Forumsvar skapade
-
FörfattareInlägg
-
nybrocornerMedlem
Ja, en bit i sänder…
nybrocornerMedlemVad lika det blev… jag har också träningsuppehåll med muskelinflammation… men jag kan springa iaf…
Idag har jag kommit till 88 kg för första gången… gick upp till 91 efter finlandresan…. är bara orolig att det är muskelmassan jag tappar… men jag klarar inte gymträning just nu…
Och mitt mentala skall vi inte prata om… jag rör mig på så många nivåer… på flera av dem mår jag utmärkt… påandra e det katastrof…
nybrocornerMedlemJadu kompis jag e så primitiv att jag borde varit reptil…
nybrocornerMedlemJadu kompis jag e så primitiv att jag borde varit reptil…
nybrocornerMedlemSkönt att se dig igen…. blev så orolig då du varit borta… antagligen ett sundhetstecken…
nybrocornerMedlemFörlåt Fredde, sluta genast upp med nikotintuggummit… det innehåller nikotin vilket fortsätter att tjuvkoppla din hjärna… plocka bort nikotinet, helt och hållet… det enda nikotin gör är att skapa abstinens…
Jag gjorde också så att jag plockade bort socker, alkohol och kaffe. Det gör att man får väldigt lite vardagskickar, och gör lidandet inte mindre, men jag tycker ändå att det har hjälpt mig, då nikotinberoende är sammaflätat med mitt koffein och sockerberoende samt mitt alkoholbruk…
nybrocornerMedlemIFredde stå på dig…
Med snus så tjuvkopplar vi hjärnan så den får snabba kickar av dopamin…
När vi plockar bort snuset blir vardagen rätt slät och grå… vi är ovana vid de små glädjeämnena i livet och längtar hela tiden tillbaka till det rika dopaminflödet…
När vi slutar upp med kemisk belöning måste vi lära oss uppskatta de små glädjeämnena i livet, söka tillfredsställelse i gym och jogging, i vackra ord och uppskattning…
När livet går emot oss så e det självklart så att hjärnan vill tillbaka, men då fortsätter vi bara tjuvkoppla den…
Jag längtar så efter kickar att jag håller på att bli galen… och har varit tvungen att ta hjälp av psykolog då min längtan vart så manisk att jag inte vetat ut eller in…
Snuset är en smart drog som tyvärr förstör vårt belöningscentra så till den milda grad att det verkar ta lång tid att läka ut…
Men om vi försöker söka de små glädjeämnena i livet och vara nöjda med dem så stabiliserar vi belöningscentrat med tiden även om det tar tid…
Livet som ickesnusare blir gråare , långsammare och tråkigare… men det är så livet är… vi måste bara acceptera det…
8 november, 2012 kl. 16:02 som svar på: Nu är det äntligen dags efter 33 år tillsammans säger jag Hej då Ettan #76065nybrocornerMedlemDet var grattis jag menade…. 10 månader e stort…
8 november, 2012 kl. 16:01 som svar på: Nu är det äntligen dags efter 33 år tillsammans säger jag Hej då Ettan #76064nybrocornerMedlemJadu… abstinens efter 10 månader… jag har snart gjort 5 och jag lider… men jag vet att jag vill verklige bort från skiten… jag vägrar bli slav igen…
nybrocornerMedlemHar haft ett samtal med min psykolog nu. Är så lycklig, för hon avdramatiserar allt det där tunga och jobbiga och ger mig hanterbara situationer av det som är så jobbigt och rörigt i mitt liv…
Idag fick jag själv komma på att eftersom jag dövat mitt liv med de kickar som nikotinet ger så är jag idag lite okänslig för de små vardagskickarna… att jag måste vara uppmärksam och ta vara på det endorfin jag kan få av komplimanger, goda middagar… osv… jag är så otränad då jag inte kunnat känna av detta under mina missbrukarår…
Detta känns stort… – även om det är en sanning som jag hört många säga i detta forum så var det en viktig lärdom.
-
FörfattareInlägg