[Mumriken]

Härligt att höra att det går bra även för er! Jag måste säga att det har gått mycket, mycket lättare att sluta än jag nånsin kunnat ana.

Dygn tre var ingen lek, men nu går det SNUSkigt lätt!

26 år med / 10 dygn utan

[Mumriken]

Dag 10 och jag känner inte längre något sug efter nikotin. Däremot känner jag många gånger per dag en saknad efter min ex-kompis Snus, men den känslan går snabbt över. Dag 3 var ingen lek, men i övrigt har det gått över förväntan!

Jag har dubblat motionsdosen och kvällstid äter jag konstant, jag hoppas att även matsuget går över…

Alla ni som kämpar – stå ut, det går!!!

[Mumriken]

Tack snälla för era peppande tips!

Dag fyra, mycket lättare än igår!

Igår kväll berättade jag för familjen att jag försökte sluta, och ingen hade anat någonting. Nu då de vet är det bara att köra racet, nu kan jag inte misslyckas!

[Mumriken]

Fast idag är det tungt. Jag måste snart välja mellan att fortsätta bära runt på dosan och att riskera att misslyckas pga av det – eller berätta för familjen och kasta all snus.

Jag känner mig kanske något mer lättretlig, men jag tror inte att familjen märkt av det. Jag har varit ute och sprungit i två omgångar, gått flera extra hundpromenader – och storstädat huset.

Och varje gång jag varit extra duktig vill jag belöna mig med något gott. Reflexmässigt är det förstås snusen jag sträcker mig efter…. ifall det känns extra kämpigt öppnar jag snusdosan och drar in doften – och föreställer mig hur svag jag skulle känna mig ifall jag föll för frestelsen.

Suget under läppen gör bitvis nästan fysiskt ont – en smärta som lättar ifall jag trycker in en nagel där.

26 år med snus/snart 3 dygn utan

[Mumriken]

Elmquist, Jag tog min sista snus samtidigt som dig. Idag, dygn tre, har varit jobbigaste dagen för mig. Jag har storstädat fastän det inte var nödvändigt och sprungit en extra löprunda – och då jag varit extra duktig har jag inte önskat nåt annat än belöna mig med en snus. Jag öppnar locket och drar in lukten – och känner efter hur svag och ynklig jag skulle känna mig ifall jag stoppade en under läppen.

Jag har ännu inte berättat för någon annan att jag försöker sluta, och det ska väl vara sämsta sättet att lyckas att sluta. Om jag återfaller vet ingen än jag själv att jag misslyckats. Och läsare här på forumet… för om jag slutar skriva har jag misslyckats.

Jag hade tänkt vänta en vecka med att berätta för familjen, men jag tror inte att jag fixar att hålla ut så länge utan att inviga dem.

[Mumriken]

Kusken: vi får väl se, jag är själv tveksam, haha.

Nu 3:e dygnet, igår kväll hade jag några besvärliga ögonblick då jag reflexmässigt sträckte mig mot snusdosan. Hela kvällen kändes det som att jag gick runt och väntade på något roligt. Då jag kom på att det var en snus jag såg fram emot blev jag orolig och olycklig. Men ett sug går ju egentligen över jättesnabbt!

I natt har jag svettats rätt rejält… anar att det har med nikotinet att göra?!

Jag bär fortfarande runt på dosan och ännu har ingen i familjen misstänkt nåt. Ibland stoppar jag t o m ner näsan i dosan för att åtminstone få känna lukten…

[Mumriken]

44 timmar utan… och ännu inget jättesug. Ingen huvudvärk, ingen irritation, ingenting av nåt! Underligt. Nåväl, fortsättning följer.

[Mumriken]

En dosa snus i 26 år – och igår slutade jag tvärt, utan att ha planerat det och utan att någon i omgivningen ens vet om det. Jag bär runt på min dosa för att ingen ska ana något.

Igår var jag ”inte helt kry” så magen vände sig då jag såg snusdosan och sen tänkte jag att jag ska se hur länge jag klarar mig utan.

Nu har det gått 43 timmar och inte ett enda jättesug! Jag är dock beredd för det STORA SUGET, och då har jag snusdosan inom räckhåll – jag tänker inte kämpa till den grad att jag blir tokig. Egentligen är det här bara ett nyfiket test, men om jag klarar det ska jag belöna mig med en extra semestervecka utomlands.

Hör ni inte av mig mer här på forumet har jag antagligen lagt in en prilla och återgått till de gamla rutinerna.

[Författare]

Inlägg