Forumsvar skapade
-
FörfattareInlägg
-
nybrocorner
Medlemi sommras började jag springa 2 km… sprang, stannade, vilade, sprang, gick snabbt…
på gymmet klarade jag en uppvärmning på 6 min…
när jag kom hem efter semestern levde jag i min stora dopamindepression och springa var det enda vettiga jag kunde göra… så från augusti hände det saker, långsamt och fint…
min bild är att jag ganska snabbt återhämtat lite kondition, även om jag inte alltid tränat målmedvetet… jag tränar för mycket, vilar och äter för lite… men just nu så måste jag ha de där adrenalinkickarna… och jag ser fram mot något tapat kilo…
jo här finns det bra med snö, och jag kommer att gråta när det äröver…
själv sprang jag med gummidobbar som jag träddeöver skorna, nu har jagicebugs som harfasta dubbar…
det bästa man kan göra är att börja, springa, skida, cykla…gymma… bara dra igång…
jag är den förste att förstå den rädsla man kan ha… men jag pratarmcket motion i alla sammanhng och lär mig av andra, ställer intresserade frågor…
lycka till
MedlemVM i självömkan… den va bra… det e det vi använder forumet till…
för som vi sagt så får vi väldigt lite kred i verkliga livet… inte ens de närmaste fattar… inte ens då jag i sommras fick mina bryt och bara grät och försökte förklara så fattar de nada… även om de vill stötta…
Bäst på att stötta är min 14 åriga dotter som gärna sprider min mission… hon lär sig fakta som hon använder mot snusande lärare… och talar omför dem hur dom skall göra och tänka. Samtidigt frågar hon ofta hur jag mår och påminner mig om att det är värt att kämpa…
MedlemTack, min kamp börjar ge resultat…
Jag tänkte mig att slänga snusdosan och fortsätta leva som jag gjort… men tji fick jag… jag har gjort et helomvändning i mycket… och mår så bra idag mot hur jag mådde för ett år sedan… efter ett helvete som varit outhärdligt i allt för lång tid börjar jag få lön för mödan…
Jag kan inte säga att nikotin är något jag längtar efter, inte heller snuset… ändå känner jag en längtan hela tiden som jag böjar bli van vid och klarar att hantera.
Idag så gäller kampen inte nikotinet utan att få lagom proportioner i mitt liv. Lagom av allting, mat, vila, jobb, motion… osv…
Och jag som varit en riktig soffpotatis åker mil efter mil på skidor… jag kommer att gråta i floder när snön är borta och jag måste dra igång och springa igen, för det är inte alls lika skönt… fast min plan e att skaffa en racercykel så jag kommer en bit när jag ändå skall träna…
MedlemJag är så nöjd över mig själv. Minns i sommras när jag grät och sprang en kilometer och fick blodsmak i munnen, gick tillbaka en halv kilometer och sprang densista halvkilometern… Idag gjorde jag två mil på skidor i oki tempo, visst två mil på två timmar blankt är ingen jättebra tid, men jag e jättenöjd…
Medlembvitamin och magnesium kan hjälpa dig… för mig har eyeQ också hjälpt…
Medlemroligt… det uppskattas…
Medlemeller börja motionera, jag en soffpotatis som knappast kunde springa en km isommras… jag gjorde 2 mil i skidspåret idag, det lyfter mig, både prestationen och de endorfiner den frigör…
Medlemjag började ganska tidigt att ta bvitamin brustabletter varje morgon, det höjer mig, eyeQ e också bra för signalsubstanserna i hjärnan, särskilt när dopaminhalterna e låga så tror jag att eyeQ hjälper det dopamin vi har att flöda runt i hjärnan… bvitaminbruset innehåller magnesium men nu har jag börjat tagit riktiga magnesiumtabletter och jag känner verkligen att det har lyft mig, tydligen behöver kroppen ha magnesium för att tillverka dopamin…
Medlemhärligt… att bryta efter 42 år, jag gjorde 31 år i trösket…
du har redan gjort det tyngsta, nu blir det inte värre än såhär… nu e det bara lägga dag till dag…
Medlemja vill baraunderstryka det som sägs…
jag svalt mig, och gick ner 7 kilo de första månaderna, var livrädd för allt sug och visste inte riktigt hur hunger kändes, hade glömt det… då jag mättat mig med snussaft i allt för måga år…
en balanserad kost och motion är den bästa vägen…
-
FörfattareInlägg