Forumsvar skapade
-
FörfattareInlägg
-
nybrocorner
Medlemvälkommen med i ligan… skriv mycket här… så hjälps vi åt…
MedlemBlev så sjukt besviken idag… spec sköterskan som jag skulle träffa idag kan inget om beteendeförändring – utan hon var en som kunde rådgöra människor inför ett rök, snusstopp med kost och motionsråd… jag fick ett häfte med mig hem med lite recept på god mat man kan äta… BLÄ…
Jag vägrade flytta mig om hon inte tog kontakt med en som kan hjälpa mig… innan fredag skall jag ha fått respons…
Samtalet som jag sett fram mot hela veckan blev en flopp och jag mår rätt dåligt… Inte ens att prata av mig gav något… nej jag hade velat mötas av något annat än att; tyvärr problem på det planet kan jag inte hjälpa dig med… BLÄ… jag var rätt så tydlig mot min läkare som jag ringde och fick remissen till spec sköterskan…
Jag trodde jag var remitterad för att förändra ett sjukt… ett djävla sjukt beteende… att hela tiden tänka på snus… drömma om snus…
Vågar jag hoppas på att jag överlever tills jag får träffa nästa människa…
MedlemTack Nadja… det måste gå bra… för snuset vill jag inte tillbaka till…
MedlemJag kommer inte att titta in här tre gånger om dagen i fortsättningen… vill liksom gå in i nästa fas… att försöka normaliseras utan snus, att hitta balans i mitt liv och börja må bra… jag tror att tankar på snus vidhåller mina manier… visst… jag vill självklart vara här och delta i diskussionerna men inte dagligen tre gånger om dagen…
Vi syns…
MedlemGjort tre månader nu… Fler skall det bli… Men detta är en resa mot okänd ort… Man möter känslor och upplevelser man aldrig gjort…
14 september, 2012 kl. 06:46 som svar på: Det svåra är inte att sluta… Det svåra är att inte börja igen. #78243MedlemHur mår du Joe…. vi finns här för dig…
MedlemHur känns det nu? Inför stoppet… är så intresserad av hur man mår med den behandling du går igenom… smakar snusen annorlunda, är det lättare att tänka negativa tankar om snuset…
MedlemRisktagaren är beredd att offra en hel sommar, är beredd att må så dåligt att man känner sig på gränsen för vad som är friskt, är beredd att genom tjurighet fullfölja projektet trots alla motgångar, är beredd att känna smärta, är beredd att möta en odrogad och oskyddad ny människa… En risktagare är beredd att ta hjälp,utan att veta vad dn hjälpen innebär… Jag vill bara kunna känna glädje i mitt liv igen… Jag vill sluta låta snuset styra, locka och förföra mig… Jag vill helt enkelt hitta den där blyga och svaga människan som sökte sin hjälp i nikotinet och låta honom växa upp till man utan nikotin… Jag vill bli jag igen…
Trots allt lidande jag mött i mitt helvete så är jag så glad att jag vågade risken…
MedlemIdag för tre månader sedan vaknade jag på Finlandsfärjan, tanken var att slänga dosan den 14e men på tåget hem så blev jag otålig och bara ville ha det gjort… när jag kom hem ringde jag hustrun och berättade att jag tänkte snusa till kl 22.00 och sen slänga dosan… chefen kom hem för att vi skulle smida inför ett möte… han fick då all snus jag hade hemma… vi åkte på mötet som tog mycket enerig… väl hemma ringde jag min pappa och grattade på hans 70 årsdag… så la jag in den sista general lös… med spänning väntade jag på kroppens reaktion… men den var som en bland alla andra snusar… inget speciellt… har man under hela dagen dragit i sig mängder av nikotin så är det inget speciellt med snusen… blev så besviken att jag gick och la mig utan att gå ut och röka… spottade ut snusen kl 22.00 och lät resan mot nikotinfriheten börja… Om jag vetat vad jag skulle gå igenom lovar jag att jag hade lagt ner tanken… det har varit en så fruktansvärd resa… och det är långt ifrån slut… men min tjurighet hjälper mig framåt… Visst har jag vunnit en massa… frihet från nikotinets fruktansvärda fångenskap, massor med pengar, hälsa, vackrare kropp, bättre matvanor, alkoholfrihet, sockerfrihet, koffeinfrihet… Brukar säga att jag inte önskar min ovän ens den resan jag gjort men självklart önskar alla vänne den befrielse jag upplever… Nu har jag gjort 3 månader på denna vägen… för somliga är resan över och man mår bra… för somliga är resan sen länge sedan slut för man orkar aldrig fram till denna dagen… för mig kommer helvetet att fortsätta… och min tjurighet kommer att leda till mer fysiskt och psykiskt lidande. Att gå cold turkey var en upplevelse jag inte skulle vilja vara utan, en avtändning effektivt, snabbt och riktigt kraftigt, utan hjälp av plåster och tuggumi som skulle förlängt plågan… Men den som började efter 10 dagar fram till nu… det skall ingen människa behöva gå igenom… den sorg,den tomhet, den mani, den molande ångest som ligger hela tiden för att blomma upp ibland, det depp som färgar livet grått… jag har fortfarande ont i kroppen,kan få hjärtrusning efter att ha sett en snusdosa, eller någon som lägger in snus… Är så manisk att jag ser och hör allt snus inom flera mils radie känns det… Trots alla tekniker att tänka… så kan jag inte bryta detta beteendet… Det kväver mig… Att sluta snusa är på ett sätt det bästa jag gjort… och jag skulle aldrig vilja ha nikotin i blodet igen… men att sluta snusa är fortfarande så plågsamt varje dag, varje stund… Jag vet att jag kan ta en paus genom att peta i mig nikotin… men jag mår inte bra av det heller… så jag sitter i en rävsax… hur jag än gör så mår jag inte bra… Så resultatet är… jag fortsätter sluta snusa… jag har allt att vinna… Men du skall veta att livet e ett helvete…
Medlemjag har upptäckt att jag inte behöver kaffe, sockret kan jag gärna skippa i söta efterrätter, godis osv… att avhållsamheten med alkohol är billig och skönt(speciellt dagen efter har jag upptäckt) – men det är väl den drog jag tänker unna mig i min framtida kemi… en kall pilsner på fredan… en whisky frampå kvällen…mmmm
men just nu e det noll alkohol
-
FörfattareInlägg