[Per N]

Nu ska jag inte förringa dina tankar kring cigaretter, men jag läste på något annat forum ”att ersätta snuset med cigg – det är ju som att amputera huvudet för att man har fått en finne.” Något överdrivet, men viss grad av sanning.

[Per N]

Vid ett tillfälle har jag varit nära – behöver jag tillägga att detta var en impulsiv handling i samband med alkoholintag? 😉 I sista stund kom jag dock på igen att snus ju inte är något alternativ, jag är rädd att jag skulle toktorska om jag så bara tog en endaste snus.

Jag är själv lika överraskad som du över min ståndaktighet 😉

I år kan jag inte minnas att jag fått något akut anfall av sug vilket var frekvent förekommande första halvåret. Då kunde jag nästan börja gråta vid blotta tanken på att aldrig mer snusa.

[Per N]

Har inte läst hela tråden men konstaterar att du liksom många andra tillhör kategorin som började tidigt men fick nog… Har du någonsin varit nära ”återfall”?

[Per N]

Risken finns att du skulle ångra dig grymt om du tog en snus i detta läget. Har själv haft snustrollet på besök ett flertal gånger under mina dryga 1,5 år som snusfri, dock med allt glesare intervaller. Visste dock inte vem det var tidigare, men fått det beskrivet här 😉

[Per N]

Du är verkligen på rätt spår, det vågar jag påstå! 🙂

Jag beskrev min historik i tråden ”Overkligt” och kan lägga till att substitut var inte heller något för mig, triggade mig enbart vid tidigare försök att sluta och drog ut på eländet istället.

Känner sig som en riktig (fd) snuspundare på något sätt, verkar vara många som började i tonåren och nu tröttnat 20-25 år senare. Som jag beskrev i andra tråden, jag var ett med snuset, den var en del av min identitet.

Din liknelse från profylaxen äger all evidens i världen, sanna mina ord! Alltså med värkarbete och dess intervaller, det är direkt applicerbart på nikotinabstinensen, rakt av. Nu är det förvisso svårt att jämföra smärta med smärta och då min erfarenhet av att föda barn av naturliga skäl är noll så kan jag fundera över om det inte hade varit att föredra en kortare men intensiv dos smärta med ett nyfött barn som direkt belöning jämfört med att sluta snusa..? 😉

Håll ut men ta inte ut segern i förskott, det är när man slappnat av som man är som mest sårbar för moteld…

[Per N]

Ishney, jag har samma historik som dig gällande debut och antal år, och bortsett från skev rumsuppfattning åkte jag på liknande symptom, jäklar vad kroppen körde igång. Efter ett par dagars inledande abstinens med skakningar/svettningar (vilka även resulterade i koncentrationssvårigheter modell grövre) åkte jag på sömnrubbningar de luxe, främst natt 3-6 vill jag minnas. Jag var riktigt trött men kunde ändå inte somna förrän ca 02, bara för att vakna 2 timmar senare och vara hur pigg som helst. Alltså pigg så att ligga kvar i sängen var inte att tänka på, ut på promenad-pigg snackar vi. Dag 4 eller 5 stod jag inför ett vägskäl, antingen ge upp eller…

…istället som jag gjorde, jag mailade mina kollegor och min chef att om jag mot förmodan skulle verka lite stingslig så berodde det på att jag höll på att sluta snusa efter 23 år. Det var en effektiv metod att sätta press på sig själv, antingen avstod jag snus framöver eller så fick jag stå där som ett viljelöst våp till allmän beskådan ungefär 😉

Viktigast av allt var dock insikten att jag aldrig mer skulle/skall snusa. Testade hålla uppe ett år mellan jag var 18 och 19 eller liknande, men då var jag inte färdig med snuset. När jag verkligen slutade berodde det på att jag alltmer insett att morgonsnusen inte var den guldkant den en gång varit, utan snarare något som behövdes för att göra morgonen uthärdlig.

Jag tog min sista snus juldagen 2011 och det var inte någon slump att det skedde i samband med ledighet, hade förberett mig på det värsta och visst var det jobbigt som satan, främst första veckan, men absolut värt det. För att minimera risken för ett misslyckande hade jag satt slutdatum ett par veckor innan, detta enl rekommendationer bl a på denna sajt men även utifrån någon bok av en Paul Uberlacher eller liknande där jag minns att ”prillan” ingick i titeln.

På minussidan ligger +10 kg, var dock rejält smal tidigare, så nu väger jag 75 istället för 65 fördelat på 180 cm. Jag gick ordentligt i godisfällan bör erkännas.

Enligt vad jag minns borde du vara på någon slags peak av jävlighet just nu, men bli inte förvånad om kroppen ställer till med lite sömnrubbningar nu för att få dig i fällan. Dessa är väsentligen mer lätthanterliga än första dagarnas direkta ap-abstinens.

Jag var så körd på snus någon kan bli, den var en del av min identitet kan man säga. Jag var Per-som-gillar-kaffe-och-snus ungefär. Att jag skulle kunna sluta fanns inte på världskartan.

Därmed sagt, alla kan sluta snusa. Lycka till broder.

[Författare]

Inlägg