Vissa kommer ut ur garderoben, jag har kommit fram bakom snusläppen, och ser livet lite från ett annat perspektiv… firar två månader som fri nu och skulle inte önska min ovän detta lidande… men gärna alla mina vänner… kan man bara fokusera på de goda sidorna så är det värt det… under ett dygn kan man känna den euforin i ca 30 min till 1 h…resten av tiden är livet fortfarande ett helvete…
Men mellan varven skiner solen, och det ger mig hopp…
Ser så fram mot att inte leva med ständigt snussug… och att inte gå igång så fort jag träffar en snusare… att inte låta livet stanna för att man ser en snuskyl…
Utan att kroppen hittar ett normalläge bara..
