[Nopaj]

Knepiga dagar just nu. Köpte nikotinfritt snus och roar mig lite med det av lite oklara skäl. Det känns helt ok att ha något under läppen och det skrämmer mig inte så mycket heller eftersom att jag hör till de vars stora fajt är den mot nikotinet snarare än snusandet. Men jag kan ju lika gärna knapra på ingefära, och det är inte alls lika… ”nästan-skamfyllt” som jag uppfattar att nikotinfritt snus är. Nåväl, det är fortfarande sluta-snusa som gäller, mer och mer för varje dag som går. När jag nu sitter och pladdrar om det tror jag att jag kommer på vad det här med nikotinfritt snus handlar om. Det som gjort mig mest osäker på om jag ska klara det här är när det vankas umgänge med snusare och i synnerhet under festligare sammanhang. När jag åkte dit senast var det just under dessa omständigheter jag brast, för att så småningom ha åkt dit helt och hållet igen. Jag tror att nikotinfritt snus kommer att vara det som hjälper mig igenom de där tillfällena framgent, och över en tid. Det är förstås å ena sidan dumt att låta en kass vana leva vidare längre än nödvändigt. Men när jag nu vet exakt varför jag klantade till det senast, är det då inte bättre att klanta till det utan nikotin? Jo, för mig är nog svaret ”ja” och det är nog så jag klarar mig förbi de där tillfällena nästa gång. Det jag tagit reda på med en dosa nikotinfritt snus under en vanlig dag på jobbet är att det faktiskt är helt ok som substitut. Lite kontraproduktivt, det medges. Men i en vidare mening stärker det här mig, jag vet att nästa gång det är party kommer jag inte att åka dit. 🙂

[Nopaj]

Men hur långsamt kan tiden gå? De senaste 12 dagarna har varat för evigt, känns det som. Och nätterna. Vaknar 03.00, pigg som en mört och somnar egentligen inte om ordentligt(förrän strax före det är dags att gå upp). Annars tuffar det på rätt okej. Överanvänder nog inte ingefära, men är väldigt glad att den finns där.
Något jag inte upplevt ännu är stoltheten jag kände förra gången(innan jag torskade). Men då höll jag i och för sig upp i åtta månader. Det dröjer nog lite längre än 12-13 dagar innan man vill börja malla sig… 😀

[Nopaj]

Kämpa! De där dipparna, sickna as de där. Men känslan när man seglat förbi en dipp, den är stor. 🙂

[Nopaj]

Tack @irenepanik och @iceman för pepp och uppmuntran! Mycket uppskattat. 🙂 Jag tar till mig det ni säger, jag vet ju att ni har rätt. Och även om jag nu bara varit snusfri i nio dagar så kan jag redan förnimma en tillvaro utan snus OCH utan abstinens. Men jag menar verkligen förnimma i betydelsen förnimma. Större delen av tiden är det just nu ett jävla nötande. Men ja, det gör skillnad att påminna sig om varför jag inte vill snusa. För det vill jag så klart inte. Och det hjälper att tänka på vad som skulle hända en stund efter att jag fallit och tagit en snus, herregud vad jag skulle deppa över att ha förlorat mot det jävla monstret. Det kommer inte att hända. 🙂

[Nopaj]

Sju dygn. Det är nu början på dag 2 då jag tänker att ”far åt helvete, ge mig snus”. Det är bra märkligt hur alla de där övertygande tankarna och anledningarna om hur smart det är att sluta snusa bara går upp i intet när man drabbas av svaghet. Helt plötsligt känns det sjukt rationellt att snusa. Jo då, det är ett gift och jodå, det är dyrt som fan och absolut, jag har lovat barnen. Men ändå… Och så ältar man hur otroligt mycket bättre det skulle vara just nu om man bara langade in snus. Då skulle det grå vädret vara lite mindre grått, regnet lite mindre regnigt och humöret skulle vara på topp. Den där monumentala nederlagskänslan av att ha misslyckats, den kan man inte riktigt heller påminna sig i de här stunderna. För mig är det i slutänden löftet till barnen som gör att jag biter ihop. Jag använder ju den där norska appen, ”Slutta”, och den är faktiskt rätt bra med sin dag/tim-räknare och sina små push-meddelanden om ditt-och-datt. Att man har sparat si-och-så mycket pengar, att den faktiska nikotinabstinensen som regel upphör inom 2-4 veckor. Det betyder ju att jag kanske mår lite bättre om bara en vecka. Och då har jag hållit mitt löfte till barnen. En vecka har gått, nu biter vi ihop och kör vidare.

[Nopaj]

Fem dygn utan nikotin. Helgen har gått ganska bra. Har inte känt av så mycket att man blir rejält dum i huvudet av att sluta snusa. Och kanske har hjärnan börjat funka lite igen? Det vet jag snart, arbetsdagen tar sin början här och nu. I övrigt käkar jag ingefära och sörjer snuset en del. Men ibland flimrar den förbi, stoltheten över att ha slutat. Den känslan kommer att göra sig mer påmind vartefter hjärnan börjar att fungera igen. 🙂 Kämpa på alla fränder!

[Nopaj]

Handikappande, ja det är min själ ordet. Jag k-a-n inte tänka en vettig tanke, kan inte formulera mig i skrift och jag kan inte uttrycka mig verbalt. När jag försökte sluta förra gången befann jag mig med familjen på semester, det var varmt och härligt. Då krävdes det inte nämnvärd mental förmåga att ta sig genom dagen. Och att jag var groggig och kände mig omtöcknad, det gjorde inte så mycket där. Jag begrep ju vad det berodde på, och kunde ta det med jämnmod. Nu är det jobb och full fart och hämta och lämna barn och ojojoj. Så jag är sjukt lättad över att det är fredag. Nu kommer två dygn då jag kan vara fullständigt blåst utan att det gör sådär värst mycket. 🙂 På måndag kanske jag kan svara på alla de där mailen som dimper in, och som jag borde svara på bums. För nu går det fan inte. Denna brist påverkar f.ö även min förmåga att svara på snälla och omtänksamma kommentarer här. Jag vet inte vad jag ska säga riktigt, mer än ”tack” – och jag menar det verkligen. Jag tror att hjärnan börjar småfunka lite igen om några dagar, då ska jag bli ett bättre stöd för er ”medslutare” här. Ni fixar det här, jag fixar det här, vi fixar det här! 🙂

[Nopaj]

Två dygn utan snus, ett dygn utan nikotin. Tog ju till nikotinplåster där i början, men insåg att det är värdelöst. Ska det vara så ska det vara etc etc. Så nu är allt ganska… suddigt och jag är sjukt trög i huvudet. Tänker att ”hu, det är så mkt på jobbet nu, hur ska jag klara det om jag är såhär simmig i huvudet”. Men det är ju bara att nöta på. Den som säger att det är en smal sak att sluta snusa, den har fel.

[Nopaj]

När jag läser vad du skrivit känner jag igen en hel del från när jag slutade senast. Det var för 1,5 år sedan, och jag höll ut i typ åtta månader. Sedan trodde jag att jag var sjuk, på riktigt, och jag pajade ihop och snusade som tröst(spela roll, så satt säga). En magnetröntgen och ett vävnadsprov visade till slut att så inte var fallet, men då var jag redan fast igen. Hursomhelst, jag kan relatera till deppigheten du beskriver. Meningslösheten. Ditt nick, Sorgen, beskriver det mycket väl. Men samtidigt, när jag läser dina inlägg, anar jag inte ett litet ljus i horisonten? Mer än 70 dagar, får du inte kickar ibland när du kommer att tänka på hur sjukt stark du är? Så var det för mig. Man möter någon på gatan med en snusdosa, och känner inte sug eller avundsjuka utan bara medkänsla för den stackare som är fångad i beroendet. Och, inte minst, en enorm stolthet. 🙂

[Nopaj]

Win!

Jag har inte testat Champix själv, men min bror slutade snusa med hjälp av det för några år sedan. Han har aldrig återvänt till snuset. Han beskriver ungefär samma symptom av kuren som du gör. Med det sagt, fixar du det nu kanske du klarar att rata snus för evigt sen. Min bror verkar inte ens tänka tanken på snus nuförtiden. Han ber inte ens att få lukta på dosan när jag i hans sällskap petat in giftet i munnen. 🙂

[Författare]

Inlägg