[nybrocorner]

Härligt att ha saker som man kan fokusera på… det e en av hemligheterna… så man inte bara ligger och tycker synd om sig själv… trädgård e ett bra fokus…

[nybrocorner]

Är så glad! Vi hade gäster igår, grillade oxfile och bjöd på mängder av rödvin och/eller pilsner… till entre körde vi champagne… Jag är sedan förra tisdagen helnykter… och det känns inte alls svårt att se andra dricka och själv avstå… det är på inget sätt en frestelse…inte heller att de dricker kaffe och äter kladdkaka… jag har valt och tar ansvar för det… det bästa av allt är att vakna spik nykter på första maj och kroppen har inte en gnutta alkohol att jobba med…
På samma sätt lagade vi lite god mat häromdagen och hustrun ville ha ett glas vin…då öppnade jag med glädje en flaska och hällde upp och det stör mig inte…
Tänk om jag kunde ha exakt samma förhållande till nikotinet… till snuset… tänk om jag kunde ta samma position där… att känna att jag unnar andra men att jag själv gärna avstår och att jag vet att det är bra för mig…
Skillnade är kanske att nikotinet har jag lämnat för alltid och det sörjer jag verkligen djupt i mitt hjärta, trots att jag förstår att jag verkligen hade kommit till vägs ände i mitt nikotinmissbruk… jag kunde verkligen inte dra i mig mer nikotin än jag gjorde och abstinensen plågade mig hela tiden… jag levde under djävulska förhållande… men det verkar jag liksom hela tiden glömma… Trots att jag påminner mig om min sista tid med nikotinet så verkar min hjärna liksom inte fatta… den drömmer om ungdomens första kärlek till snuset istället…
Vad gäller alkoholen så är det ett tillfälligt stopp och jag har 18 maj framför mig… ett par riktigt kalla pilsner på avenyn efter Göteborgsvarvet… det är belöning det… och då har jag varit ren i nästan 4 veckor…
Kanske är det därför det är så lätt att avstå… att jag vet att jag inte lämnat alkoholen för evigt… att jag skall hitta ett sätt att förhålla mig till alkohol där jag inte kompenserar för förlusten av nikotinet…
Hur det ser ut vet jag inte… det måste jag själv bestämma…

[nybrocorner]

Oftast e det lättare att ge sig ut i det goa vädret och springa/gå snabbt en runda och få upp lite puls än att motivera sig för inomhusaktiviteter… har du bekymmer med en axel så är det så att du får kämpa på lugnt med träningen där… jag förstörde en axel i oktober och känner av den än…
För min del blir det antagligen två rundor a 5 km idag… jag försöker pressa tider på den distansen nu…
Har du tränat innan ditt snusslut har du ett övertag, för då har du ändå viss kunskap och vissa vanor… själv kunde jag ingeting och hade inga vanor att falla tillbaka på… jag tränade i ren desperation…
Lycka till idag och njut av det underbara livet… tänk att vi slipper mula in en massa nikotin… utan nu kan vi njuta av sol, värme, natur helt utan kemiska belöningar…

[nybrocorner]

Såhär är det…

När du snusade drog du i dig ofantliga mängder med nikotin. I hjärnan fastnade nikotinet på speciella receptorer som tillverkar dopamin… Den mängd dopamin man får av nikotinet är otroligt mycket mer än vad kroppen behöver… Därför får hjärnan en tollerans mot dopaminet och måste hela tiden ha dessa skyhöga mängder dopamin i sig… det är där abstinensen kommer in…

När man som vi lägger av med nikotinet helt och hållet så har vi fortfarande en fruktansvärd tolerans mot dopamin och det tar tid för den att normaliseras… och när vi inte kan frigöra dopamin så känner vi oss nedstämda…

du får  normalt dopaminer av sex, god mat, vänliga ord, fysisk ansträngning osv… men pga tolleransen måste du upp i otroliga mängder med dopamin för att du skall känna av det… – det är därför du är låg nu…

vänj dig – så kommer det att bli – och du kommer att återfå glädjen… även om det tar tid… detta är den tyngsta och svåraste fasen i sluta snusa resan

[nybrocorner]

Egentligen borde jag förstå att jag lyckats då jag idag gick på toaletten tidigt på morgonen… såg mig själv i spegeln… min nyvaxade mage/bröst avslöjar att ölmagen snart är borta… musklerna framträder… jag är ingen biff… men min kropp har verkligen omvandlats på ett år…
Jag vill absolut inte tillbaka till den seghet och den dimma som snuset omgav mig med…och den jakt på nikotin så att jag fick korta hål i abstinensen… aldrig mer vill jag dit…
Jag måste glömma och förlåta mig själv… gå vidare och vara nöjd med det jag hitta som snusfri… att inte längta tillbaka och romantisera nikotinet…
Utan att skambelägga nikotinisterna eller fokusera allt för hårt på det äckliga med nikotin så vill jag på ett enkelt och ärligt sätt bli en stolt ickenikotinist… hitta min nya identitet i mitt välmående och odla det…
Jag har valt det som är bäst för mig…

[nybrocorner]

Härligt när man börjar glömma… det där med deppet det är det jobbigaste med snusslutet… då är det extra viktigt med motion, kosttillskott och positivt tänk…
Bered dig på att det kan ta ett tag… men det går över… och nu skall du få visa hur tuff du är… för de som klarat den fysiska abstinensen är stark… men inte alla klarar sen den psykiska… och deppet… så kör hårt… jag om nån vet vad du känner…

[nybrocorner]

Lika men totalt olika blev den kvällens sammanfattning… också jag har kört helt nyktert och skall göra så till den 18 maj efter Göteborgsvarvet… skönt att du känner att ångesten minskar… jag känner väl ännu att mina frustrationer ökar… men jag saknar inte alkoholen… däremot saknar jag nikotinet… men nu kämpar jag…

tack för en fin kväll…

[nybrocorner]

🙂

[nybrocorner]

Nu rullar det på olle… gutt… på banan… vad jag beundrar dig som kom igen…

[nybrocorner]

För ett år sedan snusade jag en till en och en halv dosa om dan. Jag rökte ett halvt paket cigg och gärna 2 till tre pipor… Egentligen trivdes jag bra med mitt liv… jag kände få fysiska belastningar av mitt nitotinmissbruk… därför attfå saker av det jag upplevde satte jag i samband med nikotinet.
Det stora nikotinintagetledde till att jag inte kunde somna.. jag botade detta ofta med ett par glas vin eller en whisky 5 till 7 dagar i veckan. Om jag var allt för nikotinstinn kunde jag ofta också vilja mula in socker och fett varvid jag gick upp rätt mycket.
Jag skulle aldrig kunnat stiga upp utan snus, cigg kaffe, kaffe… mer cigg och byta snus samtidigt som jag borstade tänderna…Livet handlade om att hålla nikotinbalans och jag trodde att jag njöt av nikotinet… Då det var fest mulade jag in och ut snus på löpande band och kedjerökte… och njöt… trodde jag iaf…
Morgonhostan var självklar en liten förkylning som dröjt sig kvar de sista 20 åren, fetman var åldersrelaterat, tröttheten ochsnarkninen var självklart inte nikotonets fel… Jag hade valt snuset och mådde bra av det.. visst var jag beroende… men jag njöt av det…
Visst när jag tänkte efter och var ärlig så var det inte många snusar som var fantastiska… utan snarare var abstinensen, ångesten och fångenheten fruktansvärd… men ändock ville jag påstå att jag njöt av snuset…

Idag måste jag berätta för mig själv om helvetet med snusdosan då min hjärna ofta vill övertala mig om att allt var bättre förr… jag älskade att snusa och snuset gav mig så mycket…

Trots att jag känner av alla fysiska förbättringar, allt som förändrats så lurar jag mig ofta… jag lever fortfarande med en tobaksromantik… trots att allt förnuft säger… se på mig…så bra jag mår, jag sover gott, e aldrig övertrött, tränar, tappar kilo(11 kilo hittills), är fri från abstinens och ångest… jag kan idag fokusera på det som sker utan att planera för hur jag skall få i mig tillräckligt med nikotin…

När jag började springa i juli klarade jag max en kilometer innan jag stannade… igår sprang jag en mil och är taggad för en halvmara och några andra lopp under sommaren…

Finns bara en grej som jag skall kognetivt komma över och det är att inse att snusare borde vara avundsjuka på mig… jag har inget att vara avundsjuk på…

Tack sluta snusa.se för stöd…

[Författare]

Inlägg