhålan känns ren hela tiden, vad skönt! Tycker ej heller maten kilar sig fast mellan tänderna lika mycket som tidigare.
Jag har alltid varit så bitter över mina skakande händer, ALDRIG har jag tänkt på ett samband mellan snus och skakande händer, i alla fall ALDRIG så jag skulle accepterat det som en orsak. Bullshit, det är helt uppenbart nu….

Jag är förberedd på att det kan finnas mycket skit framför mig ännu, men när det känns jobbigt kan det vara skönt att komma ihåg att gardinerna kommer att öppnas helt en dag igen, det är kul att få tjuvtitta lite ibland redan nu 😉

[Författare]

Inlägg